fredag, september 07, 2007

Bloggturné med Ann Ljungberg

Idag har jag en besökare här på min blogg -- och en mångsidig sådan, till råga på allt. Ann Ljungberg är lektör, kursledare och författarcoach, nybliven förläggare i och med Alf Bokförlag samt medförfattare till inspirerande Skrivarkalendern. Hon är dessutom riktigt hemma på det här med båtar (vilket i sig är nog för att rendera en hel del beundran från min sida) och ligger nu för ankar med sin segelbåt någonstans i trakterna kring Sevilla. Just nu är hon dessutom på en virtuell (givetvis) Bloggturné -- och nu har turen kommit till mig! Jag hälsar dig varmt välkommen till min blogg, Ann!

Ann: Tack. Och varmt tack för att jag får komma.

Linda: Du är välkommen att välja fritt ur mitt cyberbarskåp. Vad blir det helst,
om du får välja?

Ann: Mmmm tack, då vill jag gärna ha en 'rum punch'! Vill du ha mitt bästa recept
på en sån? Jag kan lägga ut det på min blogg.

Linda: Det vore perfekt -- tack!

Vidare, så. Under min utbildning till civilekonom pressades hela tiden på vikten av flexibilitet och att hänga med i utvecklingen. Alla företag i alla branscher gör också detta -- utom, tycker jag mig se, bokbranschen. Jag har fått för mig att denna fortfarande är en smula stelbent och traditionell. Vad anser du om det här?

Ann: Jag håller delvis med. De stora förlagen verkar jobba på ungefär samma sätt som de alltid har gjort, med den skillnad att i början hängde bokhandel och förlag tätt ihop. Vi kanske får en återgång till det nu i och med Natur & Kulturs köp av Svenska Internetbokhandeln? Att inte ta emot manus elektoniskt känns stelbent och inte särskilt miljövänligt när det både ska skrivas ut och skickas med post.

Linda: Absolut. Och förbaskat dyrt för författarna är det också... En annan sak som jag har märkt är att författare -- även oetablerade -- i de anglosaxiska länderna jobbar uteslutande genom agenter. I den allra första kontakten sänder man också vanligtvis ut synopsis av boken innan man skickar själva manuset, för att dra ner arbetsbördan för samtliga inblandade. Agenter är en tämligen ny företeelse här, och förfarandet med synopsis har jag hittills bara sett hos ett enda förlag i Sverige. Med den ökande belastningen på förlagen, tror du att en sådan utveckling blir trolig även här i framtiden?

Ann: Jag börjar se små tecken på att svenska agenter tar till sig debutanter och det finns flera exempel på debuterande författare som får agenter och utlandskontrakt redan innan deras böcker är utgivna i Sverige. Det är en spännande utveckling - på gott och ont. En författare får ännu ett nålsöga att ta sig igenom men samtidigt chans att nå en bredare publik.

Linda: Om vi skulle återvända ett ögonblick till det här med att hänga med i utvecklingen, känns det som om de små förlagen -- ditt eget, inte minst -- är snabbare på att anamma ny teknologi och flexiblare arbetssätt. Få "unga" förlag verkar arbeta som de väletablerade, större. Vad tror du detta beror på? Och tror du att arbetssättet förändras med storleken -- att det blir mer traditionellt ju större förlaget blir?

Ann: Vi måste sticka ut, hålla kostnaderna nere och göra vad vi kan för att förändra hanteringen av "råvaran", dvs författarnas manus. Små förlag jobbar ofta med frilansande redaktörer, lektörer osv - vilket t ex innebär att ett manus som kommit in till förlaget kan finnas hos en tillgänglig resurs mycket snabbt. Men det är klart att vid en viss brytningspunkt blir det mer kostnadseffektivt att ha egen personal och då finns förstås en risk att arbetssättet måste ändras.

Jag tycker mig se en förändring i hur böcker marknadsförs, både hos stora och små förlag. Författarna OCH läsarna blir mer delaktiga vilket är spännande - med jippon, författarbloggar, bok-communities och *ta-daa* bloggturnéer.

Linda: Ja, det där med marknadsföring, ja... Säljer en bra bok verkligen sig själv? Hur ser du på författare som marknadsför sig själva? Fult eller nödvändigt?

Ann: En efterlängtad bok av en känd författare kan nästan sälja sig själv - oavsett om den är bra eller inte. Och de satsar förlagen ändå stora marknadsföringsummor på. Jag tycker absolut att författare ska marknadsföra sig själva, det behöver inte vara fult. Det är nödvändigt att visa att man står för sin produkt men behöver kanske inte innebära hemma-hos-reportage i raff-set eller bantningsbilagor...

Linda: Nej, det är nog klokt att dra gränsen någonstans. Hålla sig inom ramen för yrket, på något sätt. Vad tror du om bloggarnas roll i marknadsföringen, då? Om bloggen som "marknadsföringsverktyg"?

Ann: Det går inte att sticka under stol med att det här är en slags marknadsföring. Men jag börjar inte vråla: "Hallå hallå alla som köper våra böcker efter att ha läst denna intervju får 20 % rabatt!!!" Det är ren reklam medan marknadsföring t ex handlar om att medvetandegöra och bygga ett varumärke. Det gör vi nog alla som bloggar - på ett eller annat sätt.

Linda: Onekligen (sneglar lite åt vänstermarginalen på min egen blogg... Står det verkligen "gratis" där? Ja, det gör det, faktiskt...). Sedan, slutligen... Har du en fråga du vill ställa mig?

Ann: Vilka marknadsföringsinsatser är du själv beredd att göra när (inte "om" :-) din roman blir utgiven?

Linda: Oj... En hel del, skulle jag vilja säga. Inte bara för att det är nödvändigt, utan för att det här med marknadsföring är något som intresserar mig (tro det eller ej, men min utbildning verkar ha fungerat...). Samtidigt är det -- rätt hanterat, förstås -- ett underbart sätt att skapa en kommunikation med läsarna. Men som sagt: det är nog dock viktigt att begränsa sig en aning. Vara genuin i sina insatser. "Underskatta aldrig dina läsare" -- det tycker jag ska gälla på alla nivåer: i skrivandet, men också utanför det, i marknadsföring och övrig kontakt.

Jaha, det var allt jag hade... Då tackar jag för att du ville komma hit. Det var verkligen roligt och intressant!

Ann: Tack själv!

--------------

2 kommentarer:

Kinna sa...

Mycket intressant intervju!

Linda G sa...

Tack! Detsamma, ska jag säga :-)