söndag, september 21, 2008

Det ljuvliga ljudet K

Rebecka, Patrik, Erika, Mikael, Jack, Kay, Claire, Katie...

Ser ni någon gemensam nämnare? Tja, jag kan säga på en gång, att alla är romankaraktärer. Men det är inte det enda, såklart. Har ni kommit på det? Just det. Ljudet K (man behöver förvisso inte vara något geni för att komma på den saken -- det räcker med att läsa rubriken). Det ljuvliga ljudet K, som verkar vara eftertraktat av alla de som på något vis verkar utåt mot offentligheten. Författaren på den här författarbloggen (rekommenderas för övrigt) konstaterar att inte bara författare, utan även komiker och marknadsförare medvetet eller omedvetet använder denna hårda, kraftfulla bokstav (med efterföljande ljud) för att få fram sina budskap.

Varför det är så, lyckas inte bloggen klargöra. En teori skulle vara att det är ett ljud man använder när man talar med bebisar (cootchie-coo, cutie-pie, cuddles etc) och att det därför skulle vara särdeles trevligt för människoörat, men det håller väl inte riktigt, och särskilt inte för våra svenska förhållanden. Bebisprat i vår kultur är väl mer mjukt, med en hel del M och L, och dessutom har man ju hört att det tonande ljudet "sschh" ger associationer till moderliv och trygghet, och därför ska vara särskilt mysigt. Ändå finner vi inte särskilt många protagonister med sch-ljud i sina namn...
Nej, förklaringen måste nästan ligga någon annanstans, vilket också bloggförfattaren vidrör. Själv tänker jag på katter och hundar, som vi gärna döper med s-namn eftersom djuren verkar lystra bättre till dessa ljud än några andra. Vi människor kanske helt enkelt lystrar bättre till hårda ljud, än mjuka (uppmaningen "Kom hit!" tycks till exempel bestå av en initialt hård konsonant på de flesta språk, antingen V eller K) -- och att få folk att lystra, är ju själva essensen i all slags marknadsföring och self-promoting.

Jag skulle vilja påstå att författare väljer namn med alla slags hårda ljud när de döper sina protagonister. Det blir gärna punchiga namn, som t. ex Charlie, Lisbet, Jamie, Roger. Två stavelser verkar vara det ultimata, men det verkar egentligen inte spela någon roll, så länge det finns en bra balans mellan dessa trevliga, hårda ljud:

ReBeCKa
Claire
EriKa
KaTie
LisBet
RoGer

osv..

När jag nu sagt det här, kan jag villigt erkänna att mina egna protagonister i Legacy ligger på gränsen till vad som är riktigt bekvämt. Meredith är lite för utdraget och saknar den rätta balansen för att det ska ligga riktigt rätt i munnen. Sebastian är lite bättre, men inte helt bra, det heller. Hans namn går att ändra, vilket jag förmodligen kommer att göra under redigeringens gång, men Meredith är svårare, eftersom jag bygger ett missförstånd i handlingen på hennes namn. Men kanske jag nu måste tänka om...

Vad tycker ni? Väljer ni namn medvetet efter hur de låter? Tänker ni börja göra det?