torsdag, juli 17, 2008

Nu så...

Klar! Den är klar! Och allra minst är hon min är magnifikt, härligt färdigredigerad! Aaah *djup suck av lättnad*. Visst, jag har förmodligen förlorat förståndet på kuppen, men jag är klar, och det är det enda som räknas. Och liksom... Hej, familj. Hej trädgård. Hej städning (ja, till och med det). Hej liv. Vilken lyx! Okay, jag ska inte låtsas som om jag aldrig kommer att sätta mig vid en dator igen, och jag har inte direkt lidit medan jag redigerat den här boken -- men nu trappar jag åtminstone ner på det vansinniga skrivartempot. Dags för semester!

Vi får se vad som händer med romanen, givetvis. Allting står öppet. Men jag har skrivit klart den. Nu är jag helt garanterat säker på att jag verkligen gjort allting som står i min makt för att få den så bra som jag bara kan, och bara det är en skön känsla. Jag är beredd att kämpa med den igen -- inga problem -- men då ska det vara genom någon annans regi, och inte min egen.

Nä, nu.....

.... går jag och sover!
'

måndag, juli 14, 2008

Kill your darlings. Kill them all. With dynamite.

(Edited to say:

To all the possible English speaking (non-writer) darlings out there: don't worry. It's merely a writer's term. Hence, if you're of flesh and blood and not a character, you should be safe)

(Kan ju vara bra att klargöra den saken, menar jag)

Jag är så less, så less, så LESS på att redigera Och allra minst är hon min. Det känns verkligen som om jag kört huvudet i en vägg. Jag känner mig desperat. Helst av allt skulle jag vilja sätta alla karaktärer i samma hus, och lägga en dynamitard i krypgrunden (krypgrunden ska ha fuktproblem också. Rejäla sådana). Sedan... Pang!! The. F*cking. End. Det funkade ju för Vilhelm Moberg (fast han var något mer raffinerad).

Usch. Ja, jag vet att det var mitt eget val att redigera. Och det har gått bra, varit intressant och jag tänker banne mig bita ihop och göra klart också. Men nu känns det verkligen att jag nått slutet på det här. Mentalt är jag redan klar med den här boken. Och vad som än händer, hur det än går, så tänker jag inte ta mig an att redigera den en gång till -- om inte någon säger till mig, och om det inte leder till utgivning. It's over! Finito.

Jag hade lovat mig själv att bli klar förra fredagen. Blev jag klar? Nä. Trettio sidor kvar. Jojo fick sin minnespinne, men dessa trettio sidor fattades, och sista avsnittet var dessutom halvklart, om ens det -- jag hittade ett pinsamt gigantiskt jättefel på en mening. *suck*. Dessutom är det något skrämmande och magiskt med de här sista trettio sidorna -- för när jag väl kämpat mig igenom en sida och ska börja redigera nästa, kan jag titta på sidanvisningen nere i vänstra hörnet, och då är jag fortfarande trettio sidor från slutet. Hur jag än kämpar, kommer jag inte framåt!! Jag har ännu inte listat ut hur det här går till, eller hur jag ska klara mig från det... Det börjar kännas lite som den där legenden om Sisyfos, om ni känner till den? Han som är dömd att i all evighet knuffa sin sten uppför en backe, bara för att, när han når krönet, se den rulla ner igen. Fast det är klart: sitter man här och bloggar istället för att redigera, är det klart att man inte kommer någon vart alls. Nu måste jag bli klar. Jag måste. Annars blir det f*nimej dynamit. Goodbye, darlings.

Bara trettio sidor kvar... Bara trettio sidor kvar... Bara trettio sidor kvar....
'

söndag, juli 06, 2008

Motivationen är iallafall på topp

Sol igår, regn idag. Och tydligen ska det bara bli kallare och kallare. Ja, ja... Man får trösta sig med att man då kan få gjort lite av de där inomhusgrejerna: städningen, tvätten... Skrivandet. Nu blev jag ju bjuden till Jojo på lördag (hoppas vi får chans att faktiskt prata lite den här gången *skrattar*) och då hoppas jag faktiskt på att kunna överlämna en memory stick med Och allra minst är hon min, färdig och klar för sommarläsning. Det kan gå. Om jag kämpar lite, och kör lite mer disciplinerat så borde jag klara det.

Just nu känns det som om jag har ett bra flow -- texten flyter, det känns roligt och stimulerande att skriva, jag har fått ordning på alla konflikter... Ja, just det: en sak som jag har lärt mig under den här omgången redigering, är att allting ska innehålla en konflikt. Givetvis ska man alltid hålla ordning på arcen, så att spänningen hålls uppe under hela scenen/kapitlet/boken, men om det går, ska man även försöka få med konflikter i de små detaljerna. Inte lämna något åt slumpen, liksom. Äsch... Det är svårt att ge ett tydligt exempel (jag ska se om jag kan ordna med något på min andra blogg... Jag kanske kan jämföra en scen med olika omgångar av redigering eller så...) men ni förstår kanske vad jag menar? Det ska vara driv i allting man skriver, hela tiden.

Under den här omgången har jag åtminstone lärt mig att skruva till storyn ett snäpp hårdare, och att överdriva allting, utan undantag, en liten, liten smula. Det blir bäst då. Dessutom är det skönt för mig som författare att kunna ta ut svängarna: det är roligare att skildra sin egen pseudovärld, än att gå benhårt efter verkligheten. Det ger mer frihet, och gör en hel del för storyn, också. Fast i sanningens namn är det bara för den här romanen jag varit lite försiktig (läs "feg") när det gäller den här biten -- för Legacy gällde helt andra regler. Ändå var det någon som sa att den var lite för "snäll", och att karaktärerna måste skruvas åt en del och konflikterna förstärkas, så där har jag också en del jobb att göra. Det borde inte vara några problem. Ska bli rrrrriktigt kul, faktiskt. Gud, vad jag längtar!

Nej, nu får jag väl sätta igång att jobba, då... Vi hörs!
'