Linda Gs skrivarblogg

Ny blogg!

2012-01-08T15:00:00.002+02:00

Sådär.... Nu har jag flyttat till en ny blogg. Ni hittar den här, och även om den fortfarande är under uppbyggnad som det är nu, kommer den snart att fyllas med diverse trevligt.

Välkomna!

Det var ett tag sedan nu...

2011-12-26T23:09:00.003+02:00

Förlåt för min bortovaro, men det har varit nödvändigt med ett sabbatsår efter många omvälvande upplevelser. Nu är jag i alla fall tillbaka: nya friska tag, blicken riktad framåt.

rågan är hur jag ska göra nu: fortsätta blogga här, eller stänga ner och börja om på ny kula?

Jag tror det lutar åt det sistnämnda... Låta den här bloggen gå i graven, med en ny som ersätter. Ja... Jag tror det är så jag vill göra.

Jag meddelar när det är dags (med lite tur innan nyår) - och jag hoppas ni hänger på!

All kritik är inte av ondo

2010-10-24T18:22:00.002+03:00

Häromdagen rensade jag bland mina mail, och fann då detta i mappen som heter "refuseringar":

Hej Linda! Nu har jag haft tid och läsa ditt manus och jag tycker tyvärr
att i dagsläget håller det inte riktigt för en utgivning. Det är absolut
välskrivet och är helt klart bättre än de manus vi brukar få in.Jag tycker om
att den engelska tonen du har anammat - känns lite annorlunda. Men vår största
invändning är faktiskt att den inte utspelar sig i Sverige. Svenska deckares
popularitet hör mycket ihop med igenkänningsfaktorn och den missar man när det
utspelar sig i England med deras namn, städer, matvaror etc. Vårt råd till dig
är att du förlägger historien till Sverige först och sedan låter ev uppföljare
utspelas i England. Och vi läser den jättegärna då igen för en bedömning.

Refuseringen kommer från en av förlagsjättarna, och eftersom jag helt glömt av att jag fått den, kom det här som en trevlig överraskning, en liten seger. För jag står fast i mitt beslut att inte försöka ge ut boken: den är död, borta, och jag tänker inte lägga ner mer energi på den annat än när jag använder den i utbildningssyfte (jag klipper ju in scener i min kurs). Den här refuseringen är dock en liten skön uppmuntran: en klapp på axeln. Det behöver vi alla ibland, och vi som skriver är särskilt utsatta när det gäller självtvivel och dåligt självförtroende. Ibland räcker det att intala sig själv att man faktiskt skriver bra för att man ska hamna på rätt kurs; ibland måste någon annan göra det (vilket oftast är mer effektivt).

Ovan nämnda roman är alltså död och begraven. Den som lever är Legacy, vilken jag ägnat dagen åt att redigera. Jag har kommit på att jag följer ett ganska strikt mönster när jag skriver, en sorts struktur som återkommer varje gång jag skriver nya scener: jag börjar alltid med att få ner dialogen. Jag skriver ner allting karaktärerna säger, nästan i ren dialogform. Sedan, när de fått ur sig allt de måste säga, går jag tillbaka och lägger in allt det där andra som behövs: rörelser, ljud, tankar, känslor. Det känns som ett ganska naturligt sätt att jobba på, och det är också det enda sätt jag med säkerhet kan säga att jag jobbar efter (annars har jag ingen riktig struktur när jag skriver, om nu inte bristen på densamma kan räknas som en sådan) - och det är också ett arbetssätt som jag starkt kan rekommendera. Få ur dig karaktärernas röster, se till att de pratar av sig. Sedan kan du koncentrera dig på det där andra. Eftersom dialogen, i mitt tycke, är stommen i en story, kan man se det som att du först bygger upp skelettet, sedan fyller på med kött och muskler, tills du skapat en hel varelse.

Jag vidhåller att dialogen är den svenska författarens akilleshäl. De klienttexter jag får ta del av via min kurs innehåller till exempel till övervägande del en inre dialog, dvs. storyn upplevs inifrån huvudkaraktärens huvud. Eftersom det här inte alls är min styrka, blir jag alltid oerhört imponerad av det här - i mitt tycke är det ett rent konststycke - men också lite konfunderad. Vad är det som känns så svårt med att skriva dialog? Varför väljer man bort ett så kraftfullt verktyg? För ingenting kan driva en story framåt lika effektivt som en bra dialog. Den skapar liv, luft, den kan användas för att smyga in backstory, känslor, motiv...

Jag har fått för mig att man uppfattar det som svårt att få dialogen att låta naturlig - att ju närmare man försöker komma ett samtal i verkliga livet i en text, desto underligare och onaturligare blir resultatet. Det går helt enkelt inte att efterlikna ett riktigt samtal, med mindre än att man måste kondensera det en smula: kallprat och vardagligt omkringsnack, som fungerar jättebra med grannen, fungerar nämligen inte i en text, eftersom vi som läsare vill ha ett direkt syfte med allt som görs och sägs. Scenen, karaktären, storyn och dialogen - de ska alla ha syften. Det kan vara en idé att hålla din arc i minnet även här: bygg upp dialogen med samma struktur som en scen. Du börjar med ett varför, du svarar på frågan, du avslutar.

Jag har nog nämnt det förut, men min man brukade skriva "TÖNT" med ilsket röd penna på de ställen i mina texter där han inte tyckte att dialogen (eller för den delen texten) lät naturlig. Det kanske är på gränsen till självplågeri för de allra flesta - men sanningen är att det är ett effektivt sätt att lära sig att låta någon annan ta del av ens text och ge sina åsikter på densamma (med mer eller mindre brutal uppriktighet: ge gärna en liten vink om vad du vill ha). Ibland får man riktigt fin kritik på det här viset. Tro mig på mitt ord.
.

När Fan blir gammal...

2010-10-10T23:33:00.005+03:00

Klockan är... egentligen alldeles för mycket (särskilt som man inte är en nattuggla)... men jag tänkte att jag ändå, så här på dygnets sista skälvande timmar, skulle uppdatera min blogg. Det är ju inte varje år det är den tionde i tionde 2010. Och det är inte varje år man, på detta datum, fyller fantastiskt ojämnt, heller. Trettiotvå år (det här har jag faktiskt redigerat dagen efter det skrevs - därför att jag ursprungligen skrev trettiotre. Det är fantastiskt hur svårt det är att programmera om hjärnan ibland). Eftersom jag hela året har trott att jag skulle bli trettiotre, så kan man säga att ångesten över att bli äldre ersattes med en förundran över att jag som är så ung, redan har åstadkommit så mycket. Tro mig - den här insikten har jag faktiskt inte drabbats av innan (kanske har jag varit för ung?). Och det är lätt att missa det där, att ånga på och vänta på det Där Fantastiska Som Ska Hända (vad det nu är), medan man glömmer att man faktiskt har ett liv bakom sig, där fantastiska saker redan har hänt... medan man har väntat på det där andra som man tror ska hända... Och ja, jag ÄR dålig på att ta vara på det jag har. Jag drar gärna iväg och jagar efter det där i horisonten. På sistone har jag dock insett att jag faktiskt inte kommer ett dugg närmare på det viset, snarare tvärtom. För det jag vill ha, det har jag ju här, NU. Ambitionerna och drömmarna ska man självklart bevara och det tänker jag också göra, men... jag måste samtidigt lära mig att uppskatta det jag har, och det med större ödmjukhet och tacksamhet. Amen.

Hursomhelst (nog med självrannsakelser och sentimentala utspel)... Hur går det med skrivandet? Sådär. Jag känner att det kliar i mig, så något är på gång (det brukar kallas NaNoWriMo...), men frågan är om jag verkligen vill börja på något nytt. Jag har pysslat med Legacy igen under de senaste dagarna, och det har varit trevligt att återknyta bekantskapen. Det är ju så att när man låter sin text vila ett tag, och sedan tar itu med den igen, så dyker nya vinklingar upp. För några dagar sedan fick jag ett hugskott och raderade en karaktärs handlingar, eftersom jag inte såg någon direkt logik i dem, och inte riktigt kunde motivera varför han skulle handla som han gjorde just DÄR. Dagen efter kom jag på, att dessa handlingar kunde flyttas till en senare scen, där de faktiskt BLEV motiverade. De ger också tyngd åt scener och handlingar som kommer långt senare i boken, vilket gör att de faktiskt behöver vara med. De låg bara fel. Sådär - och det här är viktigt - måste man alltid vara redo att tänka. Var sak i en bok måste ha sin plats och sin orsak till att vara där: ingenting får lämnas åt slumpen. Och alla karaktärer i en roman ska ha motiv. Om karaktären inte har det, eller för den delen någon annan orsak till varför de är med i handlingen, så ska de bort. Och större karaktärer måste givetvis ha mer konkreta motiv än mindre.

Karaktären i scenen som jag beskriver ovan är en bifigur, men har ändå stor betydelse för utvecklingen i boken. Det innebär att hans motiv och handlingar måste vara logiska. Det var de inte innan, men de blev det, med den här senaste redigeringsomgången, vilket jag är ohyggligt nöjd med. Nu ligger allting på plats: varje handling, varje scen, hakar in i senare handlingar och senare scener - och alltihop mynnar ut i lösningen på huvudkonflikten. Låter det komplicerat? Skrämmande? Det är faktiskt lättare än man tror, och mer naturligt än det låter - i de flesta fall löser författaren det här rent instinktivt. Ibland går det dock inte lika lätt (åtminstone inte för mig), och då är det bra med sådana här hugskott, som kan dyka upp när som helst, och i vilket skede av processen som helst (och då alltså alltid under redigering, vilket gör att just den är livsviktig för min del).

Jag upphör faktiskt aldrig att förvånas över hur organisk en berättelse är. Det är som om den växer, ibland nästan utan att man gör någonting själv, och gärna medan man inte alls tänker på den. Man drabbas av insikter om karaktärer eller handlingar som kan göra att allting plötsligt faller på plats, både bakåt och framåt i berättelsen. Ibland är det som ett dominospel: en insikt föder en annan, och så har man plötsligt en hel serie av tillfredsställande pusselbitar som passar ihop, där man tidigare knappt ens orkade tänka på hur man skulle få det att klaffa. Jag skulle inte vilja gå så långt som att säga att karaktärerna talar om för en hur de vill ha det, men jag måste erkänna att ibland känns det precis så. Bit för bit lär man sig saker om sina karaktärer som gör att man förstår saker som tidigare varit dolda i dunkel, och som får allting att bli... så himla rätt - det gäller bara att ha tålamod, lyssna in och lära, anpassa och justera där det inte stämmer.

Är det inte litegrann som med livet i stort, så säg?

.

Ett löfte om en njutbar sommar

2010-07-11T15:28:00.006+03:00

Kan det vara så att saker och ting börjar lugna ner sig? Jo, min själ, det kan det. I veckan lämnade jag över mitt gamla jobb (eller merparten av det - jag är fortfarande inblandad på vissa, extremt begränsade områden) till den som tagit på sig uppdraget, och om en vecka har jag semester från mitt "riktiga" jobb. Min käke, som haft ett par tunga två veckor efter en tandlagning som tog fel och slog rejält på en ansiktsnerv (upplevelsen kan sammanfattas med orden "aj som f*n", och är inget jag unnar min värsta fiende, hade jag haft någon) börjar så smått läkas. Det är dags att börja slappna av. Relaxa. Smell the roses. Jag gör så gott jag kan. Under tiden har jag (försiktigt, givetvis) satt tänderna i några sommarböcker: två ljudböcker och två i pappersform.

För research, och för att jag ibland är underligt morbid, lyssnar jag till exempel på "I huvudet på en seriemördare" av Sven Å Christianson. Ämnet är inte särskilt uppmuntrande, men det är intressant och berättarrösten är ljuvligt trygg och skön, vilket jag lärt mig att uppskatta efter att samtidigt ha måst lyssna på "Hanteringen av odöda", av John Ajvide Lindqvist. Intet ont om boken. På sistone har jag börjat nosa mig tillbaka till skräckgenren (efter en ohyggligt lång frånvaro), och John är en sådan författare som jag av någon anledning haft höga förväntningar på, och som faktiskt också lyckas leva upp till dem. Men herregud vilken läsarröst människan har! Visserligen kan jag finna en viss poäng i att man håller sig lugn när man läser upp en skräckhistoria, och det behöver inte vara en Ernst Hugo Järegård i högform för att jag ska tycka att det är lyssnarvänligt - men jag tycker heller inte att man ska lägga det på en sådan nivå att Fröken Ur framstår som suggestiv i jämförelse. Stackars John låter som om han tvingats läsa upp dagens sjöväderprognos. Det. Blir. Inte. Roligt.

I bokform läser jag Sex with Kings, om kungliga älskarinnor genom tiderna. Finns inte så mycket att säga där, förutom att det inte kan ha varit lätt för kvinnorna, alla gånger. Sedan, enligt gammal, god sommartradition (sommar = engelska deckare), har jag också plockat upp P.D. James senaste bok, Patienten. Det var längesedan jag läste något av denna pusseldeckarens okrönta drottning, och efter att ha plöjt igenom de första 50 sidorna kan jag konstatera två saker:

Upplägget är fräscht. Det vanliga är att deckarförfattaren börjar med mordet, och sedan använder vissa beprövade grepp för att föra handlingen framåt, genom att låta hjälten själv sköta berättandet, alternativt med invävda glimtar av mordoffrets berättelse inemellan. Vi ser det inte minst i Läckbergs romaner. P.D James däremot, låter oss följa mordoffret under dennes sista tid, och ger oss också ett litet hum om vad som rör sig i huvudena på de hon umgås med under den här perioden. För mig känns det här nytt och trevligt.

Tempot är förvirrande segt. Det är oändligt mycket information som vävs in hela tiden, och om allting, så otroligt många backstories och så mycket personbeskrivningar att man stundtals blir helt matt. Jag märker att jag har en tendens att skumma igenom sidorna när det blir alldeles för tjatigt (samt att jag tänker "Ska människan inte dö snart?"). En mindre erfaren författare skulle möjligen ha stupat på det här. P.D James är däremot en mästerlig författare, och klarar av att föra storyn framåt. När man kan hantverket, så kan man tillåta sig att bryta några regler utan att det gör något - och hon är verkligen en skicklig författare. Dessutom, eftersom det här är en engelsk pusseldeckare, och sådana ska vara lite trevligt småputtriga, har man överseende med det.

Så ser alltså min sommarläsning ut för ögonblicket. Själslig njutning på hög nivå. Inte helt fel.

En moraltants predikan

2010-06-30T22:50:00.003+03:00

Idag är det, formellt sett, sista dagen på mitt gamla jobb (se föregående inlägg). Min holländske överordnade och jag hade bestämt att vi skulle träffas på kontoret på eftermiddagen för en liten uppdatering om läget. Det var i alla fall vad jag trodde. När jag kom till kontoret var nämligen hans kollegor där. Två holländare och en tysk, alla Extremt Högt Uppsatta och Viktiga Personer... och så jag. Och det var jag som var huvudperson, det var mig de var där för. Jag är möjligen exhibitionistisk och alldeles säkert självcentrerad, men när den första chocken lagt sig över att överhuvudtaget se dem, blev det riktigt trevligt. Det är, ska tilläggas, extremt ovanligt att dessa män tar sig ner för att se vad som pågår på den här nivån. Att de nu tagit sig tid, kändes som ett tack i sig. Och det är en sak som jag inte kan klaga på; hur jag blivit behandlad under hela den här tiden: hövligt, vänligt och med yttersta respekt. Det känns så himla bra.

Nå ja. Det där var en sidstickare: det var inte det jag skulle blogga om idag. Eller... kanske ändå. För jag hade tänkt blogga om just respekt, och hur män beter sig mot kvinnor. Det är nämligen så, att jag prenumererar på en amerikansk tjänst som serverar ett kapitel ur en utvald bok, varje vardag, med ny bok varje vecka. Just mina utvalda böcker har råkat bli inom den genre man nedsättande brukar kalla tantsnusk, för att den person som rekommenderade tjänsten åt mig, skriver just... tantsnusk. I Amerika går det att tjäna hyfsade pengar på det här, ska tilläggas, och det går också att göra sig ett namn på det.

Jag har inget emot genren i sig. Den fyller en funktion, och precis som i alla genrer finns det både bra och riktigt horribla exempel att tillgå, vilket innebär att det visst går att hitta små pärlor, om man bara letar lite. Många av mina amerikanska facebook-kontakter skriver inom den här genren, och de är riktigt, riktigt skickliga inom hantverket. Respekt. För egen del är det inget jag läser, när jag inte får det serverat som små munsbitar i min mailbox varje dag. Det är heller inget jag skriver, av den enkla anledning att det inte intresserar mig. Nå, hursomhelst... Veckans bok har inte skrivits av någon av mina facebook-kontakter (gudskelov, ska jag kanske tillägga). Den handlar om en pirat (vad annars) som lyckas rymma från sin avrättning (vad annars) och som kidnappar en vacker ung dam på vägen. Vi har en "hjälte" som heter Diablo och en hjältinna som heter Devon, och Diablo är hemskt attraktiv och har förmodligen, i sann tantsnuskanda, välrakat bröst, och Devon är en vacker ungmö med rund, mjuk barm som häver sig över kanten på hennes klänning när hon andas. Ja, ni fattar.

Jag ska inte säga något om innehållet (eller avsaknaden därav). Jag ska inte göra mig lustig över genren, när den glider ut och blir klyschig på det här viset. Däremot tänkte jag förundra mig och beklaga mig över en sak. Det dyker nämligen upp en tanke i mitt huvud när jag läser böcker av den här typen (det verkar oftare gälla de historiska romanerna än de nutida, förresten). Tanken blir en fras:

Vad en kvinna vill ha.

Jag ska förklara. Jag har tagit en liten mening ur boken, och översatt den lite fritt. Läs och begrunda:

Devon flämtade av avsmak, full av vrede över det insinuanta tonfallet i Diablos röst, och förvirrad över vågen av upphetsning han skapade inom henne. "Släpp mig, din... din djävul!" gormade hon, och slog ineffektivt med händerna på hans breda bringa.

Egentligen behöver jag kanske inte säga mer, men gör det ändå. Utan tvivel kommer boken fortsätta såhär, och utan tvivel kommer våldet användas för att underbygga kättjan den här unga kvinnan känner. Det brukar vara så. Kvinnor som kidnappas, som förnedras genom att hållas fångna, som blir kyssta mot sin vilja (det här är en otroligt vanlig scen - och givetvis ger de alltid efter när deras inre lustar vaknar och de, precis som "hjälten" förutspått, inser vad som är bäst för dem), som blir utsatta för diverse övergrepp... Och allt de gör är att (trots att de faktiskt är smarta och starka och ofta otroligt självständiga kvinnor) pipa förorättat och banka på hjältens breda bringa, medan de sjuder av uppdämda känslor. Sedan låter de sig bli grundligt förförda av honom, och han är självklart en sjuhelsikes älskare, eftersom hon är hans sjuhundratrettiofemte kvinna i ordningen (men hon är den enda han hyst känslor för).

Jag överdriver tyvärr inte. Det är så här det, skrämmande ofta, ser ut. Och likväl som det finns en skapare av sådana här berättelser (en kvinna) finns det en köpare, som finner nöje i att läsa dem (också, får vi anta, en kvinna).

I verkligheten skulle en man som betedde sig som dessa romanhjältar bli klassade som psykopatiska sexualbrottslingar, eller åtminstone blivit sedd på som en riktig mansgris. Nej, det här förvisso inte verklighet - det är påhittade historier, och syftar till att tillgodose läsarens fantasi, och fantasier är, som bekant, både tillåtna (så länge de är fantasier) och nödvändiga. Men... men... Fantasi eller ej... Är det inte lite äckligt, ändå?? Skapat av kvinnor, för kvinnor: våld och förnedring romantiseras och sexualiseras, och upplevs som kittlande och spännande och helt okay. Läser man mellan raderna i en sådan här bok, är budskapet faktiskt att det kvinnan vill ha är en dominant man, som vågar stå på sig när hon säger nej. En glad nyhet för alla våldtäktsmän därute. Det är bara att ta för er: vi vill, grabbar - vi vet det bara inte.

Nej, ta bort de här psykopatiska hjältarna. Låt oss slippa dem.

Ja, förlåt om jag låter som en moraltant eller hyperfeminist. Men ibland måste man få reagera lite.

Godnatt, govänner!

En quitter med gott samvete

2010-06-06T22:33:00.006+03:00

Nu har jag varit borta från bloggen så länge att jag liksom kröp in när jag skulle logga in, ni vet, lite med handen för ögonen så att jag skulle slippa se när jag senast uppdaterade... Usch. Men allting i livet har en förklaring och således har jag också en. Det är ju emellertid så att bara för att man råkar ha en förklaring, så behöver det inte vara en bra sådan - men det får man helt enkelt acceptera, såsom varandes den förklarande parten.

Faktum är att jag inte haft tid att göra särskilt mycket på skrivarfronten. All min tid har faktiskt gått åt till att jobba. Jag har mitt dagliga, "vanliga" ekonomjobb. Sedan har jag mitt extraknäck på mitt tidigare jobb, också som ekonom. Det har varit mycket... bokföring... på sistone. Dag ut, och dag in. Gå till jobbet - det riktiga jobbet, som jag nu räknar som mitt hjärtebarn, precis som jag en gång räknade mitt gamla som det - sedan hem... och fortsätta jobba. Många, många timmar om dagen.

När jag tog på mig uppdraget, trodde jag att jag skulle klara det. Jag gör det också. Men det har sitt pris, i det jag måste försumma och försaka av mitt liv för att det ska fungera. Det har inte gått en dag utan att jag känt mig som ett stressat djur över anhopningen av arbetsuppgifter. Jag har inte haft någon ork eller tid kvar till sådant jag tycker är roligt och som jag mår bra av. Socialt umgänge har blivit en utopi - familj, vad är det? Och det företag som jag en gång brann för, kan jag nu inte känna mer än en viss ömhet för: det har blivit hjärtskärande tydligt att jag släppt taget och gått vidare. Den insikten har varit värst. Inget kan göra en så stressad, som att tvingas göra något som hjärtat inte längre är med i. Men... Jag är ingen quitter. Och jag hatar att göra folk besvikna. Så det har bara varit att bita ihop och kämpa på. Kanske, har jag också tänkt, skulle det bli bättre. En vecka till bara, så kanske allting skulle bli... bra. Och när den veckan gått... en vecka till. Sedan en vecka till. Kanske, kanske.

Ett sådant här tankesätt är ju inte särskilt hållbart i längden. Och lyckligtvis är livet ibland klokare än en själv, eller åtminstone mer handlingskraftigt. För min del löste det helt sonika dilemmat genom att ge min arbetslaptop en rejäl härdsmälta. Det ordnade också så att reparationen tog längre tid än normalt, genom att lägga det hela precis när det var långhelg. Samtidigt lade livet in ett Göteborgsvarv och ett 5km Vattenlopp att träna inför, samt skickade en drös med fina kursklienter åt mitt håll: många att prata med, många underbara texter att bedöma, och så en hel del vänliga och väldigt uppmuntrande ord. Addera till detta en ivrig kursadmin som kom med jättefina idéer om hur man skulle kunna lägga upp kursen (vilket resulterat i tre olika nivåer, beroende på hur mycket stöd man vill ha som klient), samt lite tid att redigera Legacy. När man tvingas inse hur det skulle kunna vara, sänks toleranströskeln för hur saker och ting verkligen är. För mig försvann tröskeln helt.

Häromdagen skrev jag ett långt och svårt email till min arbetsgivare, där jag förklarade min situation, och sedan avsade mig mitt uppdrag. Jag fick ett väldigt vänligt och förstående svar tillbaka, med ett varmt tack för min insats. Det jag bävat för, visade sig med andra ord inte vara så farligt - och nu är jag fri. Eller snart, åtminstone.

Så... nu vet ni varför jag varit så frånvarande på bloggen, och ni vet också att den saken förmodligen kommer att ändras inom en snar framtid. Sedan har jag en sak att tillägga:

Jag må vara en quitter, men jag är åtminstone en quitter som har insett vad som är värt något i livet. Och som är beredd att satsa på det.

Godnatt på er, kära vänner.

Här jobbas det...

2010-03-17T22:23:00.004+02:00

Jag ska inte falla för frestelsen att börja mitt inlägg med något så förutsägbart som:

"för alla er som undrar var jag tagit vägen, så är jag right here..."

Nej, det ska jag verkligen inte. Även om det är sant. För jag är verkligen... right here. Fast ändå inte. Sanningen är den, att jag har ganska mycket runtomkring mig just nu som inte innefattar kreativt skrivande, vilket är precis vad den här bloggen är ägnad åt, vilket gör att man kanske inte i första hand uppdaterar den saken. Just nu, är det så. Just nu är det lite fy på mig, på den fronten. Just nu, skulle man kunna säga, är jag faktiskt en sådan där Modern Karriärkvinna som jag aldrig trodde att jag skulle bli. Ni vet, en sådan där som är på sitt alldeles färska (började där för tre veckor sedan) heltidsjobb som ekonom klockan sju på morgonen, för att efter åtta timmar rusa till nästa jobb som ekonom (ett jobb som avslutades sista februari, men som nu återupptagits i frilansarform på ett par timmar i veckan), där tre veckors försummad redovisning ska försöka hinnas med på mindre än två timmar. Sedan hem, plocka disk, slänga in en tvätt och springa den vanliga 7 km-rundan. Social samvaro petar man in mellan sju och nio på kvällen - och givetvis avnjuter man det med lite flashigt mineralvatten i modern 33cl pet-flaska. Sedan en timmes mail-respons (som idag blev bloggning). Sedan sängdags.

Det här är en helt ny fas i mitt liv, en intensiv fas med fokus på jobb och, ska erkännas, pengar och materialism (det går liksom inte att komma ifrån i mitt yrke...) - vilket är helt nytt för mig. Jag måste nu kunna hantera ett par dussin bollar i luften samtidigt, jag måste vara med på noterna, effektiv och bra på att pussla med tid. Allt måste klaffa, och rutiner och disciplin är jätteviktigt. Så... Låt höra nu... Låter det här som något för mig? Tja, svarar jag. Än så länge känns det här som en utmaning, och som en riktigt rolig sådan. Jag älskar stimulansen, känslan av kontroll, känslan av att vara på bettet. Jag hoppas att jag kommer att kunna hålla uppe den här glöden ett tag framöver. Sedan, om ett par veckor, när jag fått ordning på allting, kommer saker och ting också sakta ner. Då - DÅ - kommer jag få tid till allt det där andra jag vill göra, och som jag måste göra. Jag vill skriva. Jag vill starta min fortsättningskurs. Jag vill hjälpa andra med deras författarskap. Jag ska göra det, och kommer göra lite av allt det här också, i den mån jag hinner. Men alltså, om jag försvinner ibland, så är det för att jag bollar med allt jag måste bolla med för tillfället, och inte för att jag glömt er. Ville bara säga det.

Nej, mina vänner, nu är klockan fyra minuter över tio - jag skulle ha varit i säng för fyra minuter sedan. Puss, kram och god natt på er.

En närmare titt på karaktärer

2010-02-13T14:32:00.008+02:00

Så här mitt i februari, kan jag se tillbaka på de första veckorna av det nya året och konstatera att de har varit milt sagt tumultartade och något av de värsta jag varit med om i hela mitt liv (och jag har varit med om en del!). Det betyder att det bara kan bli bättre. Barn kan till exempel inte drabbas av kräksjuka hur många gånger som helst under en månad. Två gånger borde vara gränsen, tycker man. Bara en sån sak.

Myten om den plågade konstnärssjälen som skapar mer under svåra förhållanden kanske är sann, för mitt skrivande har åtminstone fått en fin knuff under de senaste dagarna (märk väl att den här meningen innehåller ett visst mått av ironi!)

Förra veckan tog jag upp Legacy igen - mer för skojs skull, för att jag längtade efter att knyta kontakt med den igen, än för att jag hade någon direkt intention att börja redigera. Och så läste jag igenom de båda första kapitlen, och blev som vanligt nedslagen, eftersom dessa så tydligt markerar ett problem som en författare inte får utsätta sig själv (eller sina läsare) för. Jag börjar nämligen med att driva upp en konflikt till ett crescendo, för att sedan - till nästa kapitel - dra ner på densamma så till den milda grad att det blir platt fall rakt i gatan. Många beta-läsare har varit missnöjda med andra kapitlet, och jag har själv fått erkänna att det varit något som inte stämmer med det. Min senaste beta-läsare sa till och med rent ut att jag behövde göra om det. Jaha. Och hur då? Men det visste ingen av oss. Scenen måste vara där, så det var inte bara att hugga bort den, men klart var, att något drastiskt måste göras, för att rädda boken.

Det här var alltså innan sommaren, och sen dess har boken blivit liggande, till förmån för andra projekt, som min svenska roman, och, inte att förglömma, min kurs. Det är just det, att jag fått en hel del mervärde genom den här kursen själv.

Det roligaste med att driva en kurs är onekligen kontakten med kursdeltagarna. När de skriver till en, ber om hjälp, vill fråga något eller visa något för att få feedback. Jag älskar det där, och det är en fantastisk, lite fint skör ynnest att få en glimt in i andra människors kreativa tankar, och få hjälpa till att forma de här tankarna till något mer eller mindre konkret (förhoppningsvis känner deltagarna att de får utbyte av den här kontakten också!). För mig, har kontakten en, liknande positiv sida: den hjälper mig att utvecklas och fundera.

Följande reflektion fick jag av en av mina kursdeltagare:

Är MacLean, Guillou, Hemingway och Forsyth mycket starka karaktärer själva, bara för att huvudkaraktärerna i deras författande framstår som stentuffa?
Eller är Jellinek och Cotzee rena psykfallen eftersom deras huvudkaraktärer verkar kolossalt störda? Är det författarens egen karaktär som ges till huvudpersonen? Eller färgar, rättare sagt?

Ja, hur är det med det där, egentligen?

Jag började fundera på mina egna karaktärer - man är ju, som bekant, sig själv närmast, och jag tycker dessutom att jag har en viss rutin i att skapa sådana vid det här laget. Mina läsare verkar tycka att de känns levande, särskilt när det gäller karaktärerna i den engelska romanen, som ju också har ett ganska brett persongalleri. Är dessa alla olika sidor av mig själv? Ja, självklart. Jag har ju skapat dem. Trots det, vill jag inte påstå att de är jag fullt ut. De är sina egna personligheter. Samma genpool, men inte kloner. De är också, skulle jag vilja påstå, ett konglomerat av alla de människor jag träffat (eller läst om, eller sett på TV) genom mitt liv - och har också erfarenheter som inhämtats ur alla händelser, verkliga eller inbillade, som jag upplevt, läst om, sett på TV eller fått berättat för mig. Och det är samma sak där: karaktärerna blir inte kopior av dessa människor. De blir liksom... egna personer.

Man skapar också karaktärer i samklang med handlingen: du får/skapar det du behöver för att kunna driva storyn på ett effektivt sätt. Tänk efter. Skulle någon annan än Lisbeth Salander ha kunnat klara sig genom Stieg Larssons-trilogin? Skulle en flicka med en personlighet som Lisbeth Salander klarat sig en vecka på Grönkulla utan att bli utsparkad? Och nu kan man ju tänka sig, att det är behovet som skapar karaktären, vilket i sin tur betyder att karaktärsskapandet aldrig kan bli en direkt projektion av författaren själv. Däremot är det inte givet att du skapar karaktären efter en planerad story. Karaktären kanske kommer först - men då kan jag nästan garantera, att storyn är anpassad till dennes personlighet. Det är heller inte givet att en actionladdad bok måste ha en folkilsk, övertatuerad hjältinna. Det är många faktorer som spelar in där - inte minst vad det är meningen att karaktären ska lära sig om sig själv under resans gång.

Lätt, är det inte. Inte när man försöker analysera fenomenet, i alla fall. Men det är lätt, när man skriver. Och ju mer man tränar, desto lättare blir det.

Nu när jag sagt allt det här, ska jag avsluta med att berätta hur det gick för mitt kapitel två. I samband med att kursdeltagaren skickade sin reflektion till mig, vilket var ungefär precis i samma veva som jag börjat deppa över kapitlet, och fråga mig själv om problemet överhuvudtaget gick att lösa, så kom lösningen till mig på ett ganska trevligt sätt. Jag vaknade nämligen en natt av att jag hade en kvinnoröst i huvudet. Inte så att jag hör röster - det var såklart mer en tanke en en påtaglig röst - men... den fanns där. Några få ord, som dessutom var på engelska (jag hade samtidigt tvivlat på om jag verkligen skulle skriva romanen på engelska, eller byta till svenska. Här kom svaret, med besked. Ingen svenska här, tack!). Dessa ord var början på kapitel två. Jag behövde bara sätta mig ner, radera hela scenen som den såg ut, sätta in orden som jag hört dem... och sedan skrev scenen om sig, mer eller mindre av sig själv. Mer driv, mer fart. Nu känns den definitivt helt rätt.

Så kan det gå.

Karaktären är, ska jag tillägga, bara med i detta enda kapitel - sedan försvinner hon ur storyn. Hon har ingen funktion annat än att fungera som ett slags ankare för scenen. Och det visade hon ju att hon är, också. Med råge.

I nästa blogginlägg tänkte jag analysera sönder miljöbeskrivningar.

.

Ett blogginlägg som är helt O.T

2010-02-11T22:30:00.006+02:00

O.T betyder på datorspråk "Off Topic", vilket det här är... Det handlar alltså inte alls om skrivande. Fast ibland, tänker jag, måste man få unna sig något sådant också. Särskilt just nu, när jag faktiskt inte ägnar mig åt att skriva alls. Under de senaste dagarna har jag faktiskt bara ägnat mig åt att sova, under de timmar jag normalt skriver. Ja, för utan att gå in på detaljer, kan jag väl nämna att omständigheterna på mitt nuvarande jobb, som i och med första mars blir mitt dåvarande jobb (något som i allra högsta grad hör till saken), gör att jag känner mig helt slut om kvällarna. Eller så är det förkylningen jag dragits med ett tag. Vad det än är, så har jag under de senaste dagarna inte ens orkat logga in på laptopen. Idag känner jag mig i alla fall starkare - men ska för säkerhets skull krypa till kojs strax efter att jag postat det här inlägget. Det är ju så skönt att sova, menar jag.

Nå, till saken:

Eftersom jag är riktigt Ohipp, och dessutom älskar historia och gamla föremål, så brukar jag alltid titta på Antikrundan. Förutom att det är trevligt, är det också väldigt långt: utan reklam känns det nästan som två timmar. Det är mycket program för pengarna, det, och sånt gillar jag! I kvällens program förevisades hursomhelst en lång glastub med någon slags vätska i. Tuben visade sig innehålla någon sorts totalt livsfarlig syra, som brandkåren fick ta hand om, mitt under programtid.

Sådant är otrevligt, så klart. Men det är inte därför jag tar upp det här. Skälet till att jag tar upp det, är nämligen att jag började fundera över min egna mystiska lilla glastub, som ligger här hemma och samlar damm. Det är inte på långt när någon halvmeterlång, skräckinjagande sak med vätska i, utan en liten, söt tub: ungefär 3 centimeter lång, 1 centimeter i diameter, med silverfärgat lock. Inuti, ligger ett tjockt lager bomull - nästan ända upp till kanten. På denna bomull, vilar en liten, trasig och ganska ful sten, som dock glittrar och glimrar lite trevligt. Lindat runt glastuben är en söndrig etikett med orden: [...] IT-CRYSTALL [...] erad 3gånger provad ''R.S.''

Nu är ju frågan man ställer sig, vad det här kan vara. Någon slags rolig kuriosa från... 50-talet, så mycket skulle jag kunna gissa. Men då tänker man osökt på att man på den tiden kanske inte hade någon direkt koll på vad som var farligt eller inte. Man vet ju aldrig - det kan ju vara av något slags material som inte är riktigt hälsosamt att handskas med. Radioaktiva saker ska man ju till exempel akta sig för.

Man kanske borde besöka antikrundan någon dag för att få reda på vad det är... Så kanske man kommer med i programmet när man skrämmer slag på någon av experterna, också...

Nej... *gäsp*... gonatt på er nu, kära bloggläsare (och förlåt, hörni. Nästa gång ska jag hålla mig till ämnet...)
.

Det finns mycket att lära av barnen

2010-02-07T10:54:00.008+02:00

Idag var en sådan där härligt, lat morgon, då alla vaknade sent, och en sådan där lat morgon då man kan unna sig att hasa sig upp till övervåningen, slå sig ner i öronlappsfåtöljen och slötitta på TV med resten av familjen innan det var dags att göra frukost. TV tillsammans med barn brukar förstås betyda någon form av barnprogram, och så även denna morgon. Inte mig emot - och jag ska nu berätta varför.

Medan jag satt där imorse funderade jag nämligen på hur fantastiskt bra berättade de flesta barnprogram är. Det är inte första gången jag reflekterat över den saken, men på en del serier, blir det verkligen uppenbart. En del av programmen erbjuder faktiskt det yppersta inom storytelling. Tror ni mig inte?

Tänk på det: på mindre än en kvart (om du har riktig tur, tjugo minuter) ska du berätta en historia som måste gå hem hos världens mest hårdflirtade publik - för barn sitter ju inte direkt artigt kvar, om de inte är intresserade av något. Du måste också ha en klar storyline med tydliga konflikter som måste starta på ett snabbt, intressant sätt, och sedan lika snabbt driva det hela till huvudkonflikten, som sedan ska stegras för att hela tiden hålla publikens intresse uppe. Karaktärerna måste lätta att ta till sig och så ska det finnas ett innehåll som är lättförståeligt, men samtidigt på helt rätt nivå för åldersgruppen (underskatta aldrig barn!). Och, som sagt, du har bara en begränsad tid att berätta det hela på.

Och allt det här kan man förstås använda som författare. Det är intressant och lärorikt att studera hur seriemakarna har gjort, för att på ett skickligt sätt berätta en historia. Du lär dig bland annat att skala bort det oväsentliga, hur du lyfter fram tydliga drag både i storyn och i karaktärerna och hur du använder konflikter på ett effektivt sätt.

I studiesyfte kan jag starkt rekommendera Creep School, som går på söndagmorgnar. Det är en serie där till och med subkonflikterna och bikaraktärerna lyfts upp på en riktigt avancerad nivå, för att vara ett barnprogram. En annan av mina favoriter (ja, jag tycker faktiskt att det kan vara skoj att se på tecknat) är Lilo & Stitch, serien. Jag vet inte om den går på TV längre, men där hade vi ännu ett exempel på intelligent berättade avsnitt. Värt att notera är att rösterna i båda dessa serier görs av några av Sveriges främsta aktörer och komiker, eller vad sägs om, som i Lilo & Stitch, Stefan Ljungqvist, Evert Ljusberg, Anna-Lotta Larsson, Eva-Britt Strandberg... Och I Creep School hittar vi Johan Glans, Claes Månsson, Eva Röse... Riktigt snyggt.

Det intressanta är att även de sämre serierna - vi kan nämna Scooby Doo, som är både taffligt tecknad och smärtsamt orealistisk för någon som har det minsta hum om naturlagar - besitter en viss elegant berättarteknik, som gör det värt att åtminstone studera ett avsnitt eller två. Och barnen sitter som klistrade, vilket ju betyder att serieskaparna gjort åtminstone något rätt. Det är sålunda bara att slå sig ner i TV-soffan och suga åt sig.

Har ni några serier ni tycker är värda att lyfta fram? Kommentera gärna här, eller kontakta mig.

Från klarhet till klarhet

2010-02-06T15:19:00.006+02:00

Sådär ja.

Vad tror ni det betyder? Något dåligt, eller något bra? Det kan förstås betyda att jag spillt kaffe över min mobiltelefon, eller att någon av de fula glaskatter jag med tvångsmässig nit samlar på har ramlat ner från hyllan och knäckt någon vital glaskroppsdel (vilket faktiskt låter som en allvarlig ögonskada, men som alltså syftar på glaskattens... ja... kroppsdelar). Men så är det inte.

Sådär ja betyder att jag är klar med redigeringen av min svenska roman. Klar. Finito. Och det känns riktigt bra, måste jag säga. ag vet inte hur många gånger jag redigerat den här romanen. Skrämmande många, i alla fall - och då uppstår kanske frågan vad man möjligen kan lära sig efter skrämmande många gånger, och varför har man inte lärt sig det tidigare? Tja... För att det är en läroprocess som allt annat, kanske? Jag undrar vad det är som får folk att acceptera att konstnärer ägnar åratal åt studier och utbildning för att bli riktigt bra på det de gör, och författare förväntas kunna leverera på första försöket. Den här gången har jag lärt mig att:

* definiera huvudkaraktärens röst, genom att bena ut hennes inre motiv (drivkraften). Den saknades inte tidigare, men var inte så tydlig. Nu behöver man inte undra vad hon håller på med. Eller rättare sagt, även om man undrar vad hon håller på med (hon har sina små egenheter) kan man förstå handlingarna, eftersom hon hela tiden är konsekvent. Det är en stor skillnad.

* stärka konflikterna, genom att skruva upp dem ett snäpp i varje kapitel. Jag har verkligen jobbat på att se till så att karaktärerna aldrig riktigt får något val, annat än att drivas framåt. Det är inga mjuka "kansken" som sker, utan riktningar som stakas ut, och som sedan leder framåt i utvecklingen till nya riktningar.

* kill my darlings genom att säga hejdå till de där kapitlen och scenerna som jag älskat, men som faktiskt inte haft någon större funktion för berättelsen. Och den här gången har jag verkligen varit hård. Stentuff. Jag minns inte riktigt hur många sidor jag fått ner storyn med sedan senaste redigeringsomgången, men det är över 25 sidor (från första utkastet har storyn krympt med 121 sidor, förresten...)

* använda mina egna livserfarenheter i skrivandet, för det kan ju inte förnekas, att den Linda som sitter här och redigerar idag, är en annan Linda än den som redigerade storyn för två år sedan, eller tre år sedan, eller fyra år sedan (osv... Ni fattar, eller hur?). Ibland är det faktiskt tacksamt att bli äldre. Inte bara blir man snyggare - man blir visare, också. Man förstår mer hur saker och ting (och människor) hänger ihop. Ett par år i ett arbetsklimat som får TV-serien Dallas att framstå som Bolibompa, och J.R Ewing att framstå som en riktigt hyvens kille, har hjälpt en del. Jag har hursomhelst lärt mig en massa om mig själv, och om hur omvärlden fungerar (och inte fungerar). Nyttigt, när man är författare.

Romanen är med andra ord så klar den kan bli (man kan förstås fortfarande hitta fel här och där, och det finns alltid scener som kan snyggas till ytterligare - det är ju så det är med redigering) vilket gör det här till den allra sista redigeringsomgången på eget initiativ.

Så vad händer nu? Jo, först ska den skickas till min Beta-läsare Johanna, som dock inte är tänkt att ge någon som helst professionell coaching, utan bara ska läsa för sitt eget höga nöjes skull (om hon nu klarar det. Jag har en obehaglig känsla av att hon är miljöskadad, ser ni). Sedan (eller under tiden) ska jag för skojs skull skicka ut den till ett par förlag. Mitt mål är att få ett personligt refuseringsbrev från ett av de största förlagen, för det har jag aldrig fått. Jag har inga illusioner om att bli utgiven (återigen ett tecken på vishet som kommer med ålder). Jag tänker bara ge min bok en liten resa in i bokbranschen, och så får vi se vad som händer. Storyn finns, och kommer att leva vidare. Frågan är bara, i vilken form. Och det vore ju kul om någon läste den, det ska jag inte sticka under stol med.

Mitt eget skrivande, kommer nu att fortsätta på andra spår. Jag måste ta tag i redigeringen av min engelska bok härnäst, men det får vänta. Jag har kundrespons (från kursdeltagares texter) som ska göras, och så vill jag uppdatera den här bloggen med lite nyttiga länkar och tips som har koppling till samma kurs, och så vill jag hemskt gärna sätta igång med fortsättningskursen. Jag blev också kontaktad av en av mina vänner som är professionell astrolog häromveckan. Denne har en idé till ett nytt projekt som innehåller både astrologi och kreativitet, och ville då att vi skulle samarbeta, som experter på varsitt håll. Tydligen har vi en utmärkt synastrisk kompatibilitet också, så det bådar gott bara där (nej, jag vet inte vad det betyder, men det låter ju bara för stiligt!). Eftersom jag faktiskt tror att han har en poäng med sin idé - den är såpass unik att den kan slå riktigt väl ut - så är det något jag är riktigt sugen på att ge mig i kast med. Men vi får se hur det artar sig.

Vad som än händer, så lär jag inte vara sysslolös, i alla fall.

Ha nu en bra helg, allihop!

.

Ljumma vindar i snålblåsten

2010-01-27T11:13:00.006+02:00

Om ni undrar var jag är, så är jag här... På ett ungefär. Jag försöker som bäst navigera genom livet, för att uttrycka det hela lite poetiskt - och då får man spara sina krafter lite, eller rättare sagt, disponera dem väl. Det innebär att det inte blir så mycket bloggande, och att jag är ganska tyst på de flesta sociala forum. Man skulle förstås kunna säga att jag samlar stoff till mina stories... Livet överträffar ibland dikten, har jag märkt på sistone, och det som pågår just nu har element som inte ens en redaktör skulle finna trovärdiga. Det är lite underligt, hur jag alltid tycks landa i sådana situationer.

Hursomhelst... Vi tar de lite mer normala sakerna idag: jag blev i dagarna kontaktad av mina kursadministratörer (som är helt fantastiska, måste jag säga). Jag blev tillfrågad om jag inte kunde tänka mig att göra en fortsättningskurs till den jag redan har ute på minkurs.se . Det nappade jag genast på: visst är det viktigt med grunderna, men det är så mycket roligare när man har koll på det, och kan börja leka på en lite högre nivå. Research, foreshadows, metaforer och symbolspråk, att skapa rytm i texten med tretal... Det finns så mycket trevligt att titta närmare på och det ska bli riktigt kul att dyka ner i det!

Fast först måste jag förstås ta mig igenom februari.....

För de dagar då writing inte faller sig naturligt...

2010-01-17T11:04:00.004+02:00

Some days you type, some days you write.

Så skrev en av mina facebook-kontakter häromdagen, och fortsatte med att skriva att det här var en dag då hon typed, men att hon hoppades att det skulle bli annorlunda imorgon. Skillnaden är ganska uppenbar. Vissa dagar skapar du ingenting av värde: du bara trycker ner dina tangenter eller plitar ner dina ord och skapar (i bästa fall) meningar. Typing. En annan dag dansar fingrarna fram över tangentbordet, eller pennan glider fram över pappret. Du är ett med din text, du skapar magi. Writing. Den här skillnaden kommer också fram ganska tydligt i de engelska orden, men typiskt nog hittar jag ingen bra svensk översättning. Write skulle förstås kunna översättas med "skriva". Men type betyder också "skriva" - trots att det ju uppenbarligen är två helt olika saker. Då skulle man kunna tänka sig att write kan översättas till ordet "skapa", men i så fall förändras andemeningen.

Saken är den, att jag gillar den där meningen... Some days you type, some days you write. Den är så hoppfull. Skrivkramp, detta för en författare så populära, hatade lilla ord, är ju egentligen ett uttryck för de dagar då du inte kan write. Och sådana dagar är det så lätt att bara lägga undan anteckningsblocket, eller strunta i word-dokumentet. Ovanstående mening uttrycker vad du kan göra istället: type. I väntan på bättre tider, ägna dig åt att fylla pappret eller skärmen med ord. Det spelar ingen roll om det känns bra (för det gör det garanterat inte under sådana här dagar) eller om du tror att du kommer att ha användning för det. Du producerar, oavsett om det är något bra eller dåligt. När dagen kommer då du plötsligt känner dig redo att write, kan du antingen använda dig av det du typed, eller slänga det. På det här sättet har du kontrollen, och skrivkramp blir sålunda ett ganska tandlöst uttryck.

Eftersom type-stadiet också är något vanligare än write-stadiet (åtminstone för ägaren av den här bloggen), kommer det också vara lättare att uthärda med en sådan här ansats. I väntan på bättre tider, är det nämligen bara att sätta sig ner, redigera text, skriva om scener eller skriva om precis ingenting. Vilket är ganska lätt om man råkar ha en blogg. Men nej, jag är faktiskt inte i type-stadiet just nu. Igår natt (okristligt sent) blev jag klar med det svåra partiet jag gnällde om i föregående inlägg, och jag tycker faktiskt att det blev riktigt, riktigt fint. Nu är det bara resten som ska justeras för att passa ihop med de nya insikter om huvudkaraktären som den här redigeringsomgången har gett mig - och det tänkte jag göra alldeles precis...... NU!

Sa jag för mycket nu?

2010-01-12T23:18:00.004+02:00

Nu är jag på sidan 231, av 299. 68 sidor. Precis så lite har jag kvar att redigera. Men att det, som jag tidigare sa, skulle vara så att de sista sidorna är enkla att gå igenom... Nej, det arroganta uttalandet har jag fått äta upp nu. För nu... NU är det svårt.

Min huvudkaraktär har en del inre motiv och drivkrafter. Kanske skulle man kunna kalla det issues. Det är tänkt att de här ska göra henne intressantare, men viktigare är att det är dessa som ska styra hennes val och handlingar i olika sammanhang. En del av storyn innebär också att hon ska, om inte precis försonas, för det är kanske inte helt realistiskt, men så åtminstone konfronteras med de här sidorna av sig själv. Det här sker med fördel innan den riktiga klimaxen - upplösningen på grundintrigen.

Och jäpp. Där är jag nu.

Jag är mitt i processen där jag måste fundera ut hur jag ska gestalta det här. Och ja: det kanske är sent att tänka på det nu, när man är inne på trehundrasjuttiofjärde redigeringsomgången. Men å andra sidan är det bättre sent än aldrig (SKAM den som ger sig!!!) och dessutom så kanske det är alla tidigare redigeringsomgångar som fått mig att inse vad som fattas. Hittills har min karaktär, som jag nämnt i tidigare inlägg, varit lite förvirrande - man har liksom inte kunnat spåra någon direkt riktning eller orsak till hennes handlingar. Och usch, så får det ju inte vara. En karaktär gör aldrig något "bara därför att" (möjligtvis om denne är psykopat, men i så fall har vi orsaken till beteendet right there, vilket löser problematiken per automatik), likaväl som den aldrig säger något "bara därför att". Min Charlie har koll på vad hon säger. Hittills har hon emellertid inte haft någon direkt linje som har kunnat ge en glimt av varför hon handlat som hon gjort. Hon har gjort saker lite "bara därför att". Nu är det felet fixat. Nu har hon blivit uppstramad och fått klarare motiv. Fint. Perfekt. Men det här med att konfrontera henne med sina motiv (eller issues); att fånga upp dem, lyfta fram dem och knyta ihop säcken så att vi får en helhetsbild av personen Charlie... Ja, vad säger man? Aj. Ni vet, känslor och sånt tjafs... Det är inte precis enkelt att gestalta.

Strängt taget är jag redan halvvägs, och jag tror att jag kommer att hitta ett sätt (konfrontationen kommer nämligen att ske genom dialog, och dialoger är något jag bara äääälskar att jobba med) men usch, så svårt det är när man vill att det ska bli bra. Det får inte bli övertydligt. Det får absolut inte bli smörigt, men gärna lite känslosamt. Huvudkonflikten får inte släppas efter på. Och det ska vara trovärdigt.

Det är bara att jobba på. Skriva. Skriva om. Skriva. Skriva om. Tills det sitter. Precis som vanligt, med andra ord. Men lite svårare.

Nu måste jag däremot krypa till kojs. Jobbiga tider nu, med bokslut och månadsrapporter och känslotjafs på det. Inte undra på att man blir trött.
,

Det blir ju gärna bra...

2010-01-06T12:00:00.007+02:00

100 sidor kvar att redigera. Det låter ganska mycket, men det är faktiskt bara en tredjedel av den totala boken, och det är dessutom sidor som jag lagt ner en hel del omsorg på i tidigare omgångar, och som jag därför inte räknar med ska ställa till med alltför mycket problem. Därefter är Och allra minst är hon min helt klar. Boken, som den här gången skulle fungera som ett litet sommarprojekt - något att pyssla med medan jag tog semester från mitt mer tungrodda projekt Legacy - men som har varat en aaaaning längre än så... Och som faktiskt känns som en riktig seger när jag ser tillbaka på det.

Jag gick in i redigeringen med en viss... ska vi säga lättsam attityd? Jag hade egentligen kasserat den här storyn såsom varandes ett av de där små misslyckade projekten man faktiskt måste få unna sig, i väntan på att den rätta storyn ska dyka upp (och det har den ju redan gjort) och har fortfarande inga ambitioner med den. Däremot hade jag inte anat att jag, medan jag redigerade, skulle hitta fram till kärnan i storyn. Den har varit död så länge. Själva upplägget fungerar, som jag också fått påpekat för mig ett par gånger. Den håller ganska bra. Men samtidigt har det varit så alltför tydligt för de flesta som läst den (och även för mig) att den inte når fram hela vägen. Och varför? Nå, här är vad jag, bland annat med hjälp av suveräna författarcoacherna Ann Ljungberg och Johanna Wistrand (vars skrivarkurser jag starkt kan rekommendera - särskilt de i London i mars. Jag skulle, bildligt talat, kunna döda för att närvara på dem) och mig själv (för det kan inte förnekas, att det hjälpte att sätta ihop sin egen skrivarkurs) kom fram till:

Huvudkaraktären fungerade inte: hon var svår att nå, svår att förstå sig på, och allmänt spretig.

Början - första kapitlet - grep inte tag.

Passionen hade på något sätt försvunnit, och storyn kändes märkvärdigt klinisk.

Av de här tre, var början den enda jag kände att jag ville göra något åt. Jag hade ju faktiskt gett upp storyn, och orkade inte gräva i det som var fel. Som en kul grej, inget annat, tog jag tag i att fila på början. Det skedde för övrigt tillsammans med tre skrivarvänner (bland annat Johanna W.) på fantastiska Isbolaget på Donsö. Om det var sällskapet av kreativa människor, den fantastiska (nya) miljön eller bara känslan av att skriva utan någon som helst press, vet jag inte. Men faktum var, att jag lyckades få till ett helt nytt första kapitel.

Att skriva om, gjorde givetvis att resten inte hängde ihop. Så jag var ju tvungen (ibland är det bra med självbedrägeri) att redigera lite till. Och när jag gjorde det, lyckades jag plötsligt nå fram till huvudkaraktären. Plötsligt insåg jag en massa om henne, som jag borde ha insett för länge sedan. Och då var jag ju tvungen att fortsätta... Det hela satte igång en positiv reaktionskedja. Jag kunde inte sluta - och kan det fortfarande inte (jag är ju inte klar än).

Jag fick också chansen, ska nämnas, att helt ägna mig åt skrivandet under en vecka i London, något som givetvis är en otrolig lyx, och som jag är jättetacksam över att ha fått chansen till. Att bara få rå om sig själv, insupa och inspireras av den underbara atmosfären i världens vackraste, vildaste stad, och redigera. Putsa. Fila. Fundera.

Storyn fick allt skarpare kanter. Karaktärernas motiv framträdde. Alla frågetecken, alla besvärande "men varför" reddes ut. Passionen dök upp som ett brev på posten. Den kom tillbaka, när storyn fick tydligare riktning.

Jag vågar nu påstå att jag är nöjd. Och allra minst är hon min, är så bra som jag vill ha den. Minst fem år har det tagit, och otaliga redigeringsomgångar (för att inte tala om alla smällar), men nu har jag äntligen fått en berättelse som jag verkligen trivs med, som jag vet är bra, och som håller hela vägen. Om det sedan räcker, och om folk ser vad jag ser så att det bär hela vägen till publicering, får vi se. Det är inte viktigt, men jag har heller inget att förlora på att testa en sista gång (för er som är nya på bloggen kan jag meddela att jag har försökt med tidigare versioner). Det blir nästa steg. Ni hänger väl med?

Dela ensamhet

2009-12-30T23:48:00.009+02:00

Det där med networking... Varför är det så viktigt egentligen? Jag har undrat över det där. Varför ska man lägga sig an med att Twittra och Facebooka och begära att få bli vän kors och tvärs med folk man inte känner? Är det för att kunna dras upp av (och i vissa fall, antar jag, klättra på) alla dessa människor på sin väg till toppen? Tja... Om man känner rätt personer, så kommer man onekligen lättare in i branschen. Så är det, och det är synd, för att inte säga dumt, att inte dra nytta av det. Så det är definitivt en av orsakerna.

Själv har jag inte så många svenska kontakter inom bokbranschen. Desto fler amerikanska. Det är inte en medveten strategi - det har bara blivit så. Svaret på varför det har blivit så är ganska enkelt: när jag, för en hel del år sedan, började leta efter material och folk som kunde hjälpa mig utvecklas som författare, hamnade jag ganska snabbt, primärt genom att hålla till på amerikanska diskussionsforum, i en krets av amerikanska författare/redaktörer/coacher/förläggare. Via Facebook - detta underbara media - har jag sedan återknutit kontakten med dessa människor, och det i sin tur har lett till att jag kunnat knyta kontakt med ännu fler. Nu sitter man där, med en hel massa amerikanska kontakter i branchen, och en, i jämförelse, blygsam skara svenska.

Jag klagar inte. Visst skulle det ha varit jätteroligt med fler svenska kontakter, men den anglosaxiska författarkulturen är en kultur jag känner mig hemma i (och ja, den skiljer sig en hel del från den svenska) och som jag trivs med. De anglosaxiska författarna (och särskilt de amerikanska) har nämligen en otroligt pragmatisk go-getter attityd som är ganska ovanlig här i Sverige, och som passar mig ganska bra. Den är också uppfriskande på det sättet att den knappast lämnar rum för någon att ge upp. Du kämpar sig till blods, och sedan ännu lite längre (det finns flera citat som underbygger det här tankesättet. Ett av de mest målande jag vet är: Keep writing. Keep doing it and doing it. Even in the moments when it's so hurtful to think about writing ~ Heather Armstrong). Utan den sortens attityd, skulle jag nog ha gett upp för länge sedan. Däremot finns det självklart många fina saker att plocka upp från vår svenska kultur och mentalitet inom området författarskap också - och det är ju inte fel att ha en fot i bägge världar, heller... Jag får försöka bli bättre på att networka på hemmafronten, helt enkelt.

Nå, hursomhelst, så ville jag faktiskt komma till något särskilt vad gäller networking... Till något som är väl så viktigt som att "vara med i slängarna". Det gäller kontakten med andra. Givetvis - fast ibland är det inte så givetvis. Man glömmer lätt hur viktigt det är. Facebook (Twitter ska ju vara så bra, men det förstår jag mig tyvärr inte på - ser ingen direkt mening med det) är ett bra medium för det här, har jag märkt. Man får små korn till sig från sina kontakter: någon som bloggat om något intressant. Någon som gör en update om att det är dags att börja redigera i ett par timmar innan träningen. Eller (favoriten): någon som fått ett meddelande från en agent, som vill läsa hela manuskriptet, någon som står färdig att lansera sin roman, någon som ska intervjuas för en tidning. När jag läser sådant, får jag en rejäl puff i rätt riktning. Det finns fler därute, som kämpar. Några lyckas. Några lyckas inte. Gemensamt för oss alla, är att vi kämpar. Och det är där networking har sin viktigaste roll. Man blir inte så ensam, i en hobby (eller, för några lyckliga få, ett yrke) som kräver ensamhet.

Och om vi inte syns innan, så vill jag passa på att önska er ett riktigt

Gott Nytt År

Vardagligheter

2009-12-27T19:13:00.003+02:00

När jag vaknade imorse led jag av svår nackspärr. Det gör jag fortfarande - det känns som om hela övre delen av ryggraden är bruten. Jag är med andra ord ganska invalidiserad, vilket är högst irriterande. När sånt händer, gör man inte många knop, och så har det varit idag. Jag har till och med ägnat mig åt att googla meningslösheter på Internet, vilket om inte är helt ovanligt, så åtminstone inte något jag gör dagligdags. Det förde dock något gott med sig. Jag hittade en hemsida där bland annat följande stod att läsa:

Min arbetskamrat under hela året var alltså Birgit Härstedt, en pigg svartögd liten tös mest lik en zigenartös pigg glad och duktig. Hennes pappa arbetade också i smedjan och och mamman var mjölkerska på gården d.v.s. omkring kl 4 på morgonen började hon sin dag i den stora ladugården.

Och Birgit, ja, det var min farmor, det!

Memoarer, nedskrivna av en främling, utlagda på Internet så att alla kan ta del av dem, har gett mig en koppling till min farmors barndom. Visst är det fantastiskt? Det här är ju ett starkt skäl till att minnen bör skrivas ner, både som tidsdokument och för att förse oss efterlevande med en förankring till gångna tider och människor. Biografier och memoarer ska med andra ord uppmuntras!

Juletider minns jag förresten speciellt som en sådan där härlig "dagbokstid" - särskilt mellandagarna. Jag brukade nämligen få en dagbok varje jul, och det fanns inget härligare än att stänga in sig på sitt rum och fylla de där jungfruliga, vita pappren med bläck. Med åren tappade jag det där, och även om jag tagit upp det närhelst lusten har fallit på (för det har den gjort ibland) så har det inte blivit den där magiska känslan. Det är väl för att man är för splittrad i tankarna nuförtiden: man kan inte gå in för det på samma sätt. Och tur är väl kanske det.

Nå... Det här blev ett kort, lite hackigt inlägg - utan större koppling till författarskapet heller. Så kan det bli ibland. Bättring utlovas. Men nu, ska Fru Nackspärr förbereda middagen!

Vinterdag hemma

2009-12-26T15:34:00.000+02:00

Att brottas med trender

2009-12-20T15:23:00.005+02:00

Jag har blivit en klichémorsa. Ni känner till typen: hon som går i affären och rynkar på näsan åt dockor, som speglar ett FRUKTANSVÄRT kvinnoideal. Hon är släkt med Feministmorsan, och lika aggressiv och taggig.

Don't get me wrong: jag har ganska hög toleransnivå för såna här saker. Barbie är, enligt mig, ganska okay. Hon har iallafall något som med lite fantasi kan likna bröst, och möjligen en rumpa. För mig, som har vader som Super-Mac ur Buster (om ni minns honom och hans tama bagge) är hennes ben lite i magraste laget, förstås. Barbie kommer hursomhelst i många olika varianter, och tycks ibland utmålas som en businesswoman eller åtminstone någon som har yrkesambitioner som inte bara syftar på att vara vacker. Jag retar mig inte särskilt mycket på henne. Jag retar mig heller inte på att rosa grejor är förbehållet tjejer, och blåa är för killar. Det är som det är - allvarligt talat så orkar jag inte förspilla energi på att bli upprörd över det där. Skillnaden mellan könen finns där av en anledning (för att man ska kunna skilja på pojkar och flickor, till exempel). Men när jag hittar dockor, vars kroppar är karikatyrer på size noll, som har ENORMT långa, slanka ben, inga former överhuvudtaget, plutmun och översminkade ansikten, och där det dessutom följer med en liten instruktionsbok som förkunnar att denna flickas allra, allra högsta önskan är att bli fotomodell och kändis... Då drar jag i handbromsen. Det får faktiskt vara måtta på eländet. Vad är det för ideal våra barn utsätts för? Och ska det vara ett ideal att vara undernärd och pucko (vilket förmodligen är en följd av undernäring)? Och när man är inne på det där, så har man ju inte kunnat undgå att lägga märke till Lindex-reklamen. Är det en animerad skyltdocka, eller är det en människa? Missförstå mig inte nu: det ligger ingen avundsjuka i det jag säger. Jag är nöjd med min egen kropp. Det enda jag gör, är att reagera på kvinnoidealet som det speglas i vårt samhälle, via vissa media.

*suck*

Ja, ni ser. Ett besök på leksaksavdelningen och man faller i fällan. Man blir så kliché att det smärtar. När sånt händer, börjar man fundera på klichéer överhuvudtaget. Och eftersom jag skriver böcker, drar jag gärna paralleller till litteraturen. Många är vi väl, som funderat över de stereotypa romankaraktärer som finns. Det finns till och med de som retar sig på dem - jag också, om det blir alltför uppenbart. De tycks till exempel frodas i detektivromanerna, och vi ska inte tala om hur det ligger till i tantsnuskromanerna (för er som inte läst några sådana, behöver ni bara kolla omslagen för att förstå vad jag menar. Vaxade bringor är det som gäller, killar!). De finns lite överallt. Och lika säkert som att de finns, lika säkert är det att recensenterna sitter och retar sig på att de existerar, och kan verkligen inte författarna vara lite mer originella, när de skapar sina karaktärer? Det är klart vi kan. Men det börjar bli förbannat svårt. Det har liksom gjorts förut. Snart är typerna vi skapar som motpoler till klichéerna mer klichéer än klichéerna själva. Och då måste vi återvända till klichéerna, för att inte skapa nya klichéer. Jobbigt, blir det.

Har ni tänkt på, att det kanske är fel att kalla det klichéer? Kanske borde vi kategorisera karaktärer som "trender". Ungefär som med mode. Under ett särskilt decennium var det populärt med benvärmare och axelvaddar, moonboots och konstig makeup. Sedan blev det omodernt, och det var trendigt att vara nedtonad och lite mer business. Tja... Ett decennium kanske den populära bilden av en deckarkaraktär var att denne skulle vara en vit man i övre medelåldern, som hade ett trassligt privatliv med visst alkoholberoende. I år ska deckarna vara i medelåldern, samt vara skötsamma och ha fru och barn. Om de inte är kvinnor, förstås, för då är det kanske mer populärt med sexuellt frigjorda karriärskvinnor som missbrukar sömntabletter och inte drar sig för att svära högt i en grupp män. Till exempel. Trender funkar, som ni vet. De Uppstår, blommar, och dör sedan. Tills de uppstår igen. Likriktningen får en del att reagera, men för det mesta (eftersom det är en trend) står man ut. Och bara man lägger till något extra, utöver trendens huvuddrag, så kan man faktiskt skapa något fräscht.

Det kan vara så att en lätt alkoholberoende detektiv i övre medelåldern hamnar i facket "jättetrendig". Det funkar ju, eller hur. Men lägg till att han samtidigt är en jävel på Domino, och har en passionerad affär med mannen som sköter akvariet i lobbyn på polishuset, så kanske du får en vinkling som fräschar upp litegrann. Det hela handlar om att utveckla konceptet på ett tillräckligt smart sätt. Man kan göra det tvådimensionella till något mångdimensionellt genom att lägga till små roliga detaljer. Problemet är förstås, om man inte känner till att det man håller på och skriver är en kliché (eller trend). Och hur vet man att det inte är en trend att vara en homosexuell, lätt alkoholberoende Dominospelare som löser brott?

Svåra frågor... Men lite roligt är det att fundera på det, eller hur?

Glöm nu inte att julrabatten på min kurs gäller ännu. Det är roligt att se att så många väljer att ge bort kursen som julklapp. För min del, kan jag inte tänka mig något bättre än att ge bort lite livskvalitet (för det är faktiskt det som skrivandet handlar om. Mervärde i livet). Om det sedan är jag, eller någon annan som bidrar till det, är helt egalt.

'

And the winner is......

2009-12-11T21:46:00.007+02:00

Ni vet sådana där dagar då allting går lite snett hela tiden? Man ska kolla bankkontostatus på Internet, och Internet hakar upp sig? Man ska åka in och handla och hamnar bakom en nittioårig varelse som knappt når över ratten och vars träben har fastnat i bromsen? Man ska öppna en burk champinjoner, och öppnaren halkar så att burken tippar över och saften (svampjuicen?) rinner ut över hela arbetsbänken och ner på ens lår? En sådan dag har jag haft idag.

Nu är det emellertid kväll. Jag sitter här framför TV:n, med laptopen på knäet och ett fat färsk mango, riktigt mörk choklad (85%) och ett glas elakt rökig Laphroaig framför mig. Och jag drar mitt första djupa andetag på hela dagen och känner hur värmen sprider sig genom axlarna. Aaaah. Skönt.

Hursomhelst... Vi hade ju en liten tävling. En utlottning av min kurs på minkurs.se . Jag har fått ganska bra respons - tack alla som har mejlat eller kommenterat, det har varit jätteroligt att höra från er. Det där är förresten en sak jag vill pusha på för alla som läser den här bloggen eller har köpt kursen: hör av er, antingen här eller via mejl. Jag älskar den där kontakten med er.
Men nu kom jag ur spår, gjorde jag inte det?

Då så, då kör vi igång. Jag har nu dragit lott, och det är dags att kora vinnaren i tävlingen. Vinnaren är....

*trumvirvel*

Lasse B.

Eller rättare sagt, Lasses fru. Grattis!! Jag hoppas verkligen att kursen kommer till nytta. Mail med uppgifter kommer inom de närmsta dagarna!

Nu tänkte jag avsluta genom att ge en länk till en bloggintervju där författaren Emily Bryan tar upp punkter som jag tar upp i min kurs. Hon kallar dessa punkter "Sex skäl till att redaktörer slutar läsa". Läs och lär här (på engelska). Och för att lära er ännu lite mer om det här och hur man ska , kan ni köpa min kurs. Kontakta mig via mejl så får ni 50 kronor i rabatt!

Och, återigen, grattis till Lasse B. som står som vinnare i utlottningen!!

'

Tävling!

2009-12-03T23:08:00.011+02:00

När första ordet i din berättelse tar vid, är din karaktär död. Ja, det låter hårt. Det är hårt. Och precis det där, är din utgångspunkt - eller rättare sagt: det är min, läsarens, utgångspunkt. När jag slår upp första sidan i din bok, har jag nämligen en massa förväntningar, men jag vet ingenting alls. Än så länge, känner jag ingenting för din karaktär: den är inget mer än en ointressant, kall, oformlig och könlös
klump - som en trist bit lera. Det är, med andra ord, viktigt att du får mig att snabbt ändra uppfattning - och det för du genom att forma den där klumpen till något som framstår och beter sig som en mänsklig varelse, och därmed något jag kan bry mig om. Det är ett stort ansvar du har. Sviker du mig, har du förlorat mig.

Den karaktär du börjar med när du börjar skapa, är företrädesvis protagonisten. Detta är huvudkaraktären, den läsaren kommer att följa under resten av din historia och som är den som står för de val i berättelsen, som slutligen leder fram till dess klimax (vi kommer att behandla det här momentet i senare avsnitt). Möjligtvis har denne karaktär format sig i ditt huvud redan på idéstadiet - sånt är svårt att undvika. Huvudkaraktärer brukar dyka upp ganska tidigt i idéstadiet, och för det mesta på ett relativt tydligt sätt. Men om de bara rörde sig i dina tankar förut, så är det nu dags att plocka fram dem och forma till en konkret figur. Du ska leka nordisk gud. Formeln är enkel:

1. Forma din klump med lera till en varelse

2. Blås liv i sagda varelse
* * *
Det du just läste, är ett smakprov ur kapitlet "Karaktärsgestaltning" från den skrivarkurs jag håller på minkurs.se. Kursen riktar sig både till er som vill börja skriva från grunden, och till er som kanske redan skriver men vill ha lite extra inspiration, eller kanske få verktyg och hjälpmedel för att utveckla ert skrivande. Kursen innehåller allt det som jag ivrade för att lära mig när jag började skriva "på allvar" för mer än sju år sedan, och som jag under åren lärt mig genom att främst "umgås med" (mestadels över Internet, ska tilläggas) och lära mig av amerikanska författare - bland andra Diana Gabaldon, som är något av en mästare när det gäller författarteknik.
Just nu, är det julkampanj på kursen - den är prissänkt, och därmed alldeles perfekt för dig som vill ge bort något lite udda i julklapp. Upplevelser är ju fortfarande på modet, och det här är bättre för själen än en spikmatta. Bekvämare också, skulle jag tro. Till dig som vill ge bort en kurs i julklapp (till någon annan, men också dig själv) går det bra att kontakta mig via email, så får ni ett presentkort på 50 kronor. Klicka på bilden överst, om du vill läsa mer om kursen. Där kan du också logga in för ett testkapitel.
Såhär i jultider känner man ju också för att vara sådär extra, extra snäll. Därför tänkte jag, tillsammans med minkurs.se lotta ut en kurs till en av er bloggläsare. Det ni behöver göra för att vara med i utlottningen är antingen att:
Kommentera det här inlägget (ni kan skriva vad ni vill). Glöm bara inte din email i kommentaren.
eller
Skicka mig ett email
Utlottningen av kursen kommer att ske den 11/12 - och vinnaren kommer att meddelas samma dag.

Lycka till!
'

Att kunna mer än man orkar

2009-11-29T22:33:00.008+02:00

Hjärnan styr en hel del.

Ja, det där är en truism. Det är ju självklart att hjärnan styr. Allting, nästan. Men har ni tänkt på vilken makt den har? Sedan ett år tillbaka (ungefär) springer jag. Minst fyra gånger i veckan, och jag utövar någon form av träning (yoga, pilates, styrka) åtminstone fem, sex gånger i veckan. Det har blivit en vana, och något jag måste göra för att må bra (och vi ska inte gå in på hur det var tidigare, för det är en berättelse som skulle kräva sina modiga sidor - och en hel del självutlämnelse). När man sportar, har jag märkt, är det extra tydligt hur hjärnan styr ens prestationer. Jag har numera en alldeles utmärkt fysik. Jag är jätteglad över min kropp, som faktiskt har stått ut med mig så länge, och som nu troget bär mig fram på hårda asfaltsvägar flera dagar i veckan, utan att få det minsta ont. Det är härligt. Fysiken är det med andra ord inget större fel på. Och det är här det blir intressant. För om allting är tipptopp fysiskt sett, varför känns det då inte alltid bra, när man är ute och springer? Ibland är det en ren plåga att ta sig runt sina kilometrar. Ibland kommer man till den där backen, som man annars knatar sig uppför som en annan bergsget, och så tänker man: "Nej, det här går inte". Och så går man upp, istället för att springa. Eller, ännu värre: man bestämmer sig redan innan man börjar sin runda, att det inte går att springa uppför den där backen. Man bestämmer sig för att man inte orkar, innan man knappt ens känt efter vad kroppen klarar av. Huvudet bestämmer, vad kroppen orkar och det rättar sig kroppen efter, trots att det inte är sant. I den stunden hänger liksom allting på den där medvetna tanken: det går inte. Och det dikterar hur du presterar i verkligheten. Det. Ingenting annat. En tanke. Tänk, så hämmande. Tänk, så mycket energi som går åt för att tänka på det viset: förmodligen all energi som du annars skulle ha använt för att ta dig uppför den där förbaskade backen på ett effektivt sätt.

Nu undrar kanske någon hur det här stämmer in på mitt skrivande. Det här är ju trots allt ingen löparblogg. Och jodå, skrivandet går ganska bra. Jag håller fortfarande på och redigerar Och allra minst är hon min - på rent jäkelskap, egentligen, eftersom jag gett mig den på att jag ska göra klart romanen innan jag släpper taget om den och går vidare med mitt verkliga "hjärtebarn", Legacy. Det är här det ovanstående passar in just nu: flera gånger på sistone har det hänt att jag märkt att många scener i den tidigare versionen av Och allra minst är hon min har haltat ganska kraftigt. I motsats till tidigare gånger, har jag den här gången däremot en ganska klar vision om hur jag faktiskt vill att det ska se ut. När jag så har ändrat om enligt min plan, har det gått som ett efterskalv genom hela storyn. Plötsligt har den bytt skepnad, och förutsättningarna blivit helt andra. En liten ändring på ett ställe, har alltså resulterat i en hel massa andra ändringar på en hel massa andra ställen - och inga små sådana, heller. Det är massor med detaljer som jag måste minnas, och lägga tillrätta. Jag borde ha lärt mig att det blir så här när man redigerar, men faktum är, att det den här gången handlar om så fundamentala förändringar - hela storyns struktur - att det känns som ett helt nytt fenomen. Och häromdagen tappade jag orken helt. Det blev precis som ett mindre lyckat joggingpass: målet var där - och egentligen är det ju roligt att kämpa sig mot det, annars hade jag ju inte gjort det från första början. Men den där uppförsbacken just där blev plötsligt så tung, att jag för en stund bara ville snöra av mig skorna och sätta mig ner på marken. Jag bestämde mig med andra ord för att jag inte tänkte klara det, och så blev det så. Jag orkade inte. Jag gav upp.

Det där var, ska jag säga, igår. Idag öppnade jag dokumentet igen, läste igenom mina ändringar, och insåg att det faktiskt blivit så mycket bättre nu. Karaktären Charlie har fått en helt ny stomme och stödkaraktärerna backar upp med tydligare motiv som gör att storyn, å sin sida, har fått ett betydligt bättre driv. Jag har också kapat en hel del som varit oväsentligt, och det gör att allting nu är ganska mycket mer lättöverskådligt och rent än tidigare. Jag känner mig riktigt nöjd, och har fått mer energi. Nu joggar jag på igen, uppför backen. Jag kan ju. För gudskelov är ju de här svackorna... just det... bara svackor! Har man ett mål, tar man sig dit. Så länge man inte ger upp, ska det väl vara tillåtet att gå i backarna ibland. Men visst är det irriterande? Visst är det makalöst, vilka hinder vi sätter upp för oss själva ibland? Tankens makt...

Nästa år ska jag förresten springa Göteborgsvarvet. Jag vill se en enda person som trodde det om mig för tio år sedan. Slutord:

Skam. Den. Som. Ger. Sig.

Ego-tripp i kvadrat

2009-11-15T16:58:00.009+02:00

Ville bara visa den här bilden. Av ingen orsak alls, förutom att jag tycker att det är en fantastisk bild. Nej, jag säger inte det för att det är jag som har tagit den. Den är inte perfekt, för guds skull, och jag är ingen fotograf. Men titta på formerna. Det stilrena, geometriska, och så det vänliga, stolta, slitna lejonet i förgrunden - han som en gång vaktat en grav i Egypten, men som nu vilar på British Museum i London. Visst är han vacker? Jag var där förra veckan, och fick äran att se honom på riktigt.

Det var en sådan där ego-tripp. Ni vet... På egen hand, ingen familj, inga direkta måsten, förutom ett mer eller mindre icke-akut assistentjobb för Johanna, som dessutom blev tvungen att åka hem tidigare än beräknat. Det blev det perfekta tillfället att tillbringa tiden till att, som det så populärt heter, ladda batterierna. Och det var precis vad jag gjorde. Jag såg till att inte ordna så många möten med andra. Jag ville nämligen inte träffa alltför mycket folk. Det enda jag ville, och det enda jag gjorde, var att göra saker som jag ville göra, utan att behöva ta hänsyn till någon annans önskningar. Det här innebar att det blev många promenader, ett par joggingturer i underbara Regent's Park, lite skrivande och en hel del museum. Sånt där som är food for the soul, ni vet. Som gör att man mår bra. Samtidigt, ska erkännas - och nu får ni ursäkta om jag blir personlig (men någon gång ska man väl vara det, också) - var det här ett test. För mig är det nämligen superviktigt, att någon gång emellanåt få komma iväg och utmana mig själv till att klara allting på egen hand. Att tåla att vara ensam med mig själv. Det är nämligen ingen självklar sak. Nu är jag författare, och vi råkar vara erkänt bra på att umgås med oss själva - och visst är jag det, också. En riktig mästare. Men samtidigt är jag en dagdrömmare, och trivs särskilt bra när jag kan fly undan verkligheten. Och som sådan, är det alltid bekvämt att kunna luta sig mot en mer verklighetsförankrad personlighet, och lita på att denne sköter allt det där besvärliga jordiska åt en. Ni vet - se till så att man hamnar på rätt flygplats, på rätt gate, i rätt tid... Som läser kartan så att man hittar till hotellet, och som tar hand om det där med mat och shopping och getting around. För att komma ifrån det här, och göra allting själv, är det bara till att ge sig ut på egen hand. Då finns det ingen att lita på, förutom en själv. Man måste utmana sig själv ibland.

Samtidigt skulle jag nog aldrig ha kommit på tanken, om jag inte älskat att vara för mig själv. Det kan låta egoistiskt, men så är jag väl egoistisk, då. Jag älskar faktiskt att vara för mig själv. Umgås med mina egna tankar. Stänga in mig i min lilla värld. Ibland. Inte alltid. Men ibland. Och London är dessutom min stad. Det finns ingen stad på jorden, där jag känner mig mer hemma. Folket, språket, historien, byggnaderna... Jag älskar det - så vad kan då vara bättre, än att tillbringa en vecka där på egen hand?

Veckan har bjudit på bubblande inspiration och sprudlande glädje, massor av upplevelser och - icke att förglömma - kultur och historia till tusen. Men idag kom jag alltså tillbaka till Sverige. Jag kom hem - för det är ju faktiskt också hemma. Trygga, mjuka, vackra Sverige. Det är mitt, det också.

Home is where the heart is. Mitt hjärta är tydligen lite överallt. Och jag måste säga, att det trivs jag med.

Till sist: lycka är.....

... att se sitt namn så här....

Plötsligt. Ett ord som ska användas med måtta.

2009-11-01T23:26:00.006+02:00

Plötsligt hörde han ett ljud från busken intill.

Finn ett fel. Jag finner ett. Det är inget stort fel, och det kanske inte heller ska gå under epitetet "fel" - kanske det rätta ordet borde vara "nödlösning". För det är precis vad det är: något man tar till, för att bryta in med action, där det tidigare varit stillhet. Just det. Plötsligt. Jag har faktiskt aldrig hört svenska författare nämna det här, och det kanske inte är en lika stor grej i vårat språk, men direkt översatt från det anglosaxiska lägret (där ordet för övrigt är suddenly), är det här inte bra. Det är faktiskt en mindre dödssynd. Du får helt enkelt inte börja en mening med ordet, och du ska helst undvika det helt genom hela berättelsen. En gång är okay. Två gånger är perverst. Hårda bud, med andra ord.

Varför är det då så här? Ett litet, oskyldigt ord, som är så praktiskt att ta till just när det gäller att få en scen att explodera i handling. Jag tror det ligger just där i: det är för praktiskt. Det blir kliché, det blir dött. Och tvärtemot vad man kanske väntar sig, så blir texten inte det minsta dynamisk. Skrivartekniskt är det här något av det svåraste man kan ta sig för: att snabbt vandra mellan olika sinneslägen, gå från vila till chock, från ro till rädsla - alla scener där du måste skapa motsatspar av känslor. Det är alltför lockande att använda sig av ett enda enkelt ord, för att lösa det.

Jag funderade på det här igår, när jag läste Diana Gabaldons senaste bok. Där har hon nämligen en scen, där ett sådant tillfälle uppstår. Men istället för att använda sig av "plötsligt hörde han..." löser hon det hela på ett mycket snyggare sätt (ni får ursäkta översättningen, nu - det är sent på kvällen här):

Nu när han var i tillbaka i tryggheten hos armén, borde han kanske skriva ner sina observationer, i ordentliga rapporter? Han skulle kunna--
Någonting fick honom att resa sig upp i stigbyglarna, precis i rätt tid för att uppfatta blixtrandet och fräsandet från en musköt från skogen till vänster.

(Som sagt var... Om vi ursäktar översättningen:) Ni ser? Snyggt och prydligt, utan att använda det där Fruktade Ordet. Karaktären sitter på sin häst, djupt inne i sina tankar, och så... pang. Action. Själv hittade jag en scen ur min egen roman Och allra minst är hon min som är löst på ett annat, kanske lite mindre elegant, sätt:

Under ett ögonblick stod han alldeles tyst. I det ögonblicket hörde jag sorlet från gästerna genom de tunna väggarna. Väsandet av en fläkt, fräsandet från köket, klinkandet av porslin.
Sedan exploderade allting.

Hur snyggt eller osnyggt det än är så ser ni i varje fall inte röken av ordet plötsligt. Tänk på det. Undvik alltför enkla lösningar. Jobba aktivt med att få fram handlingen. Så här kan det också uttryckas: ni ska jobba för att få läsaren att känna sig som ett med karaktären. Det är erat mål. Nu frågar jag dig: hur ofta, i ditt eget liv, har det hänt när du suttit i godan ro och ätit middag och diskmaskinen exploderat intill ditt vänstra öra, att du tänkt "plötsligt exploderade diskmaskinen"? Inte så ofta, va? För du tänker förmodligen inte så mycket alls i en sådan situation: du reagerar instinktivt. Du ställer dig upp, hjärtat stannar, du skriker "men vad i helvete..." Du backar förmodligen inte ut ur situationen genom att städat förklara för dig själv att något plötsligt händer i din omgivning. Det är bara det där lilla ordet, inget annat: försök att undvika det. Använd din fantasi, och lös scenen på ett annat sätt.

Nå, hursomhelst... NaNoWriMo. Äventyret började idag. På morgonen hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva. Sedan beslutade jag mig för att göra något jag aldrig gjort förut, och det innebär att skriva fantasy. Nu har jag tangerat det dagliga målet på 1667, och till och med gått lite över det. Hifive! Och det känns väldigt bra, också. Huvudkaraktären presenterade sig ganska klart redan från början, med både namn och personlighet. Storyn har jag ingen aning om vart den är på väg, men jag tänker inte bekymra mig om det alls. Jag ser vart det här leder, och har kul under tiden. För kul är det: jag har inte skrivit något nytt på så otroligt många år, så det här känns både skönt och spännande och superfräscht. Alles gut än så länge, med andra ord.

Nej, sängdags!

NaNoWriMo... Så blev man fast tillslut...

2009-10-28T22:08:00.003+02:00

Sa jag inte senast igår att jag kände mig trött och inte hade någon ork? Jo, visst gjorde jag väl det? Så vad flög i mig, när jag idag bestämde mig för att delta i NaNoWriMo? Det kan man fråga sig. Fast... Tja... Det känns som en ganska kul utmaning. Få stretcha skrivarmusklerna lite, utan att för den sakens skull ha någon press på sig (fast å andra sidan brukar jag inte ha det nuförtiden - inte så allvarligt, i alla fall). Få tänka ut en ny, härlig karaktär, sätta ner denne i en ny, härlig miljö och se vad som händer. Tur att jag nyss gått kurs i det här. Nej, jag menar allvar, nu. Jag "återupptäckte" faktiskt en massa bra tips och tricks när jag skapade kursen - sådant jag glömt genom åren, och som nu dök upp. Det här med att aktivt använda sig av konflikter för att skapa dynamik i storyn, till exempel. Det där behöver man höra, och öva på, för att det ska bli bra. Och det här med öppningsscener... Visserligen hade jag redan fått "uppsträckning" av underbara Johanna för öppningsscenen i Och allra minst är hon min, men inte förrän jag gått igenom de tips jag själv radade upp inför kursen, insåg jag hur jag skulle kunna ändra den. Nej, det här är inte marknadsföring av min egen kurs, eller självhävdelse (åtminstone inte allvarlig sådan...). Jag menar bara att det är bra att få en liten påminnelse om tekniken och hantverket ibland. Sedan råkade det vara jag själv som tipsade mig själv...

Hursomhelst så börjar jag faktiskt bli riktigt sugen på att komma igång med NaNoWriMo - nu när jag väl bestämt mig, menar jag. Jag har ingen riktigt bra idé ännu, men det ger sig nog. Och genre? Tja... Man är ju insnöad på historiska romaner, men jag skulle kunna tänka mig något annat. Deckare är alltid trevligt, men kräver viss planering för att hålla ihop, så det får jag nog glömma. Kärleksromaner är tacksamma, men känns inte riktigt rätt. Fantasy... Jag har aldrig testat, men det kanske vore något? Ja, gott folk, det här ska bli spännande. Och ni ska förstås få följa med på resan.

Till sist råkade jag hitta en alldeles fantastisk övning på internet häromdagen, som jag tänkte att jag skulle dela med mig av (så här innan klockan slår tio och Askungen måste rinna ner i sängen):

Tänk på tystnader. Finns det olika tystnader? Välj en sorts tystnad, och skriv en scen om den.

'

Hallå... Hallå...?

2009-10-27T22:43:00.005+02:00

Har ni sett min energi, möjligtvis? Inte? Nej, inte jag heller. Och jag har ingen aning om vart den kan ha tagit vägen, heller. De senaste dagarna (eller är det till och med veckor nu?) har jag varit så väldigt slö och glad i att gå och lägga mig. Det är absolut ingen depression, och det är inte utbrändhet heller - det är bara det att jag tillfälligtvis är jätteförtjust i att sova. Det är så skönt, liksom.

Jag inser att det måste få lov att vara så här ett tag, och att det är fel att stressa upp sig över det. Det är väl kroppen som tar igen sig, och ser till att vila upp sig lite. Och det har den väl faktiskt förtjänat också: det har varit lite mycket på sistone, ska jag erkänna. Men det är bara så förbannat ovälkommet. Det finns ju så mycket jag måste, och vill, göra. Jag vill redigera mina romaner - båda två. Just nu känner jag för att återknyta banden till Legacy, och vill ge mig i kast med att bryta upp och skapa om en del scener för att få storyn precis så rätt som den ska vara... Jag vill gräva ner mig i min deckare Och allra minst är hon min, och se om jag möjligtvis kan få den att bli så som jag vill ha den - så att den blir färdig någongång. Men så kommer kvällen, då jag normalt sett brukar jobba med allt sådant där, och... **pang**... plötsligt är sängen så otroligt, underbart lockande. Jag hinner ju inte med någonting! Alla mina fina planer och storstilade idéer (inte minst om saker att blogga om!) faller i grus bara för att jag föredrar att sova framför att skapa. Det är lite Skalman över det hela. "Nu ska här skrivas..." Rrrring.

Det här är av övergående karaktär. Jag har varit med om det förut - till och med bloggat om det. Och precis som då, kommer det här att ge vika så småningom. This too, shall pass. Men det var då fasen, att det inte kan göra det nu och med en gång (och bara den meningen är ett tecken på att det håller på att vända så sakteliga). Man känner sig en aning frustrerad.

Nåja, jag ska nu dra mig till min goa, mjuka säng. Under tiden jag väntar på att somna, ska jag fundera över roliga bloggämnen - vi behöver något riktigt roligt att sätta tänderna i efter den här trädan. Karaktärer, till exempel. Det är ju snart Halloween, så det passar ju bra. Vässa gaddarna, gott folk. I will be back.

'

Dialoger och läsäventyr

2009-10-11T10:42:00.005+03:00

Hur gör ni när ni skriver dialoger? Jag funderade på det här igår, när jag skrev om en scen ur Och allra minst är hon min. Själv brukar jag nämligen "lyssna av samtalet" och försöka få ner det i sin helhet. Det blir ungefär som att tjuvlyssna på utomstående som talar - jag slänger bara ner vad som sägs, hela dialogen i ett svep. Därefter går jag tillbaka och skriver om, lägger in rörelsemönster och eventuella kringhändelser. Jag vet inte riktigt om det kan vara ett tips för att underlätta dialogskrivandet (det är ju, om inte ett välkänt, så i alla fall ett relativt påtagligt fenomen att dialoger är det moment som svenska författare har svårast för) men det kanske kan vara värt att prova, om man nu känner att det inte funkar. Själv älskar jag att skriva dialoger: det är något jag verkligen tycker att jag behärskar (sedan är ju frågan om det verkligen är på det viset, men det spelar mindre roll i sammanhanget: det viktiga här är min egen känsla) och något jag hellre gör, än att röra mig i huvudet på mina karaktärer. Dialogen är det som lyfter storyn. Det är där du leker fram känslor, underliggande motiv, action... Om en scen känns död och platt - lägg in dialog, och den kommer att lyfta med en gång.

Jag läste följande blogginlägg av en författare i romantikskräckgenren. "Cross-crossing conversations"... Idén är inte alls dum. Att skriva ena sidan av en telefonkonversation i en bok, och därefter andra sidan av den i nästa, känns fräscht och kul. Problemet, som jag ser det, uppstår förstås när man inte vet att det blir en andra bok, eller när man inte vet hur nära förbundna de ska vara, eller hur konversationen ska relatera till storyn. Här har tydligen författaren haft en riktigt snygg tanke med sin story (även om det inte var så från början), och har följaktligen lyckats ro iland det här på ett lika snyggt sätt. Man blir ju imponerad, det blir man... För att inte tala om inspirerad. Jag ska försöka leka lite mer med mina dialoger i framtiden. Heligt löfte.

Jag har nu, med hjälp av min egen sugar daddy (som också går under epitetet "make") lyckats lägga vantarna på Diana Gabaldons senaste - straight from the States, som det heter. Härligt. Och jag har, förstås, redan börjat läsa. Det ligger fortfarande missnöje och pyr bland läsarna därute, och det kan vara så att hon bitit sig i svansen med den här boken - det återstår att se - men än så länge så bryr jag mig inte riktigt om det där. Att öppna första sidan, var som att kliva tillbaka till barndomen. Känslan när man satt där med Roald Dahls Häxorna, eller Windy, ledarhingsten (ja, jag var hästtokig, och läste hästböcker i mängder), eller möjligtvis Skattkammarön eller Spöket på Canterville... Kommer ni ihåg? Hur man kastades in i handlingen, i ett slags magiskt äventyr som suddade ut allting omkring en, tills det bara var du och boken? Jag kan inte hjälpa det: det blir samma sak med Dianas böcker. Man sugs in i ett storslaget, matinéfilmsliknande äventyr, som inte släpper taget om en förrän man nått det där allra sista ordet. Och det där, tycker jag, är en fantastisk känsla - just för att den är så sällsynt. Läsning ska vara ett äventyr. Jag vill bli gripen och bortsvept, jag vill tappa andan och förfäras, förtjusas och förföras. Och säga vad man vill om Dianas bok, men nog tusan verkar den lova åtminstone så mycket!

Frågan är om jag inte ska ta mig ut till kaminen, som nu brinner, kura ihop mig i soffan och återbekanta mig med Jamie Fraser och gänget en liten stund.... Jo, det gör jag nog... Vi ses, hörni. Och glöm inte att skriva upp er på min kurs.

Inspirerande möten

2009-10-04T10:02:00.003+03:00

Roligt att se att det fylls på med deltagare på min kurs. Jag hälsar alla nytillkomna välkomna och hoppas att ni kommer att trivas. Och glöm inte, att jag finns här om ni har några frågor. Det behöver inte ens vara något som har med kursmaterialet att göra - kursen är bara en grund, sedan finns det hur mycket annat som helst att fundera över.

Under dagarna som gått sedan jag sist bloggade, har jag hunnit extraknäcka lite för suveräna författarcoachen Johanna. Med samma underbara entreprenörsanda som vanligt, har hon nämligen tagit tag i att upprätta en telefonkonferens, eller telefonintervju, med en publicerad författare. Jag vet inte hur unikt det här är, men som vanligt är det inget jag har hört talas om i Sverige, vilket gör det extra spännande. Vi var åtta personer, varav jag var där som en "fluga på väggen": mitt jobb var helt enkelt att föra anteckningar på allt som sades. Objektet i fråga (låter som ett museiföremål, men det är hon faktiskt inte) var Jessica Kolterjahn, som skrivit böckerna Ut ur skuggan (2007) och Nattfjäril (2009) och intervjun varade i trekvart.

Jag vet inte om ni har upplevt det här, men det händer något när en bunt kreativa människor samlas. Jag har känt det förut, och gjorde det nu också, trots att det skiljde en massa mil och det enda som kopplade oss samman var telefonledningar: energin. För att tala lite New Age, är det som om det händer något med energin när kreativa människor samlas. Den lägger sig på samma nivå, på något sätt, och börjar vibrera och spraka och skapa ännu mer energi. Det är fantastiskt, och man känner sig på något sätt väldigt hel. I en sådan stämning är det skönt och lätt att prata, och intervjun gick, med andra ord, väldigt bra och blev väldigt intressant. Förhoppningsvis kan jag lägga ut en länk till den här senare - det finns många guldkorn där att diskutera.

En sak som kom upp ganska frekvent under intervjun var det här med information och research. Det är något jag inte täckt i min kurs, mest därför att jag tycker att det tar fokus från det kreativa - det är lätt hänt att man forskar ögonen till blods och aldrig kommer igång med själva berättelsen, eller att man känner att det blir för övermäktigt med all research och därför tappar sugen. Det är en risk jag inte riktigt ville utsätta "mina elever" för. Ännu - det kan ju bli en fortsättningskurs, om intresse finns, och research är ett ämne som är ganska intressant. Som med allting annat när det gäller författande finns det knep om hur man går till väga med sin research, utan att baxna under trycket.

Jessica Kolterjahn har satsat på den historiska genren. Det här är förstås en genre som (möjligtvis tillsammans med deckargenren) kräver en hel del när det kommer till research. Och det är ju så, att det inte är att hitta information som är problemet. Absolut inte. Som jag berörde ovan, kan du spendera år och dagar med att forska i ditt ämne, och på den tiden behöver du inte skriva en enda kreativ rad (tro mig: det finns folk som råkat ut för det här). Problemet är hur du använder det du grävt fram. Det är så lockande att visa läsaren att du faktiskt kan allt om din valda tidsepok, eller om lik som legat ute i solen i tre veckor (för det här har jag en jättebra bok, om någon är intresserad) och det är så lätt hänt att man i sin iver att övertyga denne, plockar fram det tunga artilleriet. Följden blir att läsaren tvångsmatas med en fem sidor lång utläggning om familjen Astors etablering i New York, istället för att serveras mer saftiga och nyttiga detaljer om mordet som just skett (den här boken läser jag just nu. Jag köpte den enbart för att det var enda sättet att få en sådan där ultratjusigt kitschig bärkasse från Piratförlaget på bokmässan). Ett annat skräckexempel är Dan Brown, som verkligen kör ner sina kunskaper i halsen på läsaren, utan att bry sig om att pynta på dem det minsta. Det som kom upp under intervjun var hur Jessica Kolterjahn, lyckas skriva ekonomiskt, men ändå bildgivande. De detaljer hon serverar läsaren verkar bara för att rama in hennes historier, utan att ta överhanden.

Det man ska fundera över hela tiden, är vad som behövs av din research för att ge storyn liv, och vad du måste göra för att skapa en stabil grund för din story att vila på. Och det är det enda du ska ta med. Läsaren behöver inte ha en avhandling om frimurarorden, för att få essensen av den. Det räcker med lite detaljer här och där, insprängt i texten, resten gör läsaren själv, genom sin egen fantasi. Jag lovar. En favorit här är (självklart) Diana Gabaldon. Jag vet att hon är upptagen, och speciellt just nu, med lanseringen av sin senaste bok, men jag ska se om jag inte kan få henne att ge några råd om det här med research. Annars nätverkar jag med en del andra amerikanska författare, bland andra LJ Sellers , som jag vet också spenderar en hel del tid med att göra research för sina deckarromaner. Det kunde kanske vara något att göra en liten intervju framöver.

Hursomhelst, så är jag själv i full gång med att brottas med min egna roman. Jag började från början med Och allra minst är hon min, och nu känns det som om jag verkligen hittat huvudkaraktärens röst. Äntligen!! Om jag får analysera felet jag gjort med henne, är det att hon är skriven ur jag-form, och på sina ställen har hennes röst blandats samman med min egen - och hon är verkligen inte som jag, vilket på sina ställen gör det hela en aning inkonsekvent. Förmodligen ett vanligt nybörjarfel, som jag nu kan justera (eftersom jag inte kan räkna mig till nybörjare längre). Det är väldigt roligt att ha insett det här, väldigt befriande. Jag har sparat en kopia av huvuddokumentet och gör alla ändringar i det, så jag kan ta ut svängarna ordentligt.

Trevlig söndag, allihop!

POV på tapeten

2009-09-29T22:48:00.005+03:00

Det är alltid trevligt att få vatten på sin kvarn. Det här säger jag inte med minsta skadeglädje - snarare tvärtom. För även om det är trevligt att få rätt, är det inte alltid trevligt. Och om ni inte förstår vad jag menar, så ta det bara lugnt: jag ska förklara.

Ni som nu går min kurs - det är redan en del och det är jag glad för: välkomna ska ni vara, allihop! - har kanske redan kommit till kursavsnittet som handlar om karaktärer och deras röster. Jag nämner där hur man ska hantera många röster eller POV (berättarperspektiv) i en berättelse, och också olika skäl till varför man väljer att ha många perspektiv. I tillägg till det här talar jag också om "smärtgränsen" för hur många POV man ska ha, och varför det blir jobbigt när man har fler än så.

Samtidigt har alla som är intresserade av Diana Gabaldons böcker (vilket kanske inte är så väldigt många i Sverige, men desto fler i min vänkrets) inte kunnat undgå att drabbas av hypen inför den alldeles färska lanseringen av det senaste tillskottet i den så kallade "Outlander"-serien - en bok som går under namnet An Echo in the Bone. Nu är den här - och som vi har väntat. Vi kommer att få våran beskärda del av frågor som ska lösas, karaktärer vi vill veta mer om, och framför allt av de fantastiskt fint tecknade huvudkaraktärerna Jamie (vars tänkta hårfärg tydligen matchar min egen, enligt vad jag hörde idag - och min hårfärg påminner om den på en Högländsk ko) och Claire Fraser.

Vi förväntar oss ett fantastiskt läsäventyr, och av allt att döma, efter att de första rapporterna trillat in från ivriga läsare, blir det så också. Men, som med alla böcker, är det inte bara lovorden som haglar efter de allra första läsarna satt tänderna i berättelsen. En av rösterna ligger som recension på Facebooks "Goodreads", och det är den jag vill dela med mig av här, bara för att förstärka min egen ståndpunkt vad gäller faran i att ha för många POV i sin story. Så här står det om boken:

you jump around from person A to person B to person C...etc. that I felt there
might be too many storylines going on at one time. The first book - Outlander -
the main character was Claire; you stayed with her. Even in Dragonfly in Amber
you stayed with Claire. This book puts you in so many heads it feels like you
should/are reading a companion book at the same time. Don't get me wrong I want
to understand what is going on in the minds of the other characters, but this
book has a different feel; similar to the last two books (being with Brianna and
Roger) but MORE. Claire, Jamie, Ian, Lord John, William, Bree, Roger, Jem...so
many minds.

Författaren av recensionen beklagar alltså det faktum att Diana blandar in alltför många olika POV i sin story. Det blir förvirrande, det känns som om det är alltför många parallella historier, man blir orolig för hur trådarna ska vävas samman på slutet... Även om alla inte analyserat det som personen ovan, är frågan som de flesta kritiska röster ställer sig om Diana verkligen har vetat vad hon gjort den här gången. Har hon velat för mycket? Har hon varit distraherad med allting annat som pågått med tecknade vuxenserier och andra bokprojekt? Är hon i klimakteriet (ja, det är faktiskt sant: det finns en del fans som spekulerar om det kan vara så)?

Själv tror jag att Diana vetat mycket väl vad hon har gjort. Hon är, det skäms jag inte för att upprepa, en mästare i sitt hantverk, och författartekniskt är det få som slår henne. Naturligtvis vet hon vad hon gör. Hon skriver också varje bok efter symboler, som ger läsaren en aning om bokens upplägg och struktur. Symbolen för An Echo in the Bone hittar vi redan på bokomslaget, och är en så kallad "spansk ryttare" med vassa spikar mot en stålkärna. Det är lätt att tänka sig att Diana här faktiskt har tänkt sig att många vägar eller röster, kommer att leda läsaren mot centrum. Det är också lätt att tänka sig varför det blir så här. Med en bok av storleken mindre bibel och en hel del trådar att lägga rätt och lika många karaktärer med viktiga detaljer att förtälja, varav allting är sprunget ur sex tidigare böcker av samma storlek, blir det... en hel del att ta tag i. Resultatet är att hon, för att kunna servera läsaren all den information som krävs, måste använda allt fler karaktärer. Och följden av det blir att hon måste ge avkall på den "renhet" som färre berättarperspektiv ger. You win some, you lose some.

Ovan är alltså ett varnande exempel på hur det kan bli, när man använder alltför många berättarperspektiv - hur det kan få läsaren att reagera. Och jag, å min sida, tyckte att det var intressant att lyfta fram det, just mot bakgrund till att jag tagit upp det här problemet i min kurs.

Nu är det däremot oförskämt sent, och det är arbetsdag imorgon. Dags att törna in. Godnatt, gott folk!
'

Traditionellt trashigt

2009-09-25T10:36:00.003+03:00

Sådär ja... Började dagen med en daglig dos av ett härligt meningslöst utdrag ur en trashy kärleksroman... Jag har förmodligen nämnt det tidigare på den här bloggen, men det gäller den här prenumerationen på ett dagligt smakprov ur en kärleksroman (varje dag ett nytt avsnitt ur en bok, varje vecka ny bok) jag skaffade mig, på grund av en inbjudan av en författande amerikansk väninna, vars roman skulle flaggas på det här sättet. Prenumerationen har hängt kvar, så varje dag (utom lördag och söndag, då jag får tillfälle att vila ut) serveras jag heta kapitel ur utvalda så kallade "bodice rippers". Det är ganska intressant att se hur de är upplagda. Man lär sig liksom efter ett tag. En del böcker är förstås bättre än andra - de kan ha mycket god kvalitet - men vissa är rent pinsamma (vilket en annan tycker är ganska roligt... Det här är ändå publicerade, väl sålda böcker, och ibland är det både skrämmande och roande att se vad skräp man faktiskt publicerar i USA). Dagens avsnitt innehöll i alla fall en piratkvinna och en piratman som inte litar på varandra, men som (förstås) dras oemotståndligt mot varandra, samt en talande papegoja. Det går med andra ord att göra berättelser av det mesta.

Jag är lite ironisk här. Visst är det så. Jag har faktiskt ingenting emot någon slags genre eller ens klichéer i berättelser. En skicklig författare kan göra fantastiska saker av det mesta - och när det händer, är böcker aldrig meningslösa. Inte ens trashiga kärleksromaner med talande papegojor (fast jag måste erkänna att just den är ett gränsfall).

Nå, hursomhelst... Idag drar jag till Bokmässan. Äntligen! Det var åratal sedan jag var där, så det ser jag verkligen fram emot. Tänkte dra en fuling också, och sprida ordet om min skrivarkurs. Varför inte? Så får jag bara hoppas att det inte är olagligt att sprida flygblad på allmän plats... Nu tänker jag i och för sig inte tapetsera Göteborg med dem (även om det är jättelockande) men man vet ju aldrig.

Mitt eget skrivande? Jag har ambitionen. Tyvärr har livet en tendens att komma emellan, så jag har inte hunnit mer än att öppna mitt älskade dokument och kanske korrigera en mening eller två, förrän något annat dykt upp som stulit min tid. Det är lite irriterande, men... så är det. Jag har i alla fall storstilade planer på att göra om ännu lite till i min deckare. Jag skrev tidigare om hur jag försökte fokusera mer på de viktigare detaljerna, och skala bort det oväsentliga. Det här gäller i högre grad nu. Allting ska skruvas upp ännu ett steg, karaktären ska göras ännu tydligare, detaljer som förvirrar tas bort helt. Hittills har jag sparat dessa för att... Tja... vem vet? Jag tror att det kan vara så, att jag, när jag började skriva berättelsen för en herrans massa år sedan, hade andra planer för romanen och dess upplösning, än vad som faktiskt blivit fallet. De riktningar jag då drog upp, gäller inte längre - men vissa trådar har av en eller annan anledning sparats. Jag tror faktiskt att det är dags att inse att jag inte kan ha kvar dem. De måste bort. Berättelsen kommer därigenom ta ännu ett jättekliv från min allra första intention om hur den skulle se ut, men så är det.

Skrivande är organiskt. Karaktärer lever, men det gör också storyn. Den visar ofta riktningen själv (även om det, som ni märker, tar tid ibland). Det är bara att hänga med, och anpassa sig. Och det tänker jag göra också - en vacker dag. Just nu, knackar dock livet på dörren: ketchupen och toapappret är slut. Dags att ta tag i verkligheten och gå till ICA för lite fredagsshopping!

Tillbaka i gamla hjulspår. Fast ändå inte.

2009-09-20T12:11:00.007+03:00

Har så smått gått över till att redigera igen. Mitt kära "sommarkattsprojekt", deckaren, fick lite respit tack vare all administration med kursen, så den är fortfarande på tapeten för redigering. Igår tog jag äntligen itu med första kapitlet, som aldrig riktigt funkat. Det här var något jag alltid känt själv - jag vet inte hur många gånger jag skrivit om scenen för att få den rätt, utan att det blivit så. Jag hade faktiskt gett upp (det är så trevligt att intala sig själv att det funkar som det är i de här stunderna) tills min suveräna författarcoachande bloggkompis Johanna anmärkte på samma sak, och verkligen fick mig att inse att något måste göras. Den här gången insåg jag att jag inte kunde fortsätta med samma inriktning som tidigare: att bara redigera scenen har inte hjälpt tidigare, och skulle inte hjälpa nu heller. Så nu var det bara att ta i med hårdhandskarna. Sagt och gjort. Jag öppnade ett helt nytt dokument, och skrev helt sonika om hela scenen. Jag har ju gått igenom det här med öppningsscener i min egen kurs, vilket gjorde det hela ännu lite lättare (och tro nu inte att jag säger så här för att göra reklam för kursen. Ja... Inte enbart, i alla fall). Det saknades egentligen inget: alla element var där. Felet var att allting blivit en aning utdraget, utan riktigt driv. Jag hade ingen direkt hook i början av scenen, och lite för mycket informationsdumpning här och var, så det skalade jag av. Resultatet blev faktiskt riktigt bra. Jag ska putsa lite till på scenen, och sedan tänkte jag faktiskt posta de båda öppningarna, så att ni kan jämföra. Och roligt hade jag, den saken är klar. Härligt att skapa någonting nytt och fräscht för en gångs skull.

Min plan för tillfället är annars att fortsätta redigera. Intet nytt under solen, med andra ord. Jag är lite sugen på att börja på något nytt, särskilt efter gårdagen, men samtidigt har jag inte riktigt ork för det. Och jag måste bli färdig med Och allra minst är hon min, det har jag bestämt. Inte så att jag har en direkt deadline. Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska göra med boken när jag är klar. Det är mer en personlig grej, en utmaning. Lyckligtvis är det inte så mycket kvar nu: jag hann med ganska mycket under sommaren, och är nu inne på det där allra sista. Sedan är det en liten lätt finputsning, och därefter släpper jag den. Självklart är det så, att den som vill ska kunna få läsa den - annars hade jag ju inte skrivit boken. Jag måste bara hitta ett bra sätt för det. Nå, det får tiden utvisa. Just nu är det full koncentration på att få klart eländet!

Utmaning till andra författarwannabes!

2009-09-16T16:59:00.008+03:00

Blev "utmanad" med några frågor av Malin, Costa Brava (kan starkt rekommendera hennes blogg, förresten). Sånt här gillar vi skarpt! Tar det lite lugnt med att utmana vidare, dock. Den som känner sig manad, kan ju tipsa mig, så kan jag komma över och läsa!

1. Har du ett skrivarschema? Typ varje dag en timme mellan 7 och 8 eller skriver du sporadiskt? Jag skriver så ofta jag kan, men varje dag från klockan nio på kvällen är spikad för detta ändamål (på lördagar kan jag dock tillåta mig lite ledigt)

2. Får du inspiratonsbrist i bland eller aldrig, snarare tvärtom?
Jag har svackor där jag inte känner mig särskilt motiverad att skriva, men eftersom jag har en rutin i skrivandet, blir de aldrig särskilt allvarliga eller långlivade.

3. Har du fler skrivprojekt på gång samtidigt? Typ en deckare, några noveller och kanske någon barnbok eller dyligt?
Jag har två större bokprojekt på gång. Den ena är en historisk roman (som jag skriver på engelska), den andra en deckare. Sedan har jag lite utkast till romaner liggandes på datorn. Tar inte upp dem så ofta, men det händer.

4. Hur många "verk" har du fått klart och skickat in till något förlag?
De två större projekten är båda klara, om man nu menar klar som att de har en början, en mitt och ett slut. De har båda varit ute på rundor till förlag, men just nu håller jag inne båda, eftersom jag redigerar (what's new, pussycat?).

5. Hur många gånger har samma bok du skrivit blivit refuserad? Fick du i såfall konstruktiv kritik tillbaks?
Deckaren har blivit refuserad åtta eller nio gånger. Fyra eller fem av dessa har jag fått konstruktiv kritik.

6. Får du dåligt samvete om du inte skrivit på några dagar?
Inte alls. Jag vet ju att jag kommer ta upp skrivandet så snart jag kan!

7. Varför skriver du?
För att det ger mig så mycket i form av livskvalitet och energi.

8. Har du någonting publicerat som man kan få läsa?
Inte för ögonblicket, nej. Jag har tänkt hålla lite på det, tills jag känner mig lite mer färdigredigerad (just nu är det deckaren som ska få sig en sista omgång med redigering. När den är klar får jag se vad jag gör med den). Men det finns texter utspridda lite här och var, bland annat här på bloggen. Och jag antar att det kommer att bli fler framöver.

.

Let the fun times begin!

2009-09-16T09:54:00.008+03:00

Sådär ja... Då var vi igång.

Drygt fyra veckors intensivt arbete, och nu äntligen... lansering. Av vadå, tänker kanske ni. Av min kurs, svarar jag. Kolla in det här:

Och nu... Kolla in det här. Detta är vad jag har suttit med (varje natt) under de senaste veckorna. Det har varit en aning stressigt, men väldigt, väldigt roligt. Särskilt kul har det varit att rota igenom alla gamla blogginlägg för att bilda sig en uppfattning om vad man skulle kunna ha som grundmaterial. Så mycket man har glömt genom åren! Att fylla på med nytt material har också varit roligt, en riktig utmaning. Resultatet har blivit en kurs på grundnivå som tar itu med story building - alltså hur du, med hjälp av vissa elementära element och en del nyttiga verktyg (precis som när man bygger hus är det en fördel att ha sådana), bygger upp en berättelse.

Det finns en massa skrivarkurser därute, eller hur? Så vad gör just min så speciell? Tja... Först och främst är ju konceptet riktigt bra. Du sköter allting i egen takt, när du vill och hur du vill. I tillägg till det här, kan jag kanske sticka ut hakan och säga att jag åtminstone inte tror att det finns särskilt många sådana här skrivarkurser i Sverige idag.

När jag började skriva för alla dessa år sedan, visste jag att det fanns knep att ta till för att kunna skriva riktigt bra (eftersom jag aldrig kan göra något utan att försöka bli bäst, så var det mitt mål: jag ville lära mig skriva som ett proffs), och det verkade först och främst som om de amerikanska författarna var speciellt vassa på att veta vad som krävdes. Jag minns att jag spenderade en hel massa tid på internet för att hitta fram till forum och skrivtipssidor som kunde hjälpa mig - något som inte är det lättaste, när man inte vet vad man behöver hjälp med. Nå, det ordnade sig tillslut. Jag skaffade kontakter med andra författare, deltog i forum, gjorde skrivövningar, tog till mig av olika tips - konkreta, nyttiga tips, som jag direkt kunde applicera på mitt eget skrivande. Det här skedde emellertid enbart på "amerikansk mark". I Sverige, däremot, hittade jag inte mycket. Det är fortfarande så, även om det på senare tid har ändrat sig mer och mer, i och med att man börjat anamma ett mer osentimentalt, amerikanskt sätt att undervisa i författarhantverk på. Jag hoppas att det fortsätter så. Och för egen del går min kurs förstås helt i den andan.

Det är så smart uträknat, att det här kommer att vara min kursblogg framöver. Här kommer kursdeltagare kunna kommentera, diskutera, ställa frågor, ifrågasätta eller (om de är riktigt modiga) visa upp sina alster. Och jag ska förstås försöka vara så närvarande som jag bara kan!

Hoppas ni hänger på!

Allt har en orsak...

2009-09-09T20:34:00.005+03:00

... och snart får ni veta vilken min är. Vi ses nästa vecka.

Strategitips för den mindre samvetsgranne

2009-08-07T10:08:00.007+03:00

Johanna R. ställde en fråga till mitt förra inlägg, som jag (eftersom jag älskar frågor) tänkte svara på i ett nytt inlägg. Frågan:

Jag undrar vad du tror om att anlita en professionell lektör? Jag är inte på långa vägar 'klar' (om man någonsin blir klar!), men överväger att skicka min roman till en lektör för att få förlagsögon på den innan det gäller.. eller? Vad skulle man vinna på det?

Tja... Jag har faktiskt funderat en hel del på det här. Lektör antar jag för övrigt är något annat än en författarcoach, men gränsen måste där vara flytande, eftersom många författarcoacher har insikt i förlagsvärlden...

Hursomhelst, så gillade jag ursprungligen aldrig idén med att man ska betala någon för att läsa ens text. Jag tänkte som så, att man kan klara sig själv. Och det är sant - det kan man. Man kan till exempel få utmärkt hjälp med allt man önskar genom forum som CompuServe LitForum. Man kan också få utmärkt hjälp av vänner och släktingar. Men med den "erfarenhet" jag skaffat mig genom åren så kan jag faktiskt erkänna att det är lite fel inställning att helt avfärda hjälp som man betalar för.

Har man råd så tycker jag definitivt - om man nu menar allvar med sitt manus (det där får man fundera över, tycker jag) - att man ska unna sig professionell hjälp. De där människorna vet nämligen vad de snackar om. De får också ta del av hela manuset, vilket inte är möjligt på de flesta författarforum, och därigenom får de en helhetsbild som är svår att slå. Och jag måste erkänna, att av all den hjälp jag fått genom åren, har lektörernas varit en av de mest värdefulla.

Nu kanske ni rynkar pannan och funderar över vad jag nyss sa. Har jag skaffat professionell hjälp? Nej, svarar jag då. Inte direkt. Fast lite ändå.

Jag ska nu komma med ett litet tips till alla er som skriver därute. Det är inte så... vad ska man säga... rumsrent?, så därför har jag (tror jag åtminstone) aldrig tipsat om det förut, men nu gör jag det, därför att jag känner för det: det går att få professionell hjälp, alldeles gratis. Åtminstone gjorde det det förr, men jag tror det är samma sak nuförtiden. Min svenska roman har inte varit ute på så många rundor bland förlagen och när den väl var det, bara hos ett förlag åt gången. Min strategi var också att lämna ut den till små förlag. Det fanns inga baktankar med den saken - det var helt enkelt för att få snabbare handläggning, och för att jag tyckte att min roman inte passade för att gå genom de större förlagen (jag kanske måste ändra min inställning där, om jag nu ska ut på marknaden igen... har inte bestämt mig än). Svarstiden var då, för några år sedan, nämligen betydligt snabbare hos små förlag än stora, och handläggningen mer personlig, vilket jag gillade skarpt. Vad jag däremot också märkte, var att de flesta av dessa små förlag faktiskt tog sig tid att lektörsläsa manuset och ge respons. Jag tror min bok har varit inne hos tre eller fyra mindre förlag. Alla dessa har gett respons på en halv upp till en och en halv A4-sida. Det är ganska mycket, för något man inte betalat ett dyft för. Och det har varit värdefull respons också, respons man kan arbeta vidare med, respons som fått en att tänka efter och omvärdera storyn.

Förutom det tvivelaktiga i en sådan här strategi, måste man förstås räkna med en del negativa effekter. Ger man sig in på det här, bör man nämligen också vara medveten om att lektörerna lika gärna kan slå tillbaka mot en, som de kan ge beröm och uppmuntran. Så länge man inte betalar för tjänsten, kan man inte förvänta sig att bli behandlad med silkesvantar - de är faktiskt ute efter att hitta ett bra manus och har liksom ingen anledning att slösa tid på någon som inte duger. De säger alltså precis vad de tycker. Den första lektören på det första lilla förlaget jag skickade in mitt manus till gillade min roman så till den milda grad att han ville att den skulle bli läst av en annan lektör, innan de slutligen bestämde sig. Den lektören gillade inte alls min roman - och det fick jag veta, också. Med råge. Vet man med sig att man är känslig för kritik, bör man känna till det här. Det kan bli otäckt. Fast det är klart, även dessa lektörer som visar klorna, har vissa poänger med det de säger. Sväljer man sin stolthet (och förödmjukelsen) och försöker se vad de verkligen vill ha sagt, kan man plocka en del pärlor även ur sådan kritik.

Slutsatsen med det här resonemanget är att man vinner en hel del på att få professionell hjälp. Branschfolk vet. Deras råd är oväderliga. Fast om man inte vill betala och man är lite strategiskt ful, finns det vägar att ta. Säg bara inte vem det var som tipsade er...

Paradigmskiften på mikronivå

2009-07-29T14:30:00.006+03:00

Etthundrasjuttioelfte redigeringen. Och nu, nu äntligen känns storyn helt rätt. Nu har jag äntligen hittat berättarrösten, nu har alla scener lagt sig rätt och allting känns bara sådär härligt... superfint!

Men... vänta nu... Gjorde det inte det den etthundrade gången också? Och den etthundrasjuttiotredje gången? Jo, minsann var det så.

Den stora frågan i det här ögonblicket är... När vet man att man är klar? Ja, tänk på det: varje gång jag går in och redigerar den här svenska romanen, hittar jag nya saker som är helt fel. Den här gången har de varit lätta att ändra på. Med lite hjälp från den senaste "ängeln" som läste manuset (en förläggare) har jag nu kastat mig över de där detaljerna som inte riktigt har platsat. Och nu, nu äntligen... Ja, se där, nu är jag där igen. Hur vet jag att den här gången är den sista? Det vet jag givetvis inte. Måste jag bry mig? Nej, egentligen inte. Kanske måste man inse att storyn aldrig kommer att bli perfekt, och att jag bara kan göra så gott jag kan, med de medel jag har just i det ögonblicket jag redigerar? Det är ju så, att för varje gång romanen har vilat, så har det gått en ganska lång period. Ett år, kanske mer. Under det året har jag lärt mig mer, både om livet och om mig själv och om skrivkonsten. Jag har växt. Är det då så konstigt, att min story också växer, nästa gång jag sätter mig med den? Jag ser möjligen saker, som jag inte kunde se då, på den tiden, har lite mer insikt. Problemet med det här förhållningssättet är att då blir storyn förstås aldrig klar. Fast jag kanske måste börja inse att det måste vara så. Jag kanske får gilla läget. Evighetsprojekt håller en iallafall alltid sysselsatt.

Nej, min svenska roman är inte så viktig. Den är faktiskt extremt oviktig, i litteratursammanhang. För läsaren kommer den (tro mig nu!) inte att innebära några omvälvande insikter om livet, och den kommer heller inte medföra en förändring av samhällsstrukturen. Det är inte meningen heller: det är en jätteenkel underhållningsroman, avsedd att bara roa läsaren. Högre ambitioner har den inte. Därför kan det ju tyckas lite störande, att jag måste hålla på så här varje gång. Inte ens med Legacy, som är mitt verkliga skötebarn, blir det ju så här. Men å andra sidan besatt jag redan en viss kunskap om författande när jag började skriva Legacy, och hade kanske en klarare bild av vad jag ville åstadkomma. Åtminstone kändes den lättare att strukturera upp. Och spelar det verkligen någon roll? Den boken kommer att bli klar.

Det mest störande är, att arbetet med att redigera Och allra minst är hon min går så bra att jag börjat känna den där hungern igen. Jag har fått tillbaka känslan av att stå på startlinjen - jag vill iväg ut på banan och slåss igen. Drivkraft, kallas det visst. Kanske, kanske har jag en chans nu igen? Gudarna ska veta att storyn nu är mer tillspetsad och skarp i konturerna än den någonsin har varit. Huvudkaraktären har slipats ner och blivit mer lättöverskådlig och lätthanterlig för läsaren. Detaljer som bara förvirrade, därför att de inte bidrog till särskilt mycket, har tagits bort, hela scener med dem. Huvudspåret har lyfts fram. Det ger en ganska mycket enklare historia än vad jag kanske ville ha från början, men med den insikten jag har nu, vågar jag påstå att det är helt rätt. Med den insikt jag har nu, kan jag börja tala om nybörjarförfattare, och de fällor som dessa trillar ner i. En av dessa fällor är att samla alla sina fantastiska idéer och storylines i samma bok. Man vill säga så mycket, man vill vara så duktig. Resultatet är att det gärna blit spretigt. Jag har fått ta livet av en hel del darlings under den här redigeringsomgången, samt slakta en del scener som jag tidigare skyddat. Jag vet inte hur många ord jag bantat ner storyn med, men det är en hel del. Mer blir det säkert. Precis som under alla mina andra redigeringsomgångar, har jag lärt mig massor. Insikt. Min begränsning och akilleshäl är att det är en insikt jag har nu. För ett år sedan hade jag en annan insikt. Och den kändes lika rätt och glasklar. Förstår ni problemet? Man tror att något är vedertaget, tills någon eller något annat dyker upp och överbevisar en. Och så börjar det om. Jag tror det kallas paradigmskifte i vetenskapssammanhang. Fast det här är ju inte vetenskap. Och jag har inte kommit på något banbrytande.

Hursomhelst... Om jag nu är på bettet nu, och jag tycker att boken är så bra... Vad kommer att hända med den? Ja, det är nästa stötesten. För några dagar sedan var jag övertygad om att jag skulle släppa hela boken. Den var ju bara ett sommarprojekt, en sommarkatt. Med den insikten jag har nu, är jag inte helt säker längre. Dessutom har bokbranschen, under de år boken tillkommit, förändrats radikalt. Nu finns det många vägar att ta för att nå ut till en publik. Man kanske borde testa någon av dem? Men som sagt, jag tycker säkert likadant nästa år, när jag sitter här och redigerar samma bok. För hundrasjuttiotolfte gången.
.

Nu går skam på torra land!

2009-07-22T11:20:00.003+03:00

Min svenska roman är något av ett sommarprojekt. Som en liten sommarkatt, ungefär. Varje sommar åker den fram, samtidigt som det tyngre projektet, Legacy, åker på hyllan. Och så ägnar jag mina skrivande stunder åt att pyssla, rätta till och fixa. Jag vet inte om jag någonsin blir klar. När det gäller Legacy har flera scener eller kapitel redan nått det där fantastiska "oj, har jag skrivit det här? Det var ju riktigt bra"-stadiet, som betyder att jag kan känna mig ganska nöjd. Och allra minst är hon min... Tja... Det barkar väl därhän, men nöjd blir jag nog aldrig. Fast det kanske inte är meningen heller? Jag gillar att ha en story dit jag kan vända, när jag känner att min energi har tagit slut. Legacy är ganska svår att tas med. Först och främst så är ju tanken att den ska publiceras, vilket sätter vissa krav på mig som författare - särskilt som man ju av någon anledning fått för sig att man ska in och slåss på den internationella marknaden. Sedan är den tyngre att jobba med rent mentalt. Det är ju ingen rolig story, om man säger så, och karaktärerna åker på stryk i alla möjliga tänkbara varianter, både mentalt och fysiskt, folk och djur dör, det är tortyr och mord, våldtäkt, hot och våld, och så, för att riktigt toppa allting, passion och kärlek och frihetstörst. Sånt suger liksom musten ur en, så när det känns som om man tillfälligtvis inte har mer att ge på den fronten, och man kan ta sin tillflykt till en beskedligt sommarlätt deckare, så gör man gärna det.

Det finns alltid saker att pyssla med i mitt svenska projekt. Alltid något att justera, eller ändra på. Och när jag inte har några krav, kan jag gå ganska hårt fram. Experimentera lite. Igår, till exempel, slaktade jag ett helt kapitel, för att det inte behövdes. Jag har talat om det där förut: när man fixar och trixar och slipar på en scen. utan att det känns rätt, så kan det vara skäl nog att stå tillbaka och fundera på vad som är fel. Fundamentalt sett, alltså. Det ligger nämligen inte alltid i att man inte får orden att ligga rätt, eller får kläm på tekniken. Det kan vara så att kapitlet helt enkelt inte platsar. Jag har känt så ett par gånger i båda mina projekt, och det har alltid visat sig stämma. Så... bort med en scen, och så skriva om nästföljande. Känns bra.

Sedan har jag beslutat mig för att skala av en del personlighetsdrag hos huvudpersonen Charlie. Jag ska helt enkelt ta fram vissa drag, och ta bort en del andra, för att få en lite mer "renare" karaktär. Och så ska jag överdriva, med det som är kvar. Om jag har läst rätt mellan raderna hos alla de redaktörer som fått sätta tänderna i den här storyn, har jag nämligen kunnat utröna att hon gör dem en aning förvirrad. Jag har aldrig riktigt lyssnat på det där, eftersom jag hävdat att hon ska vara komplex - men nu på sistone har jag insett att jag kan ha haft lite fel. Igen. Det brukar nämligen vara så: de där förläggarna brukar veta vad de håller på med, och deras råd är för det mesta ganska intressanta. Sunt förnuft är förstås alltid bra, och man ska inte böja sig för allt, men det finns guldkorn att plocka, om man är villig att lyssna. Det lönar sig att vara ödmjuk.

Min huvudkaraktär är verkligen förvirrande. Inte på ett bra sätt, heller: på vissa ställen är det till och med så att jag rynkar pannan och funderar över vad som varit meningen med att få henne att reagera på just det sättet - för passar det verkligen in, och låter det inte lite... dumt? Så jag börjar lite lätt med att skala av ett av de mer ologiska skikten i hennes personlighet, och framhäver sedan det som är kvar. Hennes själviska läggning tänker jag behålla, likaså tendensen att alltid vilja ha rätt (undrar var hon fått det ifrån...), samt ambitionslystnaden som behövs för att det överhuvudtaget ska verka logiskt att hon tar sig an att undersöka mordfallet. Det är bra drag. Sedan skruvar jag till dem en aning extra. Vi får se hur jag gör i slutet, där hon på ett vis faktiskt konfronteras med de här dragen, och ifrågasätta sig själv och sina motiv. Men jag har inte kommit dit, så jag vet inte än.

Hursomhelst, så har jag enormt roligt. Och det, tror jag, är huudsaken. Tjing!

Vädrets makter tvingar mig till ro...

2009-07-18T17:41:00.004+03:00

Lite klämkäckt skulle jag kunna säga att regnet bara öser ner. Det låter lagom mycket som en sång, och det är ju så, att vissa dagar vill man bara sjunga. Som idag, till exempel.

Jag tror få människor uppskattar regniga dagar så mycket som konstnärer. Speciellt då författare. Vad annat kan man göra, när regnet strilar, förutom att slå sig ner vid datorn och fila på sina projekt? Den vakne, mer praktiskt lagde kommer förmodligen på en hel radda aktiviteter att göra istället. Städa huset, kanske. Ja, kanske det. Men när barnen nu är lagom stora att kunna roa sig själva, och maken har egna projekt att pyssla med (vilket gör att han inte går omkring som en äggsjuk höna och gnölar om att han är uttråkad, samt att han inte bryr sig om att frun sitter vid datorn) kan den kreative sjunka tillbaka i sin egen bubbla. Härligt. Och just idag släppte jag Legacy. Jag kände inte för att göra något allvarligt. Istället öppnade jag min svenska roman, och började dra lite i den. Det var som att ta semester. Jag har nämligen inga krav med Och allra minst är hon min. Den ska inte, har jag bestämt mig för, publiceras, annat än möjligtvis på internet. Den är på svenska, den är somrigt lättsam och den är otroligt trevlig att öva skrivteknik på, just på grund av kravlösheten. Skrivarsemester: när man inte jobbar på något allvarligt, utan bara småpysslar för sitt eget höga nöjes skull. Det är själavård det!

Fast nu har regnet avtagit litegrann, och jag måste faktiskt ut och springa... So long, friends!

~~~~~~~

Sommarhettan gjorde att kvällshimlen brann. Draperad i blodröd slöja visade den upp sig över hustaken, skälvande och glödande, med en sol som långsamt sänkte sig ner i avgasångor och vägdamm bortanför horisonten. Skuggorna skapade av höghusen slickade mina fötter där jag sneddade över huvudgatan. Mellan husen på andra sidan lät jag dem sluka mig helt, och andades ut en aning över svalkan. Satte en hand mot min fuktiga nacke och förde undan håret för att om möjligt låta vinden smeka den. Men det fanns ingen vind, förstås: högsommarhettan var lika tryckande i Ilford som den var i centrala London, utan den minsta lindring, utan tillstymmelse till rörelser i luften, förutom kanske de tillfälliga tryckvågor som skapades av förbirusande lastbilar, om man stod för nära gatan.

Svetten rann längs min ryggrad när jag tog in på en av de många små gator som gick ut från Queen Street: till och med shortsen kändes fuktiga, och klibbade obehagligt mot min hud. Jag stack handen i fickan och vidrörde det som låg däri, men det kändes betryggande torrt. Blankheten mot mina fingertoppar hade överhuvudtaget ingenting att göra med väta: det var bara ett bra bevis på att jag hade allt jag behövde för att ge klubbägaren vad han tålde. Fotot hade jag valt med omsorg – och valet hade fallit på bårhusfotot av Jelena. Det var smaklöst nog att chockera. Chockerande nog att provocera. Provocerande nog att frammana reaktioner. Och det kunde behövas – jag hade en känsla av att männen på klubben inte precis var några duvungar, så att skaka om dem framstod som enda sättet att få fram information.
Lite längre in smalnade gatan av till en trång gränd med hiskligt fula höghus på vardera sida. Väggarna var nedsprejade med graffiti, söndriga och vanvårdade. Lite längre bort tog husen slut och höga plank, förmodligen inramande innegårdar, tog vid. Skönt ställe. Perfekt för en strippklubb.

~~~~~~~~

~~~~

Varningar i all vänlighet

2009-07-10T08:40:00.021+03:00

Tiden går... Oj vad den går. Men istället för att haspla ur mig en massa ursäkter över varför jag aldrig uppdaterar min blogg, ska jag hoppa rätt ut i mitt bloggtema istället... En studiekamrat till mig - på den tiden det begav sig - brukade förresten säga att vi alla borde sluta ursäkta oss hela tiden. Det hjälper inte, och låter inte bra. Ganska bra inställning, tycker jag.

Var var jag nu? Jo... Det är så här, att jag prenumererar på något slags läsarservice, där man varje dag i veckan, måndag till fredag, får ett litet, litet smakprov ur en utvald, publicerad bok, en ny bok varje vecka. Det är ett roligt sätt att få ta del av olika böcker och författare, utan att behöva köpa hela boken. Kolla in det här. Som ni ser kan ni välja mellan olika genres. Själv halkade jag in på det här genom att bli inbjuden av en amerikansk väninna som skriver kärleksromaner, och vars bok alltså blivit utvald som smakprov under en vecka. Alltså valde jag genren "romantik" och får sedan dess varje dag, varje vecka smakprov ur så kallade "kärleksromaner". Inte min cup of tea, ska väl erkännas, men helt okay.

Via email får jag titeln tilldelad, samt "the back cover blurb" av boken, och så givetvis ett kapitel att läsa. Jag har alltså ingen aning om hur omslaget ser ut, vilket kanske är en fördel (man ska visserligen inte döma boken efter omslaget, men det är förbannat svårt att låta bli ibland). Vanligtvis brukar det vara ett ganska trevligt läsnöje, lagom lättsamt förstås, så som det ska vara i den här genren. Veckans bok, fick mig dock att reagera. Och nu vill jag höja ett varningens finger. I all vänlighet. Och jag vet att jag förmodligen har tjatat om det här på bloggen förut, men det är ju så viktigt, så det tåls verkligen att upprepas!

Veckans smakprov utspelar sig under (om jag inte har helt fel) sent 1700-tal. En trevlig era, i sig, men det första man stöter på, är anakronismer i språket, som stör en hel del. Man kan ju också undra vilken 1700-tals förälder som skulle döpa sin dotter till något som låter som ett nytt, chokladigt tillskott till Magnum-familjen, men det är ju en annan sak, och hör kanske lite till genren... I vilket fall som helst, så fastnar man ganska rejält i dessa anakronismer, och slungas ut ur storyn. Inte alls bra. Det där ska man akta sig för, och undvika om man kan. Där ligger varning nummer ett: undvik anakronismer om du skriver historiska romaner. Research är alltid bra. Se upp med moderna ord och uttryck.

Nästa röda flagga dyker upp när man plötsligt inser att man hoppar mellan flera olika karaktärers perspektiv i ett och samma kapitel. Författaren hoppar ganska rejält mellan karaktärernas huvuden. Att hoppa mellan huvuden i ett kapitel kan vara okay, om man sköter det snyggt. Notera: om man sköter det snyggt. Om man vet vad man gör. Som författare måste du ha stenkoll på det här. De flesta erfarna författare brukar ha det också, och de flesta undviker "headhopping" i sina kapitel, eller håller ett allvetande perspektiv, som tillåter författaren att liksom flyta ovanpå karaktärerna. Det kräver en viss skicklighet. Man kan också tänka sig att dela upp kapitlen i längre stycken, och göra hoppen där. Men att "headhoppa" mellan korta stycken, eller till och med meningar, och helt planlöst... Det håller inte. Precis som med anakronismerna, får det läsaren att ta ett steg tillbaka. Man kommer aldrig in i karaktären, om man tvingas ut ur den hela tiden, och man blir dessutom ohyggligt förvirrad. Dessutom gör författaren till just denna bok det fatala misstaget att veta mer än sina karaktärer, och låta detta skina igenom. Inte alls bra. Varning nummer två: undvik headhopping.

Den sista röda flaggan är ganska viktig. Eller mycket viktig. Och i den bok som tilldelades mig den här veckan, blev det sorgligt tydligt. Det brister nämligen något så otroligt mellan karaktärens personlighet, så som hon framstår genom sina tankar och sitt sätt att tala, och hur hon sedan handlar. Logiken brister också, och vi får inte helt klart för oss varför hon handlar som hon gör (förmodligen för att det ska bli en smaskig historia av det hela, vilket inte gör saken bättre). Men mest brister det i hennes motsägelsefulla karaktär, och så kraftfullt, att man har lust att slita hela boken i stycken. Vi har alla problem med det här, givetvis. Karaktärer är luriga - lite som folk flest: självklart misslyckas vi ibland i våra tolkningar av dem. Jag antar att det finns visst utrymme att göra det också, och vi måste få lov till det - men det får helt enkelt inte bli så tydligt, att läsaren slängs ut ur storyn helt och hållet, och vi måste iallafall försöka få det att bli enhetligt!

Min sista, och viktigaste, varning: tänk er för, och känn in era karaktärer. Om de inte passar för att svära, håll er undan från att lägga svordomar i munnen på dem, och så vidare. Låt dem inte göra något eller säga något, som inte passar in i hur de framstår för övrigt. Lyssna till deras röster och försök bygg storyn runt dem, istället för att försöka få dem att passa in i storyn, om ni fattar nyansskillnaden. Det tar lite tid, och resulterar ganska ofta i frustration, men det är ju så absolut värt det!!

Nej, dags att lyssna till min egen inre röst, som säger att det är dags att ordna frukost. Morgonkaffe... mmm....
'

Lockande med dödliga synder...

2009-05-19T22:32:00.006+03:00

Allvarligt talat!
Nu är min skrivblockering så enorm, att det börjar bli intressant. Ponera: en enda scen. Ingen nyckelscen, men ganska viktig, eftersom det handlar om ett möte, som ska vara ganska laddat. Scenen behöver skrivas om ganska rejält. Och jag kan bara inte ta mig för det. Jag vet inte ens hur jag ska börja. Jag vet inte hur jag ska fortsätta när jag väl har börjat. Jag vet ingenting. Och tro mig: jag är nu så desperat, att den närmast dödsstraffsbelagda nödlösningen "plötsligt hörde han ett ljud", börjar kännas riktigt lockande.

Om jag ska analysera mig själv, så finns det ingenting som föranlett det här mentala motståndet. Jag har faktiskt haft en riktigt trevlig tid med Legacy på sistone. Inte ens den annars så svåråtkomliga huvudkaraktärens scener har bjudit på några större problem -- jag har fått fram hennes röst och hon känns helt enkelt mer naturlig och rolig att jobba med nu. Allt gick med andra ord som en dans, ända tills... Ja... Tills jag stötte på problem (det faller sig egentligen helt naturligt, när man tänker efter). Och nu är det tvärstopp. Jag kommer liksom inte igång alls. Som sagt var: "plötsligt hörde han ett ljud".... Hmmmmmm.....

Det finns förstås ett par sätt att ta sig ur det här på. Det ena är att sluta gnälla, och med en dåres envishet (borde inte vara så svårt i mitt fall, egentligen) istället bara sätta sig ner och skriva. Det finns ju liksom inte så många andra alternativ. Skriva, trots att det känns fel. Skriva som om du vore blind, bara låta fingrarna dansa över tangentbordet och hoppas på det bästa. Resultatet går ju alltid att polera, och det blir ju alltid något guldkorn kvar av all sand. Det guldkornet går sedan att bygga på med nya guldkorn, och tillslut sitter man där med ett fint guldsmycke. Problemet är ju dock att jag redan sitter där med min hög sand, och det finns inget förbannat guldkorn i den. Så... Göra en ny hög sand? Det är väl där problemet ligger. Jag menar... Radera och börja från scratch... Nja... Jag vet ju inte vad jag vill. Det känns så tungt då.
Karaktären jag jobbar med, hjälper förvånansvärt nog inte till alls. Annars brukar hans scener vara så lätta, så lätta. Inte nu. Jag orkar inte ens fundera på vad det beror på. Den här scenen måste finnas. Punkt slut. Det är försent att börja tjafsa om den saken nu.

Ett annat alternativ är att bara strunta i att redigera just nu. Hoppa över till en scen som inte är så tungrodd, och gå tillbaka senare. Det är förstås ett smidigt sätt att komma runt problemet. Problemet är ju bara att problemet kvarstår. Psykologiskt sett, är inte det något som precis får mig att jubla.

Nej, det måste lösas nu. Jag får helt enkelt fortsätta försöka. Fundera. Fundera lite till. Skriva. Radera (jag har inga illusioner här). Fundera igen. Skriva. Radera.... Ja, ni ser mönstret? Någon gång måste det ju bli rätt!

Och för er som vill undvika detta utsökta dilemma, vill jag bara peka mot detta finfina blogginlägg, som ger tips i hur man skriver ett underbart första utkast. Jag ska försöka gå igenom det här lite mer ingående när jag får mer tid, tänkte jag, men tills dess kan de nyfikna gå in och läsa. LJ Sellers, som skrev inlägget, har förresten en egen riktigt rolig blogg. Mycket nöje. Jag skulle kunna tänka mig att gå över dit och plöja igenom några inlägg själv... Om det inte var för att jag måste börja fundera över min scen.

*suck*

Rökning förbjuden!

2009-04-05T22:30:00.005+03:00

Underbart när man påbörjar ett inlägg, och sedan får totalt hjärnsläpp och publicerar innan det ens är halvklart - och sedan får hjärnsläpp IGEN och raderar detsamma inlägg. Jag har dock en förklaring: har ju spenderat halva dagen på bråtebränning på vår lilla tomt vilket var otroligt mysigt. Dessvärre konsumerade jag en hel del rök under tiden, vilket är mindre mysigt nu, när man nu sitter här med lungor som svider och hjärna som en veritabel röksvamp. Inte underligt att man gör konstiga saker, liksom.

Hursomhelst... Vad jag sa i det inlägg jag så snöpligt raderade, var att min ordmätare går ner, och över detta utbringade jag ett triumferande jubel. Det kanske låter konstigt att jubla över en krympande bok, men det är verkligen inte alls något underligt med det. Det är ju så, att Legacy från början var 190 000 ord, vilket är på tok för mycket för en bok (om det inte är en nyöversättning av Bibeln). Nu är den nere på dryga 178 000, vilket är betydligt mer hanterbart. Målet är 150 000, och jag har gott hopp om att lyckas nå detta (det finns en hel del att ta av, om man säger så. Jag är en ordrik kvinna, och inte allt jag kläcker ur mig är (förvånande nog, jag vet) av högsta klass).

Just nu går det också relativt lätt att redigera. Eller, rättare sagt, det har gått lätt, i ungefär ett kapitel, men nu är jag över på nästa, och då blev det trögt igen. Det lätta kapitlet hade en berättarröst som jag är riktigt bekväm med, så det kanske inte är så konstigt. Sebastian (som han tidigare hette, innan han bytte namn till Graham, Victor och nu slutligen Lyndon, vilket känns som det rätta namnet för honom) har alltid varit en tacksam karaktär att jobba med. Alla hans scener flyter på, och det är fantastiskt lätt att komma åt hans röst. Värre är det med huvudkaraktären Meredith, vars scener jag måste kämpa med varenda gång. Det hör lite ihop med hennes personlighet, för hon är en väldigt inbunden och hårt kontrollerad person i början, där jag nu håller på och redigerar. Om jag inte minns fel så lossnar hennes scener när hon själv öppnar upp och börjar kommunicera lite mer villigt, så jag är inte väldigt orolig att jag inte fångar upp henne på rätt sätt. Men bara för det innebär det inte att jag gillar situationen.

Man märker framför allt den här kommunikationssvårigheten i hur scenerna är disponerade. För Sebastian/Lyndon flyter de på med en gång: snyggt och prydligt och i ett stycke, som det ska vara. I Merediths scener hackar det ofta ganska svårt i texten, med onödiga passager och övergångar och en hel del (över)förklarande text. Man ser så tydligt att jag är förvirrad och att jag har haft svårt att veta exakt var jag ska hoppa in i scenerna -- i och med att jag själv inte kommer åt Meredith, blir jag osäker i hur mycket jag ska berätta, och då har det slutat med att jag tagit i för mycket. Nå, det där håller jag på och ordnar upp nu. Jag rensar upp ganska rejält, faktiskt. Rena slakten -- fast på ett bra sätt, för nu vet jag vad jag gör och ungefär hur det måste se ut.

Det är det som är så bra med att låta romanen vila mellan varven. Man kan under tiden ägna sig åt ett annat projekt, med en annan stil och genre, ett annat tempo. Eller själv vila: att tillåta hjärnan att koppla av en smula, och uppleva annat. För mig har det gjort riktigt gott. Men nu tror jag att jag är tillbaka. Eller åtminstone var jag det innan jag rökte hjärnan.

~~~~~~~~~~
scen ur kapitel 16. For the sake of a brother

Överste Lyndon Stanford sitter på en pub på Irland i närheten av sitt logemente, och har just fått ett meddelande som av allt att döma skickats av hans farfar i England (det är möjligt att jag postat det här stycket förut, men det här är den omarbetade, polerade versionen)

The men around Lyndon started singing, a dreadful song about a milk maiden and a merry soldier. The cheerful bellowing bounced across the walls, accompanied by the deafening stomping of a hundred-odd feet. Normally, Lyndon would have joined in, but not this time. While fishing the letter from his pocket, he had a good mind to shout to them all to be quiet and leave him to read it in peace.

The seal gleamed in the scarce light of the candles burning in their wooden chandelier above his head. He slid his thumb under the folded edge of the envelope, and broke the frail wax cake in half.

One line was all that occupied the white sheet of paper. One line, but it was more than enough.

For the sake of your brother, immediately leave to Harcourt Manor.

~~~~~~~~

Storleken har ingen betydelse

2009-03-21T08:39:00.004+02:00

Trevlig titel, inte sant? Temat i veckans inlägg är storlek. Jo, det här är fortfarande en skrivarblogg, och nej, jag tänker inte komma med några privata bekännelser. Det är bara det att titeln slår an svaret på den fråga som blev ställd på min andra blogg, angående det första kapitlet i en bok.

Hur långt ska det vara? Hur många A4-sidor tycker jag är lagom? Den här frågan har jag sett ett par gånger genom åren, och har nog till och med ställt den själv ett par gånger (vilket gör att jag nu tycker att jag kan svara med en viss auktoritet)(*host*). Svaret är också ganska enkelt: första kapitlet görs så långt som det behöver vara. Det finns inga riktlinjer. Vad du ska göra i första kapitlet är i huvudsak att starta din konflikt, väcka en massa frågor och bygga upp en relation till läsaren som gör att denne vill läsa vidare. Om du behöver en A4-sida till det här eller kanske tio, har då ingen större betydelse. Det här med kapitel är en ganska tråkig historia, tycker jag. Inte så att de är tråkiga i sig, men det är lätt att stirra sig blind på dem, jämföra och fundera över om de är för långa eller korta...
Det här gäller inte bara första kapitel, faktiskt. Inte för mig, i alla fall. Jag har haft en hel del huvudbry över längden på mina kapitel genom hela boken (eller böckerna). Om jag inte minns fel har jag tillexempel mastodontkapitel på tjugoen sidor eller mer i Legacy, medan andra är fjuttiga tre eller två. Det skapar dumma funderingar över om kapitel på något sätt måste vara proportionerliga, om hur långa kapitel egentligen får vara innan förläggaren skriker stopp och belägg, och huruvida ett jättekort kapitel ens kan tillåtas vara ett kapitel - eller ska man helt enkelt baka in det med föregående eller nästföljande? Man gör det så svårt för sig själv. Nu när jag är gammal och erfaren vet jag naturligtvis att storleken inte har betydelse.

Skrivandet är organiskt. Det låter sig inte styras av ramar och regler eller ens kronologi, och jag tror fullt och fast att om man försöker göra det, så kväver man en del av skapandet. Man ska låta boken "skapa sig själv" och i så liten utsträckning som möjligt försöka stänga in med egenhändigt påhittade begränsningar. Det där gör vi ju bara för att det är skrämmande med kreativitet i sin renaste form. Ja, det låter flummigt, men tänk ... När du sitter där och skriver, och allting plötsligt försvinner omkring dig, och du går in i det här nästan maniska tillståndet då ingenting existerar förutom den värld du själv skapar i datorn eller på pappret... Är inte det lite skrämmande? För du har ju faktiskt ingen kontroll alls, eller hur? Berättelsen skapar sig själv, inte sant? Och när du är i den världen, bryr du dig om ordningar och regler då? Är det inte så att du kan ha den snyggaste, mest genomarbetade synopsis som finns, och en karaktärsbeskrivning som skulle göra Freud grön av avund, men när du väl sitter där och du är i det här tillståndet... ger du blanka tusan i vad du så omsorgsfullt har plitat ner? Jag vågar påstå att du inte gör det -- för just då finns liksom bara storyn där. I er själva. Det är i sanning en konst att våga lita på dig själv här (men det kan vi tala om någon annan gång).

Hursomhaver så är det när vi är vakna från det här tillståndet som hjärnan tycker att vi borde skapa lite struktur, och då gärna genom att mäta och sätta gränser. Som nu, när jag sitter här och analyserar och breder ut mig över någonting som egentligen var menat att bli ett enkelt svar. Allt jag nu har sagt behöver nödvändigtvis inte appliceras på den ursprungliga enkla frågan om längden på första kapitlet... Men jag tror ändå vi kan bena ut en huvudregel här:

Kapitel måste få bli så långa som de kräver.

Efter redigering och polering (det här är viktigt: första utkast gills nämligen inte), så kommer du sitta med kapitel som är i precis rätt längd för just din bok. Och en bok som är precis i lagom längd för just din story. Ganska skön tanke, va?

Nej, nu är det frukost... Tror sonen sa någonting om att han ville ha engelsk variant idag (förstår inte vad han får allt ifrån... *host*...). Fram med ägg och bacon, med andra ord!

Phew...

2009-03-14T11:52:00.005+02:00

Lördag. Äntligen lördag. Jag säger inte bara det här för att lördagar betyder helg, utan för att det också betyder att hela familjen är samlad. Den här veckan har nämligen varit lite hektisk, eftersom jag varit gräsänka -- maken har varit i Italien med jobbet. Nej, jag har inget att säga om det där, och särskilt inte som jag själv spenderade föregående helg i London, men det blir ju något av en utmaning att jonglera allting när man är "ensamstående mor". Det är här rutiner är bra att ha. Jag har en något kluven inställning till rutiner, måste jag börja med att säga (förmodligen är det någon förprogrammerad inställning som gör att man sparkar lite bakut när någon nämner ordet... och kanske är detta speciellt tydligt hos "skapande människor"...) men kan inte förneka att de fyller sin funktion. Överallt, faktiskt. De är bra att ha på jobbet. De är bra att ha hemma. De är rent fantastiska när man är gräsänka. Mot bakgrund av det här har mina dagar den här veckan sett ut på ungefär samma sätt, med undantag från tisdagen, som var lite annorlunda, första dagen efter hemkomsten från London och allt det där (jag kommer till det, jag lovar!). Det var inte alls dumt och jag hann till och med klämma in work out på ett hörn. Det enda dumma var att det var stört omöjligt att helt lyckas med sin föresats att vara kreativ under veckan. Jag ska inte säga att jag struntade i att försöka, och i sanningens namn så har jag trots haltande resultat känt mig energisk i min skaparprocess (och som vi alla vet är det i hjärnan allting börjar), och det är något jag inte gjort på år och dagar. Jag börjar komma tillbaka i gammal god form.

Vi kanske ska ta det från början? Backa tillbaka till föregående helg? Ni har ju hört mig nämna att jag var i London. Vad gjorde jag där, tro? Ni som följer Johannas blogg vet vad som pågick, förstås. På hennes blogg finns även lite bilder (kameror och jag är ingen bra kombination. Jag hade inte ens med mig någon...). Svaret är förstås att jag var på konferensen "Design your creative life". Den här konferensen, i författarcoach Ann Ljungbergs regi, visade sig vara precis vad jag behövde. Fantastiska talare och möten med likasinnade (och vilka underbara människor de var, också!!) i världens mysigaste miljö (Dickens Inn i St Katherine's Dock) i världens (och nu överdriver jag inte) underbaraste stad... Say no more -- it was bloody GREAT.

Jag lärde mig en massa under den här helgen. Antecknade som en dåre... förutom då Fay Weldon talade. Och det där måste jag ju nämna, som ett av de mest stämningsfulla ögonblicken under konferensen. Fay Weldon, mest känd för sin bok "En hondjävuls liv och lustar" är en liten, rund dam med ett öppet ansikte, ögon som glittrande halvmånar och en slags underfundig utstrålning -- man ser att hon är skarp. Det hela genomfördes som en intervju där Ann ställde frågorna. Mitt i konferenssalen, framför borden med åhörare, med ryggen mot de enorma fönster som vette mot St Katherine's Dock... Fay har en mycket lågmäld, mycket brittisk och behaglig röst, och vi åhörare satt med öronen på helspänn för att inte missa ett ord, vilket skapade en närmast magisk, meditativ stämning. Redan här kändes allting heeelt rätt... men det slutade inte där! Mitt under sessionen, ser ni, mörknade himlen utanför fönstret, en vind svepte in och förde med sig en kaskad av smattrande regn mot fönsterrutorna... och splötsligt så drog en blixt över himlen, alldeles bakom husen på andra sidan hamnen! Den följdes av ett långdraget, riktigt hotfullt mullrande, och regnet tilltog -- alltmedan Fay fortsatte tala om sitt skapande och sina böcker. Det hela kom som på beställning, som en snygg ljudeffekt till något redan fascinerande. Det var ungefär samma sak under min intervju med Diana Gabaldon -- vad kan vara mer rätt än att höra henne tala mot en bakgrund av smattrande krigstrummor och envetna säckpipor?

Ja, herrejisses...
Måndagen, då det var dags att åka hem, vaknade jag tidigt. Jag tog mitt anteckningsblock, som redan var fullkladdat med noteringar från konferensen, och min penna, slöt ögonen och började sedan skriva (jag öppnade förstås ögonen först). En ren flödesskrivning, en kreativ utrensning. Resultatet blev ett par sidor rent nonsens, en berättelse som inte leder någonvart alls (även om jag är lite fascinerad över riktningen den tog) men det är inte meningen heller. Jag kan inte minnas senaste gången jag gjorde så här, och det var så skönt att faktiskt tillåta sig det igen. Jag har inte tidigare insett hur viktigt skapandet är för mig, men herregud, vad vilsen jag är utan det... I'm back now, though. Nu jävlar blir det skrivande av.

Tack Ann (och alla andra), för en underbar, kreativ helg!

Vårbrus!

2009-02-28T13:09:00.005+02:00

Fiskmåsar! En del hatar dem. Inte jag! Finns det något trevligare än att vakna på morgonen och höra deras skrik på avstånd?
Det känns i hela kroppen att det börjar bli vår nu, eller hur? Morgnar och kvällar blir ljusare, fåglar (inte bara fiskmåsar) kvittrar lite lätt från träd och buskar, och katten börjar bli smått intresserad av att ränna ute. Mars. Bästa tiden på året för en katt. Även om man, som i den här kattens fall, råkar vara kastrerad.

Apropå känslor som vaknar, så känner jag även något själv. Nej, inte på det viset. Det är bara det, att det där kreativa flödet som har sovit så länge, börjar vakna till liv. Det börjar kännas påtagligt mer intressant att komma igång med redigerande och skrivande -- lite som om den kreativa saven stiger i takt med att dagarna blir ljusare. Härligt är det, iallafall. Känner mig ganska nöjd med det jag redigerat de senaste dagarna. Långa, komplicerade scener blir med lite petande och ganska djärva framryck betydligt kortare och slagkraftigare. Som amatör (vilket jag fortfarande är -- jag inbillar mig inget annat. Men kanske lite mindre nu än tidigare) är det så lätt att beskriva mer än vad som är behövligt, för att man tänker att det inte blir särskilt trovärdigt annars. I själva verket är det så att man får rucka på trovärdigheten ibland, för att ge lite luft och rum åt sina scener. Allt behöver inte förklaras i detalj. Och om en särskild detalj har blivit förklarad tidigare i storyn, behöver det inte göras igen -- även om det nu introducerats en ny karaktär, som inte har hört den förut. Sådana småsaker, blir ganska viktiga i långa loppet. Långrandigt är inte särskilt trevligt.

Förra veckan diskuterade jag med en vän om skrivandet. Denne person har velat skriva sedan han var nio år, men har inte kommit till skott. Jag vill bara visa här, vad han skrev:

Jag har det jag vet är en helt underbar idé till en roman, men allt jag har är budskapet och temat, och inte substansen för att fylla sidorna. Och jag vill inte heller att det här ska bli min första skapelse eftersom det förmodligen inte kommer att leva upp till de förväntningar jag har satt upp för det.

Wow. Kan man göra annat än att sucka över de begränsningar vi utsätter oss själva för genom att tro en massa saker? Fel saker. Jag svarade att en idé, ett budskap och ett tema lovar en perfekt start på en roman -- tänk om jag hade haft detsamma när jag börjat mina! -- och att han inte skulle lyssna på den där inre kritikern (som det så populärt kallas i skrivarkretsar) som dikterade vad han kan och inte kan göra. Vilken författare skriver ett alldeles glimrande första utkast? Ingen! Iallafall är de ganska få. Det tar veckor, månader eller år att få till något som förhoppningsvis är någorlunda bra att ges ut! Jag rådde honom att skriva ner de scener han hade i sitt huvud, och strunta i om de kom kronologiskt eller ej. Pussla kan man göra sedan. Sedan rådde jag honom att strunta i om det lät bra eller inte -- sånt där fixar man till senare. Skriv bara! Som tur var verkade han gilla det där, så nu ska han göra ett försök.

Rädsla. Som blir begränsningar. För att man själv intalat sig att något inte är möjligt. Mitt råd: gör inte så. Prova alltid. Utmana er själva. Går det inte, så går det inte, men herregud, det är inte värre än att det kommer att svida lite för stunden. Värre måste det ju vara med det där frätande såret som uppstår av att vilja något, men inte våga ta steget. Tänk på det.

Jag och min spikklubba

2009-01-13T22:18:00.005+02:00

Ni drömmer. Ni springer. Ni ser vart ni är på väg, ni vet att ni vill dit. Går det fort? Inte direkt, eller hur? Så är det med mitt redigerande just nu. Men... Det har väl sitt skäl, det också.

Jag är en tredjedel in i boken ungefär. Redigerar ett avsnitt där mycket ska redas ut och ordnas upp, karaktärers roller ska fastställas och små, till synes obetydliga händelser ska ta sin början, för att sedan eskalera. Och det är ett sårbar passage. Jätteviktig, därför att jag här riskerar att förlora mina läsare, om jag inte har ett tillräckligt bra grepp.

Jag kommer (förmodligen beroende på att jag inte är riktigt frisk i huvudet) att tänka på en dokumentär jag såg på National Geographic häromkvällen, där man jämförde olika medeltida stridsvapen. Man tittade lite på det vapen som kallas "morgonstjärna" -- alltså en spikklubba fäst på en kedja, som i sin tur är fäst på en käpp, eller pinne. Man gick igenom hur detta vapen användes. Från hästryggen: suveränt. Snabb framstöt, snabb sving, stor skada. Egentligen samma sak till fots, men med en viktig skillnad: för att få bra momentum, drar du armen bakom huvudet innan du svingar kedjan. Vad händer då? Du blottar dig. Hela din sida sträcks ut och blottläggs, och du blir för ett par sekunder helt öppen för en motattack. Har du ingen sköld då, ligger du förmodligen pyrt till. Är du inte tillräckligt snabb, löper du också risk att bli slagen först. Det är i det här läget du är som mest sårbar.

Stället där jag redigerar på, är precis det ögonblick där min arm, med mitt vapen -- själva storyn, huvudkonflikten -- är helt tillbakadragen. Just där, måste jag röra mig aktivt framåt och använda min sköld -- bestående av karaktärer, dialoger och mindre konflikter -- för att skydda mig. Det är här det inte känns som om jag klarar mig. Nu är frågan, var det hela brister. Skölden... I ett par scener sammanstrålar en hel del karaktärer, och vi får lära oss en hel del om dem och deras motiv. Konflikter finns det gott om, och därigenom också spänning. Dialogerna flyter... Mycket ska däremot förklaras och redas ut, och ja... Det är faktiskt här det blir spretigt: det är mycket som ska redas ut och byggas upp på samma gång, vilket gör allting ganska tungrott, och i vissa stunder en aning upphugget och aningens fragmentariskt. Samtidigt som flytet försvinner -- den mjuka rörelse som ska till för att svinga stridsklubban -- är framåtrörelsen inte helt optimal.

Jag har redan gjort en del förändringar för att öka både driv och flyt, bland annat genom att flytta vissa moment kronologiskt. Genom den insatsen gjorde jag om något som tidigare varit flera separata scener till en enda. Det hjälper upp en hel del. Fast just nu är jag fast just där, i den här omändrade scenen, och det är det som är så kämpigt. Jag måste skriva om och lägga till... bland annat har jag lagt till en händelse som en gång faktiskt redan var med just på det här stället, men som jag sedan tyckte var onödig och skrotade... Just nu anser jag att det är en ganska viktig scen, som på ett sätt rullar igång den ganska otäcka konflikt som boken nästan slutar med. Bra att jag får med den. Bra att allting fått mer momentum. Men all den här ombyggnationen, allt som jag tidigare petat på plats... Det ska nu ändras igen, och ganska omfattande också... Det är väl det som gör att man rör sig lite trögt framåt. Det är jobbigt både mentalt, och rent praktiskt.

Att livet pågår utanför skrivandet ska vi väl inte heller sticka under stol med. Det händer saker som gör att man tappar fokus, och får allting att stanna upp. Jobb (bokslut, säger jag bara). Socialt umgänge (inkluderar familj). Motion (inkluderar dopp i havet -- nu är det gjort!!). Bloggande(okay, jag är väl inte jätteflitig här. Ännu). Allt det där man måste, och så allt det andra som man vill (livet, med andra ord). Men... Det är faktiskt ingen ursäkt. För jag kan ju om jag bara vill. Och visst: scenen ska skrivas. Den ska bli perfekt. Här ser ni en som tänker höja sin arm, svinga sin klubba och vråla "HUZZAH", medan hon stormar fram mot en säker seger.

Fast... jag väntar nog med det där tills imorgon. Nu är jag för trött, och lite stel i ryggen, också. Man vill ju inte dra på sig en sträckning eller så. Nej, sängdags först. Lite vila. Sen...

Nä, gonatt nu, gott folk!

Att se tillbaka, och framåt

2008-12-30T15:24:00.005+02:00

Sådär, då var man tillbaka från ännu en snabb tripp till Götet. Igår var det nämligen leverans av ännu ett gäng engelsmän till flygplatsen. Eftersom det var så sent på kvällen, bestämde jag mig för att ta en liten sidostickare till mina föräldrar i goa Angered, för att på förmiddagen dagen efter kunna spendera lite pengar på vad jag nu kunde hitta. Till min jättestora förtjusning har de öppnat en hel massa butiker i Angereds centrum. Smart, tycker jag, som både är lat av naturen (nära är som bekant bra), och som inte alls gillar att köra omkring i Göteborgs stad (och särskilt inte med den ganska otympliga firma-vanen). Det blev en del kläder på rea, samt ett minneskort till PS2-konsolen som sonen fick i julklapp. Shopping känns, klichéartat men sant, alltid bra.

Nu är jag dock hemma igen. Hel och välbehållen. Nej, det är inte alls självklart: engelsmännen hade nämligen underlåtit att fylla på ny spolarvätska i bilen, vilket medförde att hemfärden blev ganska... intressant, på ett sådant där äventyrligt "var-är-vägen"-vis.
Kalkonen ligger på diskbänken för upptining, maken pysslar med husritningar och barnen är lugna på varsitt håll. Det är med andra ord ganska trevligt här just nu. Perfekt för att blogga. Perfekt för att blicka tillbaka på året som gått. Det har varit ett händelserikt år, det får jag ju säga, både på skrivarfronten och på ett mer personligt plan. Kanske mer på det personliga, förresten. Det här året började jag ju, precis som det tidigare, med att vara arbetslös. Det såg ganska hopplöst ut också, och jag började misströsta ganska rejält -- men så i mars ringde det en trevlig person från en liten, liten firma i en stor, tysk koncern... och vips hade jag fårr ett jobb, i världens mest spännande bransch, och omgiven av de mest färgstarka personligheter man kan tänka sig (många bra uppslag till karaktärer där, kan jag meddela). Det är ganska fantastiskt, när man tänker på det, och jag är jättetacksam över att ha fått chansen. Däremot har jag nu tagit klivet från arbetslös mor med all tid i världen, till heltidsarbetande karriärskvinna (okay, det där sista kanske är att överdriva -- men det låter så fint!) med familj och hus... Det säger sig självt, återigen på det där lite klichéartade sättet, att det blir svårt att få allt att gå ihop. Författarskapet har liksom kommit i skymundan det här året. Däremot vill jag inte påstå att jag är ett offer för den moderna tidens stress. Jag är fullt medveten om att jag om jag hade velat skriva, så skulle jag ha kunnat skriva. Det finns liksom inga ursäkter, om man bara vill. Och det här året har jag faktiskt inte velat. Det har blivit en del småpillande med diverse projekt, förstås, men det är inte förrän nu, i slutet av december, som jag tagit tag i det på allvar. Mitt lekande (för lekt, har jag gjort. Jag har nämligen njutit helt och fullt av livet, medan jag tagit ledigt från skrivandet, som ju faktiskt är ett ganska ensamt gebit) är nu slut, och det är dags att höja blicken mot målet igen. Det känns ganska skönt, ändå. Jag blir faktiskt lite splittrad och orolig när jag inte skriver. Det är ju så, att jag har en hel massa energi, och samtidigt är jag ganska intensiv i allt jag gör. All denna energi, som tidigare gått åt just till att skriva, har det här året spretat åt alla möjliga håll och kanter. Det ska bli skönt att samla ihop den igen, och fokusera på något jag har kontroll över.

2009 års skrivardrömmar, som Johanna ju frågade om i intervjun här nedanför, har jag redan redogjort för. Jag ska förkovra mig i nya ämnen. Jag ska utvidga mitt nätverk. Jag ska redigera Legacy, och se om jag kan göra något åt mitt ständiga projekt Och allra minst är hon min, och kanske börja skriva på något nytt. Vi får väl se hur det blir. Däremot kan jag lova att det kommer att bli ett spännande författarår.

Nu önskar jag er alla en riktigt, riktigt god fortsättning!

Blog tour -- translated

2008-12-22T22:05:00.041+02:00

(This is the very homemade translation of the blog tour post below. Done in sort of a haste, or at least without too much editing, so please excuse any Swenglish expressions or grammatical mishaps:)

Right... The time has come, amid all the Christmas preparations... You see, it's my honour to be one of the hosts of a Blog tour, created by the writer's coach, fellow blogger and writer Johanna Wistrand as one of the steps following the promotion of her new book "Write the book, 4 weeks of coaching" (blog owner's free translation). This book is, just as it sounds, a four week long programme where you with the help of different writing exercises and through setting certain sub targets, are led toward finishing your very first draft, in which form it may be -- a novel, biography or fact book. "Write the book" is an e-book, and is available through a website, which I will not promote here, since if you're reading this will probably not be interested in buying a Swedish book anyway. On this site, you'll also find Johanna's first book, "Get your writing started" (blog owner's free translation), which is a bit more general, created merely to get you writing, and without any concrete goals. This should work well for anyone who might be getting breathing problems from the mere thought of sailing a whole project ashore...

In any case, what both books have in common, is that they get your creative juices flowing, and in a wonderfully vibrant way at that! Johanna's writing is so warm and empathetic that you both want, and, above all, dare to face your writer's dreams, or (as in my own case), give you the energy to get started again. It's true. During the last few days, I've skimmed through the pages in "Write the book", and am now very determined to get writing again. Certainly not a bad achievement, Johanna, and thank you very much for that!

Now then... Let's get this blog tour going, shall we?

Linda: Welcome to my blog, Johanna!

Johanna: Thank you so much!

Linda: In your book -- or both, actually, even if it's more explicit in "Write the book" -- you mix the pleasure with fun exercises, incentives or praises, with discipline and order, such as writing under time pressure, in a certain time frame or within a certain theme. What do you think it the most important thing in the beginning: pleasure or discipline?

Johanna: I don't really see it as discipline, this with limitations in time or set themes. I see it more as a help to get started with your writing immediately: too big a freedom can block you, just like when you were writing that essay in school, and you were allowed to write about anything, which ended up with you writing nothing at all... Writer and creativity consultant Bengt Renander says this in his latest book "Creativity for life" (Viva, 2008)(blog owner's free translation): mother-in-law's tongue (meaning the plant, and nothing else!) is supposed to like it best in a small pot. This is also true when it comes to creativity. With too loose a structure, you won't create the best foundation. You need something to spurn against. Strict limitations aren't that bad!" So for me, limitations and pleasure may work very well together. On the other side, total freedom can be fun as well: as in the case with NaNoWriMo (National Novel Writing Month) where you have one month to write an unplanned novel. I tried that last year, and it was a thrill. It demands some nerves, though -- as you don't have a synopsis or a plan to fall back upon.

Linda: That certainly sounds like a challenge. Speaking of challenges... You've now written to fact books (doesn't strike me as an all too correct epithet, but theoretically speaking, I guess that's what they are). How -- if at all -- did book number two differ in case of making from book number one? Was it easier? More difficult?

Johanna: The first book was a breeze to write, since it was based on my lectures from the course "Get your writing started!" All I had to do was to put the lectures in as chapters, and fill up with a few lines in between, making sure I got a tone that kept up throughout the book. The second book was more difficult; I didn't actually know what it would be about (no discipline or limitations there, to be sure!). I had the title and the cover all worked out, but not much more than that. It was exciting to work like that, though. The book was given the freedom to decide for itself what it should focus on. Turned out to be writer's block ;-) That book took a long time to write (one and a half year, while the first took a few weeks, so I had to wait for it, for a bit.

Linda: Waiting... How long are you really supposed to wait? If you, for example, have read your book and done all the exercises and perhaps tried all other options to try and get started, but nothing happens... Should you give up? Should you ever give up?

Johanna: If you long to write and really want to do it, then you shouldn't give up. Dreams are never to be discarded, are they? You could perhaps, for the time being, settle with thinking that this is not the right time, not the right moment to do so. You may not be ready or receptive for it right now. You could perhaps settle with thinking that "I'll try again later." If you should come to realise that you don't have the urge or energy to write, or the longing for it, that you're merely dreaming about getting the title "author", it may be time to quit (I don't like saying that) and try some other way of expressing your creativity: photography, dancing, painting, acting, music?

Linda: In my early days, I used to fill folder after folder with stories that never was and never will be finished. How important is it to really finish that book you have in your head (and with that I mean creating something reasonably readable, with a beginning and an end)? How important is it to stick to one story when you write?

Johanna: I have several unfinished novels and plays in my drawer, and I carry them with me like unborn babies. Sooner or later I will, for my own sake, finish them, at least the ones I believe in. I went to therapy when I was 22 years old and my therapist "forced" me to finish my stories, and it was such a huge struggle, I was immensely tormented by it! But I did it, and it didn't kill me. Therefore, the answer to your question is that for me, it's important to finish them. How others feel about it, is not for me to answer. I do, however, imagine that it's good for your self esteem to do so. Furthermore, as a bonus, you may actually create something to show to someone else, or to send to a publisher. Unfinished manuscripts will, I fear, end up in the editor's bin rather quickly.

Linda: From one of my acquaintances, I recently got the following words: "Have written yet some more. It's finally starting to feel like a book now, and not just as an idea for a book." What are your thoughts when you hear this?

Johanna: Sounds to me like she's a bit proud and really enjoying her writing, making the dream become reality. Sounds hopeful. I hope she can find the perseverance and courage to put her energy into finish the book as well (like you're doing!). However long it may take.

Linda: Finally... Do you have a question for me?

Johanna: Yes, you send out a feeling of being very focused and dedicated to your writing. When one reads snippets of your texts (I say "snippets" because I have yet to read longer excerpts) and your blog, one gets the feeling that you will reach your goal. Where does this come from, you think? Have you always wanted to be a writer? How do you get started when you want to write, but don't feel inspired? How do you work it when you want to write, but can't find the time (I know you have a family, house, full time job)? And: what are your writing dreams for 2009?

Linda: When I decided to go serious about my ambition to write, I didn't have a network of writers here in Sweden -- and for me, it was important to get a network. I turned my focus abroad, to different writer's forums, where I made contact with English or American writers, renowned, published ones as well as unknown people, just like me. As it is, Anglo-Saxon writers have a slightly different way of viewing their writing in comparison to Swedish (don't get me started on this one...). For them, positive affirmations and concrete goals are something very natural, and they set these without blowing their own horns. They also have a way of regarding their writing as a craft, in which there's always room for improvement, and where you, through mastering the technique, always have a chance of making it. This perception is something I believe is fairly new in Sweden -- which is why I'm very happy when writers like you, Johanna, step in and give every struggling, budding writer the tools and concrete help they need. Writing is no gift from God, where you either can or cannot write. Everyone can write -- it's just a question of how much you are willing to put into it. In any case, this way of looking at writing shaped me. When I was very young, I was also always, never failingly, continuously (almost) writing. More importantly, I was surrounded by people who encouraged me, and believed in me. I was, in other words, already blessed with positive feedback, and I guess this still lingers (and that, I guess, answers the question whether or not I've always wanted to be a writer. Oh yes. But truthfully, I think I've always been one. It's not until now that this has all become a bit clearer)

What I do to write when I don't feel inspired? Discipline!! It's true. If you want to achieve something, you have to fight to get there. It's the same thing with everything, really. If you want to become the best football player ever, you put on your football shoes and get out there on the pitch -- even on the days when you don't feel like it. You drag yourself to the stables in the early morning hours, even though you're cold and tired. You swim your lengths despite the fact that your muscles are aching and you'd rather be with your buddies, chatting away over a cup of coffee. In short, you do what you have to do to maintain your hobby, and your dream. In my case, practically speaking, this has meant gluing myself to the chair and the computer every evening at nine o'clock, until I go to bed. That's how it's been now, for over two years. After a while, it becomes routine, and I think routine is important -- both for my own sake, and my family's. The children sleep around nine o'clock, and the husband knows the deal. This way, there's always room to write, should I want to.

Writing dreams for 2009? I think I have a few. Firstly, I will finish editing Legacy. Then I have a dream to extend my network of writers, so perhaps I'll rejoin my old forums, or look for new ones. Furthermore, I want to find the time to do some research on military history (Swedish 17th-18th century) and the East Indian Company... That could be the start of a new little project, I reckon... And then I definitely have to blog more (but that's perhaps more of a New Year's resolution)

Johanna: Good God, you're some chatterbox, aren't you...

(No, sorry... That's not what she said. Let's start over:)

Johanna: Thank you so much for letting my visit your blog.

Linda: Many thanks! It was a pleasure having you here!

~~~

And now... I -- and I think Johanna along with me -- would like to wish you all a

Merry Christmas

I will see you all in the days between Christmas and New Year's Eve, when it's time to look back at the year that has passed, and gaze toward the year ahead.

And thank you so much, dear English friends, for reading!

Bloggturné/Blog tour

2008-12-21T19:08:00.023+02:00

This post will eventually (soon) be translated to English for any English readers (I suspect you're out there, see)(and don't you dare try to translate this with the "aid" of those horrible online translating sites!)

Mitt i julstöket är det då dags... Jag har nämligen fått äran att vara en av värdarna för den Bloggturné som författarcoachen, medbloggaren och författarinnan Johanna Wistrand startat i samband med att hon gett ut sin bok "Skriv boken, 4-veckors coaching". Denna bok är, alldeles precis som det låter, ett fyra veckor långt program där man genom olika övningar och med bestämda delmål leds mot slutföra sitt allra första utkast, i vad form det än månde vara -- en roman, biografi eller faktabok. "Skriv boken" är en e-bok och går att få tag i här . På samma sida hittar man också Johannas första bok, "Kom igång och skriv" som är lite mer allmänt inriktad, skapad för att få igång skrivandet, men utan några konkreta mål. Kan vara bra, för den som kanske får andnöd vid tanken på att ro iland ett helt projekt...

Gemensamt med båda böckerna är hursomhaver att de får igång kreativiteten, och på ett sprudlande sätt, också! Johanna skriver på ett så varmt och medkännande sätt att man både vill och, framför allt, vågar ge sig i kast med sina författardrömmar, eller (som i mitt eget fall), orkar ta upp dem igen. Det är faktiskt sant. Under de senaste dagarna har jag bläddrat igenom "Skriv boken", och känner mig nu ordentligt sugen på att ta tag i skrivandet igen. Ingen dålig bedrift, Johanna, och stort tack för det!

Nå... Då börjar vi bloggturnén här.

Linda: Varmt välkommen till min blogg, Johanna!

Johanna: Tack så mycket!

Linda: I din bok -- eller båda, faktiskt, även om det är mer uttalat i "Skriv boken" -- blandar du det lustfyllda i roliga övningar, belöningar eller beröm med disciplin och ordning, såsom att skriva under tidspress, på en viss tid eller inom ett bestämt tema. Vad tycker du är viktigast i början: lust eller disciplin?

Johanna: Fast jag ser det inte som disciplin, detta med begränsningar i form av liten tid att skriva på eller bestämda teman. Jag ser det mer som en hjälp att komma igång med skrivandet omedelbart: för stor frihet kan göra en blockerad, som när manskulle skriva uppsats i skolan och den skulle handla om precis vad som helst, då fick man ju ingenting skrivet...Författaren och kreativitetskonsulten Bengt Renander säger så här i sin senaste bok "Kreativitet för livet" (viva, 2008): "Svärmorstunga sägs trivas bäst i en liten kruka. Det gäller även kreativiteten. Med alltför lösa strukturer skapas inte de bästa förutsättningarna. Man behöver något att spänna sig emot. Tuffa begränsningar är inte så dumt!" Så för mig kan detta med begränsningar och lust hänga ganska tätt ihop.Å andra sidan så an fullständig frihet vara ganska roligt också: som under Nanowrimo (National Novel Writing Month) då man ska skriva en oplanerad roman under en månads tid. Det prövadej ag förra året och det var också jättespännande. Men det kräver kalla nerver - manh ar inget synopsis eller planering att stödja sig mot.

Linda: Låter som en utmaning ja. Och apropå utmaningar... Själv har du ju nu skrivit två "faktaböcker" (låter inte helt rätt, men teoretiskt sätt är det väl det de är). Hur -- om alls -- skiljde sig bok nummer två att skriva från bok nummer ett? Gick det lättare? Svårare?

Johanna: Första boken var jättelätt att skriva för den byggde på mina lektioner från distanskursen "Kom igång & skriv!" Det vara bara att lägga in lektionerna som kapitel och fylla ut där emellan och se till att det fick en genomgående ton. Andra boken var svår, jag visste inte vad den skulle handla om faktiskt (där hade jag ingen disciplin eller begränsningar, minsann!). Jag hade titeln och bokomslaget färdigt, men inte mer. Men det var spännande att arbeta så. Den fick liksom bestämma själv vad den skulle fokusera på. Det visade sig bli skrivkramp ;-) Den boken tog lång tid att skriva (ett och ett halvt år, den första tog några veckor), jag fick nog vänta in det lite.

Linda: Vänta, ja... Hur länge ska man vänta, egentligen? Om man har läst din bok och gjort alla övningar, och kanske provat alla tänkbara vägar för att få det att lossna, men ingenting händer… ska man ge upp då? Ska man någonsin ge upp?

Johanna: Om man har längtan att skriva och vill det innerst inne, då ska man inte ge upp. Drömmar ska man aldrig ge upp, eller hur? Man kan tänka att det kanske inte är dags just nu, inte läge. Man kankse inte är mogen för det eller mottaglig just då. Man kan tänka att "Jag får ta fram boken vid senare tillfälle och pröva igen". Upptäcker man däremot att man inte har så stor drivkraft till att skriva eller längtan, utan bara drömmer egentligen om att ha titeln "författare", då kanske kanska lägga av (usch, jag gillar inte att säga så) och pröva ett annat konstnärligt uttryckssätt: fotografera, dansa,måla, spela teater, spela musik?

Linda: I yngre dagar fyllde jag pärmar med papper på historier som aldrig blev eller kommer att bli färdiga. Hur viktigt är det egentligen att skriva klart den där boken man går och grunnar på (och med det menar jag få till något någorlunda läsbart, med en början och ett slut)? Hur viktigt är det att hålla sig till en och samma historia när man skriver?

Johanna: Jag har flera ofärdiga romaner och pjäser i byrålådan och de finns hela tiden i mig som ofödda barn. Förr eller senare tänker jag, för min egen skull, skriva färdigt dem, i alla fall de som jag fortfarande tror på någonstans. Jag gick i terapi när jag var i 22-årsåldern och min terapeut "tvingade" mig att slutföra mina små berättelser och det tog emot något enormt, jag fick ångest av det! Men jag gjorde det, och jag dog inte av det. Så svaret på din fråga är att för mig är det viktigt att avsluta. Hur det är för andra vet jag inte. Men jag kan tänka mig att det är bra för självkänslan. Och så kan man dessutom få ihop något att visa för andra, eller skicka till bokförlag. Halvfärdiga manus hamnar nog rätt omgående förlagredaktörens papperskorg.

Linda: Från en av mina bekanta fick jag nyligen följande ord serverade: "Har skrivit ännu lite till. Nu börjar det äntligen kännas som en bok, och inte bara som en idé till en bok". Vad är dina reflektioner över en sådan kommentar?

Johanna: Det låter som att hon är lite stolt och njuter av att börja bokskriva, att göra verklighet av drömmen. Låter hoppfullt. Hoppas hon har tålamod och mod att lägga ännu mer av sitt krut på slutföra manuset också (som du gör!). Hur lång tid det än må ta.

Linda: Till sist... Har du någon fråga att ställa mig?

Johanna: Ja, du inger en känsla av att vara väldigt fokuserad och hängiven i ditt skrivande. När man läser bitar av dina texter (jag säger "bitar av" eftersom jag inte läst längre textavsnitt ännu) och din blogg får man känslan av att du kommer att komma i mål. Varifrån kommer detta, tror du? Har du alltid tänkt att du vill bli författare? Hur gör du när du vill skriva men inte har inspiration? Hur gör du när du vill skriva men inte hinner (jag vet ju att du har familj, hus, heltidsjobb).Och: vad har du för skrivdrömmar inför 2009?

Linda: När jag gick in för att författa på allvar, hade jag inget kontaktnät av författare i Sverige -- och för mig var det viktigt att skaffa mig ett. Jag sökte mig utomlands, till olika författarforum, och skapade där kontakter med engelska eller amerikanska författare, såväl kända, publicerade och okända, som kämpade precis som jag. Nu är det så här, att anglosaxiska författare har ett litet annat synsätt på sitt skrivande jämfört med svenska (och det här kan jag verkligen skriva metervis om... Men jag ska försöka begränsa mig nu...). För dem är det bland annat naturligt med positiva affirmationer och konkreta mål, utan att de för den sakens skull förhäver sig. De har också ett sätt att se på författarskapet som ett hantverk, där man alltid kan bli bättre, och där man genom att behärska tekniken alltid har en chans. Det här synsättet uppfattar jag som relativt nytt i Sverige -- och det är därför jag blir jätteglad när författare som du, Johanna, förser alla kämpande, knoppande författare med verktyg och konkret hjälp. Författarskapet är liksom ingen gudagåva, där du antingen kan, eller inte. Alla kan -- det hänger bara på hur mycket man orkar och vill satsa. Hursomhelst, så formade det här synsättet mig. När jag var mindre skrev jag också alltid, hela tiden, oavbrutet (nästan). Jag hade många runt mig som uppmuntrade mig och trodde på mig. Jag fick med andra ord positiv feedback redan då, och det hänger väl kvar (det där, förmodar jag, svarar väl på frågan om huruvida jag alltid velat bli författare. Jo då. Fast i sanningens namn har jag alltid varit en. Det är först nu det blivit lite mer tydligt, bara).

Hur jag gör för att skriva när jag inte känner inspiration? Disciplin!! Det är faktiskt så. Vill man nå någonting, så får man kämpa för det. Det är samma sak med allting, egentligen. Om du vill bli bäst på fotboll, så snörar du helt enkelt på dig fotbollsskorna och ser till att träna -- även när det känns motigt. Du släpar dig till stallet i tidiga morgonen, fast du är frusen och trött. Du simmar dina längder fastän musklerna värker och du hellre skulle vilja vara med kompisarna på kafé. Du gör helt enkelt vad du måste, för att underhålla din hobby, och din dröm. För mig har det här inneburit att jag helt enkelt föresatt mig att skriva från klockan nio tills jag går och lägger mig. Sådär har det varit varje kväll i över två år. Det blir ju en rutin, och jag tror rutin är viktigt -- både för egen del och för min familj. Barnen sover vid nio-tiden, och maken vet vad som gäller. På det här viset finns det alltid tid att skriva, om jag vill.

Skrivdrömmar inför 2009? Jag tror jag har ett par. Först och främst ska jag redigera klart Legacy. Sedan har jag en dröm att utöka mitt nätverk av författare, så kanske kommer jag att leta mig till mina gamla forum, eller söka nya. Och så vill jag hinna göra research i militärhistoria (svenskt 16 - 1700-tal) samt om ostindiska kompaniet... Det kunde ju bli starten på något nytt litet projekt, tänkte jag... Sedan måste jag definitivt se till att blogga mer (fast det kanske är mer ett nyårslöfte).

Johanna: Ja, herregud vad du pratar...

(Nej, förlåt... sådär sa hon faktiskt inte. Vi börjar om:)

Johanna: Tack så mycket för att jag fick besöka din blogg.

Linda: Stort tack själv! Det var jättetrevligt att ha dig här!

~~~

Och nu... Skulle jag -- och alldeles säkert Johanna med mig -- vilja önska er alla en riktigt

God Jul!

Vi hörs i mellandagarna, då det är dags att blicka tillbaka på året som gått, och framåt mot året som kommer.

Bloggturné med Johanna Wistrand!

2008-12-21T13:28:00.005+02:00

Missa för all del inte morgondagens inlägg här på bloggen! Då får jag nämligen riktigt fint besök:

Johanna Wistrand -- författarcoach, förlagsredaktör, medbloggare samt författare till böckerna "Kom igång och skriv" och alldeles färska "Skriv boken"

Välkomna!

~~~

Så var det ju det där med namn igen...

2008-12-18T22:11:00.005+02:00

Sebastian. Nej, för långt. Det blir inte rätt... *ooomf*... bakom heller. Gordon. Tja, men inte riktigt rätt, och dessutom för skotskt. Jag vill ha något engelskt: något som är elegant och aristokratiskt, som samtidigt fångar hans personlighet. Innan jag satte mig och skrev det här inlägget var jag nästan säker på vad min Legacy-karaktär borde heta. Namnet är visserligen upptaget av någon i släkten, men jag får trösta mig (och släkten) med att det blir som ett helt annat namn när man uttalar det på engelska, och att det förstås inte rör sig om samma person. Men nu... när jag sitter här... Det vete tusan, alltså...

Vill ni veta hur det ser ut i min hjärna när jag funderar? Vi kan testa lite flödesskrivning (apropå bloggturnén med Johanna Wistrand som dyker upp här nästa vecka, den 22e december, angående hennes nya bok "Skriv boken", där, om jag inte missminner mig, flödesskrivning tas upp som ett sätt att få igång skrivandet)(bloggturnén ska bli superkul, för övrigt!!). Det här har jag bara provat en enda gång tidigare, och då när jag gick i sjuan eller åttan, så det ska bli intressant. Here goes:

kanske astor istället jag menar astor är aristokratiskt det också fast astor stanford nä det funkar ju faktiskt inte man snubblar ju på namnen det kommer bli helt tokigt edgar då jo funkar ju faktiskt edgar stanford låter lite som edge och han lever ju lite sådär on the edge så varför inte för liksom victor jo jag gillar det men fasen känns inte helt hundraprocentigt helt plötsligt och varför inte när jag var så nöjd nyss tror inte det har att göra med det där att vi har en i släkten det känns mer som om det är för att namnet betyder segrare gör det verkligen det ja det är jag säker på borde kanske kolla upp på behindthename.com men nej för nu flödesskriver jag och då ska man inte hålla på och göra research mitt i alltihop men hursomhelst så tror jag det betyder segrare och isåfall passar det inte här för han är ju inte direkt en segrare inte så man tänker sig en segrare iallafall med allt det som hänt i hans liv nej jag kanske ska byta till edgar då istället ja men det gör jag testar iallafall men det blir säkert fel det också fan också varför är han så svår när charles var så lätt

Ja. Som ni ser så svänger det en hel del just nu. Min stackars karaktär, som annars är så lätt att förstå sig på och vars scener bara trillar fram, har aldrig riktigt trivits med sitt namn (eller rättare sagt: jag har aldrig trivits med det). Vare sig det varit Sebastian eller Gordon eller Victor, så har det aldrig känts som hans namn. Åtminstone inte i mer än ytterst korta glimtar -- och det räcker ju faktiskt inte.

Just det här med personnamn är ett knepigt ämne. Titlar till böcker... Jo, förvisso. Det kan också vara knepigt, som ni kanske kommer ihåg i fallet med mitt lilla svenska bokprojekt, där jag hade enorma besvär med att hitta rätt titel. Att låta er, mina läsare, få vara med och välja, var däremot inga som helst problem. Men det tar emot att ens fundera på att göra det där med en karaktär. Det är liksom för personligt, för... privat.

Nåja... En positiv sak med allt det här grubblandet är förstås att jag börjat vakna till. Det är något litet och otåligt som gnager inne i kroppen (eller huvudet?) och pockar på uppmärksamhet. Skrivklåda, tror jag bestämt är benämningen på det här fenomenet. Jag skulle kunna tänka mig att skriva. Vad som helst, faktiskt. Skönlitterärt, alltså. Och det behöver inte vara Legacy, eller något annat bekant. Jag skulle kunna tänka mig att kasta fram en mening eller en scen och se vart det leder. Ha lite kul, bara. Ni kan för övrigt märka att jag har mest lust att leka lite med skrivandet på att jag faktiskt (frivilligt) testar sådana saker som flödesskrivning. Det är normalt sett inte min stil att hålla på med sådant, för normalt sett är jag allergisk mot allt vad skrivövningar heter -- men underligt nog känns det inte så just nu. För en gångs skull känns allt sådant bara roligt och spännande och lockande. Konstigt.

Apropå roligt och spännande och lockande (men inte så konstigt)... Imorgon vankas julbord i medeltida miljö på Marstrands fästning. Fest och sen kväll, är ett annat sätt att se på saken -- vilket innebär att jag faktiskt måste krypa till kojs nu.

Men så var det ju det där med namnet... Jag är inte säker på om Edgar är rätt för honom heller. *suck*. I'll keep you posted, shall I?

´

Ja, det var så dags nu, ja!

2008-12-07T22:11:00.007+02:00

Oj oj oj herregud.... Jäklans! Var det så länge sen jag uppdaterade här sist?? Allvarligt, var tar tiden vägen?? Den bara rinner iväg, och nej, det är inte bara något jag slänger ur mig som vilken annan klyscha som helst -- jag menar det verkligen. Tro dock inte att jag inte funderat på att uppdatera bloggen, för det har jag from time to time (som man så trevligt säger på engelska)... Jag har till och med börjat på något utkast, om jag inte minns fel. Men så... har något annat dykt upp. Mest är det ju den där eviga (och nu kommer jag med en klyscha) kampen att få ihop vardagen, småbarnsmorsa och heltidsarbetande som man är. Det är inte helt lätt, när det finns så mycket man vill göra, men så lite tid att göra det på. Jobbet är fortfarande svinkul. Det är inte nytt längre, men det är så varierande att den saken inte gör något. Idag, till exempel, kickade ett nytt projekt igång här i Lysekil. För alla er som inte redan vet, så jobbar jag på ett företag som byter katalysatormassa i reaktorer på raffinaderier och kemiska fabriker och dylika ställen. Världens mest fascinerande jobb (tycker då jag (men jag är väl medveten om att jag ibland är lite udda med sånt där)), där allting är projektbaserat, och där planering är en fördel och avvikelser från planering en norm. Idag var det dags att hämta upp en laddning engelsmän från Landvetter. Ingen höjdare, måste jag faktiskt erkänna, eftersom det var mörkt och regnade, och vindrutetorkarna och fläkten bara funkade någorlunda tillfredsställande. Mitt försiktiga påpekande att grabbarna kanske kunde sluta andas tills vi var framme i Lysekil fick måttligt bifall. Sent ikväll var vi hur som haver hemma, välbehållna hela bunten. Mamma Linda fick såklart köra gubbarna till närmaste Supermarket, så att de fick handlat lite. Ingen fara: it's my pleasure, boys. Apropå engelska, så hade jag sett fram emot att hämta dem av just den anledningen: för att jag gillar engelska språket och är galen i engelska dialekter. Jag hade däremot helt glömt att de här grabbarna inte ens talar engelska. Åtminstone inte hela tiden. Vad de talar, vete sjutton -- dialekten är så obegriplig att det är ett mirakel att de förstår varandra. Nä, då hoppas jag mer på morgondagen. Imorgon ska jag nämligen till Säve flygplats och hämta en skotte. Det ska bli roligt att höra hans dialekt. Även om han är från Glasgow.

Ja... Sådär ser det ut. Jobb. Finns det något mer i mitt liv jag ägnar mig åt just nu, undrar ni kanske? Tja... Min senaste passion innefattar kost och motion. Jag ska gå ner åtta kilo på åtta veckor, har jag bestämt mig för. Sanningen att säga har jag nu tappat räkningen, men jag tror jag ligger någorlunda rätt, med sju kilo på sju veckor. Fast sanningen att säga, så mår jag så bra just nu, att jag inte riktigt bryr mig hur det går med den saken -- jag vill bara fortsätta må bra, och det gör jag genom att äta rätt och motionera! Å andra sidan är det inte helt fel att hitta skelettdelar man knappt trodde fanns, eller, efter ett träningspass, upptäcka att man har muskler på de mest intressanta ställen.

Som ni ser, ligger fokus just nu inte alls på författarskapet. Jag tycker inte det gör så mycket. Jag unnar mig lite paus. Gud vet så många timmar, dagar, veckor, månader jag har slavat framför datorn med mina historier. Jag vill fortfarande göra det, och längtar kanske lite tillbaka till den där magiska känslan av att vara helt uppslukad i det man skriver... och jag tvivlar inte heller på att jag kommer att gå tillbaka till det stadiet någon dag i en inte alltför avlägsen framtid... Men just nu vill jag göra annat. Visst behöver man mata själen med annat ibland? Man behöver komma ifrån, för att kunna längta tillbaka. Just nu trivs jag med att ha folk omkring mig. Att få gå ut, umgås, äta rätt och motionera (och utmana mig själv att gå ner i vikt), och sedan unna mig att faktiskt läsa böcker.... Fantastiskt roligt. Just nu.

Visst skriver jag. Jag har absolut inte gett upp författarskapet! Jag har pysslat med Legacy, som jag tycker formar sig fint. Och visst är det dags att börja tänka på något nytt? Eller experimentera vilt med något gammalt. Göra något, helt enkelt. Vi får se, framöver.

Som vanligt...

2008-10-19T23:21:00.006+03:00

Jag vet. Jag vet att jag inte varit jätteflitig på sistone... Åtminstone inte på bloggen. Annars har jag varit jätteflitig med annat, som, följaktligen, inte hör med bloggande att göra. Och tro mig när jag säger att jag har jättedåligt samvete över att jag inte gör det jag säger att jag ska göra här inne. Jag har sagt en massa saker, och de händer aldrig -- främst då för att jag är för flitig med att göra andra saker än att just blogga. Därför har det till exempel inte kommit någon uppdatering på min London-resa. Den ligger liksom på is... Under tiden, filar jag och putsar på Legacy. Har kommit igång lite bättre nu, och känner mig faktiskt säkrare i hur jag vill ha allting. Mest säkrar jag mina karaktärer just nu. Jag ordnar till deras särdrag och gör dem klarare i konturerna. Tar ut essensen av deras personligheter, kan man säga.

Allt känns bra, och jag gillar storyn som den är nu, när jag kommit till sidan... Hm... 81 av 464... Jag har också lovat, lite halvt offentligt, att banta ner den med åtminstone 30 000 ord, tror jag det var. Det borde inte vara helt omöjligt, med tanke på vad jag hittills skalat av. Och faktum är, att sådana mål tvingar en att se på sin älskade berättelse på ett nytt sätt. Man måste verkligen fråga sig vad som är relevant, och vad som kan tas bort. Det är, på ett sätt, att "kill your darlings" och på ett annat, att faktiskt göra sig av med allt onödigt. Resultatet är hur som haver att det blir mycket bättre, med nytt bett, skarpare linjer... Och, föga förvånande, gillar jag det där. Jag har kontroll. Åtminstone för tillfället. Och åtminstone med min story. Om jag skärper mig lite kanske jag kan utöka det till att gälla bloggen också.

Nåja... Godnatt, säger jag och katten!

Tallyho, chaps!

2008-10-04T09:00:00.006+03:00

Okay, so now... Ja, se där. Jag skämtar faktiskt inte när jag säger att jag påbörjade det här inlägget på engelska. Låt mig börja om från början:

Okay, så nu är jag tillbaka från mitt äventyr i London. Hel och ren, ska tilläggas, om nu någon undrade. Ni kanske inte visste att jag varit i London, vilket har allt att göra med att jag faktiskt inte nämnt något, men -- där har ni det. I tisdags övergav jag min lilla familj och satte iväg på ett sådant där skamlöst själviskt äventyr till Englands fantastiska huvudstad. Skälet var att Kathy -- ni vet, min amerikanska tvilling -- skulle dit på minisemester med sin familj. Så, i ett utslag av genialitet, bestämde vi oss för att, istället för att träffas i Luleå, träffas i London. Så det gjorde vi. Och nu är jag hemma, och fast i övertygelsen om att London faktiskt är en av Europas mest underbara städer, och att engelsmännen är Europast mest underbara folkslag. Det är sant. Säga vad man vill om dem (och jag kan säga rätt mycket, efter att ha jobbat i närheten av dem under ett halvår), men de är så otroligt, otroligt artiga, och så underbart hjälpsamma, att man är villig att förlåta dem allt annat. Exempel: min första dag i London är jag helt själv. Att ta mig från flygplatsen till Bayswater Station är inget större problem. Att hitta hotellet, ett desto större. Allt jag har är en pytteliten karta, utdragen från Internet. Det regnar. Det är mörkt. Det är kallt. Jag är alldeles ensam. Jag har ingen aning om var jag är. Jag tar mig åt bakfickan, drar upp min lilla löjliga karta för att om möjligt kunna utröna åtminstone var jag är i förhållande till hotellet. Men jag hinner inte ens vika upp den, förrän en mycket engelsk röst säger (på engelska, givetvis):

Vart ska du? Kan jag hjälpa till?

När jag ser åt vänster, står en liten, kort, rockklädd engelsman där, och plirar nyfiket på mig. Givetvis får han hjälpa mig. Och inte bara ser han till att få in mig på rätt väg: han ser till att upprepa vägbeskrivningen för att se till att jag verkligen förstått. Sedan försvinner han med snabba, lite stressade kliv längs gatan.

Stressad, alltså. På väg till sitt, vad det nu kan vara. Ändå stannade han för att hjälpa till. Och så var det under hela min vistelse. Överallt var de här männen (för det var faktiskt uteslutande män) som öppnade dörrar, som, när det visade sig att puben han jobbade på slutat servera mat, kom runt bardisken och följde med mig till närmaste restaurang, som sa förlåt när jag av misstag trampade dem på tårna på tunnelbanan. Fattar ni? De säger förlåt för att jag trampar dem på tårna. Svenska män har en del att lära av det här (notera dock att jag inte tycker att ni måste ursäkta er när jag borrar klacken i era fötter. Även om det är trevligt -- i alla fall för mitt vidkommande -- inser jag att det är för mycket att begära av de flesta). Artighet äger!

Nå, i vilket fall som helst, så ska jag berätta allt om mitt äventyr (och jag låtsas här som om det är något alla vill höra om), men det får vänta lite. Först måste jag svara på utmaningen jag fått via bloggen, både av Jojo och June:

Vilken mat äter du ofta?
Tja... Mexikansk mat, typ tacos och burritos. Mycket pasta blir det... Lax...

När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?
Den som sitter. Tyvärr måste jag erkänna det. Jag brukar sitta lutad över bordet och prata ihjäl mina bordsgrannar. Vad kan man säga? Bortskämd som barn!

Var sitter du helst när du bloggar?
Vid laptopen i vardagsrummet. Bra utsikt över den stora granen och mina fula glaskatter.

Köper du ofta Triss?
Nix. Ibland drabbas jag av temporärt hjärnsläpp, och köper ett par. Men helst inte.

Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Nyss hemkommen från London, är det nog inte förvånansvärt att jag säger London. Paris är en jättevacker, fantastisk stad, men London... Jag älskar den vilda sidan, det mörka, smutsiga i stadens historia, och de skitiga kvarteren som står i sådan kontrast till allt det vackra, allt det ljusa och storslagna. Kulturen, pulsen, modernt blandat med historia, nya hus och gamla... Jag känner mig hemma i London. Jag älskar London.

Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Måste bli fyran. Men jag tittar faktiskt inte så mycket på TV.

Sådär! Den som känner sig manad, kan givetvis anta utmaningen att svara på dessa frågor.

Till sist, en liten recension som jag skrev till mitt Goodread-konto via Facebook. Den här boken blev jag rekommenderad av Kathy. Sträckläste den på flygplatsen. Som sagt var: att vara ett lik behöver inte vara tråkigt! Och, inte att förglömma: för en författare är det alltid intressant att få en insikt i kroppens funktioner, eller avsaknad på dem, efter att man dött. Vad händer när kroppen ruttnar? Här får du svaret!

--------------------------------------------------------------------------------

Stiff: The Curious Lives of Human Cadavers by Mary Roach

My review

rating: 4 of 5 stars

Thinking of donating your body to science? Well, this book might make you want to reconsider. In either direction, mind you. As it seems, being a corpse doesn't necessarily have to be boring -- and this book is all about explaining how and why.

Okay, so I don't know what's more disturbing -- the book itself, or the fact that I'm enjoying it so much. It's surely not the kind of book you want to be reading next to a Catholic family (or any family) on the airport (trust me on this one)(come to think of it, it was actually quite amusing), but if you're prepared to take the occasional odd look from people who hasn't yet realized the marvel of human cadavers, this is a must-read! It makes you laugh, it makes you think. Sometimes, it grosses you out. It's always interesting. And the best thing is, that I haven't quite finished it.

(On a side note, there's a certain, profound poetic slice in reading the chapter called: "Beyond the black box: When the body of the passengers must tell the story of a crash", while circling the airport, awaiting the fierce thunderstorm to give way so that you can land safely. Mortality in a nutshell!)

Det ljuvliga ljudet K

2008-09-21T10:14:00.006+03:00

Rebecka, Patrik, Erika, Mikael, Jack, Kay, Claire, Katie...

Ser ni någon gemensam nämnare? Tja, jag kan säga på en gång, att alla är romankaraktärer. Men det är inte det enda, såklart. Har ni kommit på det? Just det. Ljudet K (man behöver förvisso inte vara något geni för att komma på den saken -- det räcker med att läsa rubriken). Det ljuvliga ljudet K, som verkar vara eftertraktat av alla de som på något vis verkar utåt mot offentligheten. Författaren på den här författarbloggen (rekommenderas för övrigt) konstaterar att inte bara författare, utan även komiker och marknadsförare medvetet eller omedvetet använder denna hårda, kraftfulla bokstav (med efterföljande ljud) för att få fram sina budskap.

Varför det är så, lyckas inte bloggen klargöra. En teori skulle vara att det är ett ljud man använder när man talar med bebisar (cootchie-coo, cutie-pie, cuddles etc) och att det därför skulle vara särdeles trevligt för människoörat, men det håller väl inte riktigt, och särskilt inte för våra svenska förhållanden. Bebisprat i vår kultur är väl mer mjukt, med en hel del M och L, och dessutom har man ju hört att det tonande ljudet "sschh" ger associationer till moderliv och trygghet, och därför ska vara särskilt mysigt. Ändå finner vi inte särskilt många protagonister med sch-ljud i sina namn...
Nej, förklaringen måste nästan ligga någon annanstans, vilket också bloggförfattaren vidrör. Själv tänker jag på katter och hundar, som vi gärna döper med s-namn eftersom djuren verkar lystra bättre till dessa ljud än några andra. Vi människor kanske helt enkelt lystrar bättre till hårda ljud, än mjuka (uppmaningen "Kom hit!" tycks till exempel bestå av en initialt hård konsonant på de flesta språk, antingen V eller K) -- och att få folk att lystra, är ju själva essensen i all slags marknadsföring och self-promoting.

Jag skulle vilja påstå att författare väljer namn med alla slags hårda ljud när de döper sina protagonister. Det blir gärna punchiga namn, som t. ex Charlie, Lisbet, Jamie, Roger. Två stavelser verkar vara det ultimata, men det verkar egentligen inte spela någon roll, så länge det finns en bra balans mellan dessa trevliga, hårda ljud:

ReBeCKa
Claire
EriKa
KaTie
LisBet
RoGer

osv..

När jag nu sagt det här, kan jag villigt erkänna att mina egna protagonister i Legacy ligger på gränsen till vad som är riktigt bekvämt. Meredith är lite för utdraget och saknar den rätta balansen för att det ska ligga riktigt rätt i munnen. Sebastian är lite bättre, men inte helt bra, det heller. Hans namn går att ändra, vilket jag förmodligen kommer att göra under redigeringens gång, men Meredith är svårare, eftersom jag bygger ett missförstånd i handlingen på hennes namn. Men kanske jag nu måste tänka om...

Vad tycker ni? Väljer ni namn medvetet efter hur de låter? Tänker ni börja göra det?

Obalanserad på ett balanserat sätt

2008-08-27T22:06:00.002+03:00

Normalt sett brukar jag vara ganska neutral när det gäller att uttala mig om hur andra författare jobbar, eller hur de uttrycker sig, eller vilka tekniker de har. Jag anser att det är upp till var och en att hitta sitt eget sätt och sin egna stil, och det ska man inte trampa på. Absolut inte! Mångfalden berikar dessutom, och att lära sig av varandra är det viktigaste som finns. Men -- en del saker måste man nog i alla fall kunna uttrycka sitt gillande eller ogillande om. Jag antar förresten att det hör till att man uttalar sig om sådant, eller att man bör kunna göra det utan att för den sakens skull förefalla alltför kritisk eller orättvis. För egen del har jag svårt att uttala mig kritiskt om de tekniska fel jag anser publicerade författare gör. Jag tycker liksom inte att jag har rätt till det -- de har ju trots allt gjort något rätt, som lyckats bli publicerade.

Nu börjar ni kanske tröttna på allt snack runtomkring, och undrar kanske vad det då är jag stör mig på. Tja... En författarteknik, skulle man kunna säga. Jag har alldeles garanterat varit inne på det här ämnet förut. Och det är inget fel på tekniken som sådan. Jag har inget emot den. Tycker till och med om den. När den används rätt. Som nu, till exempel -- märkte ni att jag använde den? Störde den er? Nej, just det. För precis som med allt annat här i livet, ska den här tekniken användas med måtta. Bara när det är berättigat -- aldrig annars!

Jag talar givetvis om det numera nästan standardiserade sättet att skriva med avhuggna, korthuggna meningar. Ni vet:

"Slängde i mig en kopp kaffe, sedan ner på stan. Tog tunnelbanan till Stureplan.
Fönstershoppade."

Sida upp och sida ner...

Alltså... Visst, det här funkar i en dagbok. Ens egna, privata dagbok. I en dagbok får man nämligen skriva hursomhelst: det ligger liksom i själva konceptet. Jag gillar dock inte att använda den själv, och jag gillar absolut inte när jag hittar den i en bok skriven av någon annan, som jag själv ska läsa. Åtminstone inte om författaren inte bemödat sig med att ens försöka variera det hela en smula -- och tro mig, sådana författare finns det en hel del av. Jag respekterar självklart att de använder sig av och väljer den här tekniken. Som stilgrepp betraktat ger det den rätta dokumentära känslan (som gränsar ganska mycket till den effektiva stil man till exempel hittar i en läkarjournal)... Jag har till och med använt mig av det här själv, och gör det fortfarande. Det är bara det, som jag tidigare nämnt, att vissa går till överdrift. Det blir liksom... en parodi av det. I bästa fall. I värsta fall blir det bara otroligt, fruktansvärt tråkigt. Nästan så man vill gnaga av sig armen och slå sig i huvudet med den bara för att få bort smärtan över hur tråkigt det blir.

Tyvärr verkar inte författarna själva inse den här saken. Och vem vet: det kanske är mode att skriva på det här viset, också. I vår snabba, hektiska tid, där allting utförs på datorer och via internet och där allting ska vara så effektivt som möjligt, trivs folk med ett lika snabbt och effektivt språk. Så kan det givetvis vara. Men... Men... Själv ser jag gärna böcker som en god, kanske lite gammalmodig motvikt. Något att sjunka in i och glömma omvärlden med. Ord, tycker jag, ska man gräva ner sig i, mysa med och njuta av. När man har tid att läsa, kan man lika gärna passa på att ta det lugnt och sjunka ner i språket, låta det omsluta ens sinne som ljummet, lent, renande vatten.

Jag menar inte att böcker måste ha Ranelid-klass. Absolut inte. Men en del böcker hade mått bra av lite mer... must. Det där är väl förresten den största skillnaden mellan engelska och svenska författare: de engelska/amerikanska använder orden och språket på ett betydligt mer fritt och flexibelt sätt. De vågar ta ut svängarna mer. Har ni förresten märkt, att man i Word inte kan skriva en lång svensk mening utan att få gröna vågor under, medan det på engelska är fritt fram att skriva en mening som är hart när en halv A4 utan att få en enda varning? Fast det är förstås både på gott och ont... Långa meningar är förstås också jobbiga.

Jag tror faktiskt att jag kan dra en slutsats av mitt eget blogginlägg... Balans. Allting behöver balans. Och det säger jag inte bara för att jag råkar vara född i vågens tecken.

Katt bland hermelinerna...

2008-08-16T08:30:00.015+03:00

Det jag gillar med mitt jobb, är att man får göra allt. Precis ALLT. Sköta ekonomin, projektkoordinera och vara chefens högra hand är det främsta. Men sedan får man göra en del annat inemellan. Som i början på veckan, när chefen plötsligt fick meddelandet att de fyra engelsmän vi hyrt in för ett kort projekt i området (vi hanterar katalysatorbyten på raff och kemiska fabriker) plötsligt blivit tre. Chefen utbrast "Vi får väl ta in Linda istället". Som ett skämt. Det var bara det att förmannen höll med -- och han skämtade inte. Och plötsligt var jag en av teamet. Inte mig emot: jag har tjatat länge om att få jobba ute på fältet, om så bara en enda gång, för att se hur det är. Jag hade för mig att jag, som var så stark, borde få en chans att jobba som en karl, jag också. Emancipation, och allt det där. Kvinnor kan! Yeah, sure...

I tisdags fick jag bege mig till Säve för att plocka upp de tre killarna. Alla var lite halvfulla efter en del öl på flygplanet (de skulle inte jobba förrän dagen därpå), och väldigt glada i hågen. Gentlemän som de är hade de raggat upp en amerikansk kvinna på flygplanet. Hon skulle till Lysekil, precis som vi, så de hade lovat henne skjuts tillbaka. Det var givetvis inga problem, och hon var jättetrevlig. Det blev en intressant biltur tillbaka. En minibuss full med halvfulla engelsmän och en (helnykter) amerikan... Det var lite som att köra en skock får. Väldigt mycket bräkande, liksom (och ungefär samma intelligensnivå)(nej, förlåt -- det där var elakt).

På onsdag var det bara att dra på sig overallen och stålhätteskorna. Nu måste jag säga, att jobbet kunde utföras på fyra man, även om det blev lite körigt för grabbarna. Jag var mest backup, ifall något skulle hända, och fick således utföra de lite lättare jobben. Mina kollegor var väldigt artiga hela tiden. Irriterande artiga ibland. Så snart det var något som de uppfattade som det minsta tungt för en liten kvinna kom de rusande, knuffade bort mig och gjorde jobbet själv. Jag försökte förstås knuffa tillbaka och hävda min rätt, men det här är stora killar, och de knuffade hårdare. Fint. Bra. Helt okay. Ibland var de faktiskt till och med tvungna att ta över. För att vara riktigt ärlig, ser ni, så har inte kvinnor sådär jättemycket att göra i den här branschen. Det är för många uppgifter som kräver råstyrka, och vad vi än säger och vad vi än vill tro, så är vi helt enkelt inte skapta för den sortens grovjobb. Jag räknar mig själv som ganska fysiskt stark, är inte direkt klent byggd och är ganska seg på det hela taget -- men här hade jag inte mycket att sätta emot. Det var en nyttig insikt, även om man blev lite spak över att tvingas nå den på ett så handfast sätt.

Två dagar var jag på plats. Jobbade på så gott jag kunde med mina begränsade resurser. Gjorde en del nyttiga saker, och fick på det hela taget chansen att arbeta lika hårt (på mina premisser) som männen. Så på det hela taget blev det en mycket bra, och riktigt, riktigt rolig erfarenhet. Om man jämför kontoret med fältet är det inte så jättestor skillnad på kulturen, jargongen eller människorna, eftersom jag redan jobbar uteslutande bland och med män även på kontoret. Det enda som skiljer åt är det rent fysiska: miljön och, förstås, arbetsuppgifterna. Jag går gärna ut igen. Problemet är bara att jag, i egenskap av det fysiskt svagare könet, nu känner mina begränsningar. Det gör att det inte blir helt rättvist av mig att gnöla om att få vara med ute på fältet -- jag hör helt enkelt inte hemma där. Åtminstone inte förrän jag växt till mig lite, eller (vilket känns som en lättare utmaning) tagit mitt gaffeltruckskort *he, he*.

Jag kan dock, tror vi på kontoret, mycket väl ha blivit världens första kvinnliga Catalyst Handling Technician. Och det är väl ganska coolt, eller?

Sommar, semester och synopsis

2008-08-05T22:19:00.005+03:00

Oj ja... Det blev en lååååååång semester, det här. Sorry! Det är bara det att det har varit så härligt väder -- det vet ni säkert själva. Fantastiskt! Jag har njutit av dagliga dopp i härligt ljummet (manetfritt) vatten, av underbara, stilla kvällar framför havet och långa, mysiga kajakturer. Käkat pizza på Bohus Malmön. Lyssnat på blues i Gamlestan i Lysekil. Sett en massa hägrar, och ännu fler småkrabbor... Hade ett "cow moment" vid en av öarna utanför sommarstugan... Blev stungen av en geting (det var mindre kul, men ganska intressant, sådär ur smärtsynpunkt)...
Jag har varit nästan helt datorfri heeeela tiden. Nästan. Inte helt. Men så där lagom. Skrivit har jag inte alls -- jag har hållit mig från det så gott jag kunnat, fastän det kliat i fingrarna av iver. I slutet på förra veckan började jag pyssla med Legacy igen. Välsignade lilla roman. Det känns riktigt, riktigt bra! Tillbaka på jobbet är jag också... Känner mig redan halvdöd, och ändå har bara halva veckan gått! Fast jag älskar det ändå. Bättre jobb kan man faktiskt inte ha -- och det blir bara roligare och roligare! Life goes on even efter semestern!

Hursomhelst... Synopsis. Mona ställde en fråga till förra inlägget -- om hur långt jag tycker ett synopsis ska vara, och om jag använde mig av det till Och allra minst är hon min. Eftersom jag inte kan svara kort och koncist på nästan nåt, så tänkte jag nu baka in svaret i ett eget inlägg.

För det första måste jag medge att jag inte har helt klart för mig vad som menas med begreppet. Synopsis för mig är det man skriver efter att man skrivit klart hela boken. Som jag lärt mig, är synopsis hela romanen komprimerad och kondenserad till ett par ynka sidor, som man sedan ska ge till de förlagsredaktörer som ber om det. I den Amerikanska förlagsvärlden är det här ganska vanligt (även om man nu verkar ha gått ifrån det till fördel för ännu mer hårdbantade "query letters"). Och ett sådant synopsis har jag skrivit för Och allra minst är hon min. Det var när jag skulle sälja in den till ett litet svenskt förlag -- för att de krävde det. För den boken, som på den tiden var ungefär 400 sidor lång, lyckades jag klämma ihop storyn till två sidor text, om jag inte minns fel. Så... 1 sida per 200 sidor text är kanske lagom, vad vet jag? Fast jag har faktiskt för mig, efter att ha lyssnat på Diana Gabaldons rekommendationer, till exempel, att det inte spelar någon större roll hur långt synopsiset är. Det ska vara kort och koncist, och det ska synas att du kan skriva, och att du vet vad du talar om. Självklart får det inte bli hur långt som helst, men... det finns inga regler, om inte redaktören har sagt något.

Jag skulle tro att samma sak gäller med det andra slags synopsis som finns; alltså den lilla grovskiss man skriver innan man sätter igång med själva manuset. Det finns inga speciella regler för hur långt det ska vara, eller hur det ska se ut. Jag tror det är så, i alla fall, men sanningen att säga så har jag aldrig ens försökt mig på att skriva ett. Jag vet inte alls hur man gör. Jag misstänker att det gäller att få ner de scener man vill ha, utan detaljer eller utsvävningar, i den ordning man vill ha dem, och i sådana fall låter det som att man ska unna sig den plats det faktiskt tar. Fast som sagt: jag har ingen som helst aning. Både Och allra minst är hon min och Legacy började som små idéer, och de har liksom växt fram av sig själva, bit för bit, lite organiskt, sådär -- och ingen av dem blev riktigt som jag trott att de skulle bli när jag väl började med dem, vilket antagligen gör att ett synopsis knappast skulle ha hjälpt. Jag måste också erkänna att jag gillar att inte veta exakt vad som ska hända i förväg -- jag gillar att se mina berättelser växa fram av sig själva, och bli överraskad över vändningarna. Att följa en plan känns inte naturligt, på något sätt. Sedan, inte att förglömma, är jag nog alldeles för otålig för att orka skriva ett synopsis först.

Annars kan jag absolut förstå tjusningen med dem. De ger ett bra skelett, något att hålla sig till när man skriver. Jag skulle tro att man sparar en hel del tid, eftersom storyn är uttänkt och plottad redan från början. Man slipper förmodligen redigera så mycket. Inte så mycket dubbelarbete. Men... om det är något för mig? Kanske. Vi får se. Kanske jag gör ett försök till nästa roman, vem vet?

Nu så...

2008-07-17T23:40:00.005+03:00

Klar! Den är klar! Och allra minst är hon min är magnifikt, härligt färdigredigerad! Aaah *djup suck av lättnad*. Visst, jag har förmodligen förlorat förståndet på kuppen, men jag är klar, och det är det enda som räknas. Och liksom... Hej, familj. Hej trädgård. Hej städning (ja, till och med det). Hej liv. Vilken lyx! Okay, jag ska inte låtsas som om jag aldrig kommer att sätta mig vid en dator igen, och jag har inte direkt lidit medan jag redigerat den här boken -- men nu trappar jag åtminstone ner på det vansinniga skrivartempot. Dags för semester!

Vi får se vad som händer med romanen, givetvis. Allting står öppet. Men jag har skrivit klart den. Nu är jag helt garanterat säker på att jag verkligen gjort allting som står i min makt för att få den så bra som jag bara kan, och bara det är en skön känsla. Jag är beredd att kämpa med den igen -- inga problem -- men då ska det vara genom någon annans regi, och inte min egen.

Nä, nu.....

.... går jag och sover!
'

Kill your darlings. Kill them all. With dynamite.

2008-07-14T14:16:00.006+03:00

(Edited to say:

To all the possible English speaking (non-writer) darlings out there: don't worry. It's merely a writer's term. Hence, if you're of flesh and blood and not a character, you should be safe)

(Kan ju vara bra att klargöra den saken, menar jag)

Jag är så less, så less, så LESS på att redigera Och allra minst är hon min. Det känns verkligen som om jag kört huvudet i en vägg. Jag känner mig desperat. Helst av allt skulle jag vilja sätta alla karaktärer i samma hus, och lägga en dynamitard i krypgrunden (krypgrunden ska ha fuktproblem också. Rejäla sådana). Sedan... Pang!! The. F*cking. End. Det funkade ju för Vilhelm Moberg (fast han var något mer raffinerad).

Usch. Ja, jag vet att det var mitt eget val att redigera. Och det har gått bra, varit intressant och jag tänker banne mig bita ihop och göra klart också. Men nu känns det verkligen att jag nått slutet på det här. Mentalt är jag redan klar med den här boken. Och vad som än händer, hur det än går, så tänker jag inte ta mig an att redigera den en gång till -- om inte någon säger till mig, och om det inte leder till utgivning. It's over! Finito.

Jag hade lovat mig själv att bli klar förra fredagen. Blev jag klar? Nä. Trettio sidor kvar. Jojo fick sin minnespinne, men dessa trettio sidor fattades, och sista avsnittet var dessutom halvklart, om ens det -- jag hittade ett pinsamt gigantiskt jättefel på en mening. *suck*. Dessutom är det något skrämmande och magiskt med de här sista trettio sidorna -- för när jag väl kämpat mig igenom en sida och ska börja redigera nästa, kan jag titta på sidanvisningen nere i vänstra hörnet, och då är jag fortfarande trettio sidor från slutet. Hur jag än kämpar, kommer jag inte framåt!! Jag har ännu inte listat ut hur det här går till, eller hur jag ska klara mig från det... Det börjar kännas lite som den där legenden om Sisyfos, om ni känner till den? Han som är dömd att i all evighet knuffa sin sten uppför en backe, bara för att, när han når krönet, se den rulla ner igen. Fast det är klart: sitter man här och bloggar istället för att redigera, är det klart att man inte kommer någon vart alls. Nu måste jag bli klar. Jag måste. Annars blir det f*nimej dynamit. Goodbye, darlings.

Bara trettio sidor kvar... Bara trettio sidor kvar... Bara trettio sidor kvar....
'

Motivationen är iallafall på topp

2008-07-06T08:34:00.003+03:00

Sol igår, regn idag. Och tydligen ska det bara bli kallare och kallare. Ja, ja... Man får trösta sig med att man då kan få gjort lite av de där inomhusgrejerna: städningen, tvätten... Skrivandet. Nu blev jag ju bjuden till Jojo på lördag (hoppas vi får chans att faktiskt prata lite den här gången *skrattar*) och då hoppas jag faktiskt på att kunna överlämna en memory stick med Och allra minst är hon min, färdig och klar för sommarläsning. Det kan gå. Om jag kämpar lite, och kör lite mer disciplinerat så borde jag klara det.

Just nu känns det som om jag har ett bra flow -- texten flyter, det känns roligt och stimulerande att skriva, jag har fått ordning på alla konflikter... Ja, just det: en sak som jag har lärt mig under den här omgången redigering, är att allting ska innehålla en konflikt. Givetvis ska man alltid hålla ordning på arcen, så att spänningen hålls uppe under hela scenen/kapitlet/boken, men om det går, ska man även försöka få med konflikter i de små detaljerna. Inte lämna något åt slumpen, liksom. Äsch... Det är svårt att ge ett tydligt exempel (jag ska se om jag kan ordna med något på min andra blogg... Jag kanske kan jämföra en scen med olika omgångar av redigering eller så...) men ni förstår kanske vad jag menar? Det ska vara driv i allting man skriver, hela tiden.

Under den här omgången har jag åtminstone lärt mig att skruva till storyn ett snäpp hårdare, och att överdriva allting, utan undantag, en liten, liten smula. Det blir bäst då. Dessutom är det skönt för mig som författare att kunna ta ut svängarna: det är roligare att skildra sin egen pseudovärld, än att gå benhårt efter verkligheten. Det ger mer frihet, och gör en hel del för storyn, också. Fast i sanningens namn är det bara för den här romanen jag varit lite försiktig (läs "feg") när det gäller den här biten -- för Legacy gällde helt andra regler. Ändå var det någon som sa att den var lite för "snäll", och att karaktärerna måste skruvas åt en del och konflikterna förstärkas, så där har jag också en del jobb att göra. Det borde inte vara några problem. Ska bli rrrrriktigt kul, faktiskt. Gud, vad jag längtar!

Nej, nu får jag väl sätta igång att jobba, då... Vi hörs!
'

Tegelmur

2008-06-28T09:53:00.005+03:00

Nu är jag på en seg passage i boken. Herrejisses. Mest, ser jag, är det överbryggningarna mellan kapitel och scener. Jag har liksom inte tagit vara på den här delen av boken, och nu, när jag verkligen går in för att få den så snygg som möjligt, är det en del som måste ordnas upp för att det ska bli bra. Det är den klassiska arcen som spökar igen, förstås. Slarvar man med den, så är det så här det blir: konflikten är slapp, lösningarna klumpiga... Nu är det som tur är ingen lång passage, och det är ingen nyckelscen det handlar om heller -- snarare utgör den här delen en liten andningspaus innan saker och ting verkligen skruvas upp. Men det känns ändå som att köra huvudet i en mur. Jag måste ordna upp det här. Allting förtjänar att bli bra. Och allting ska bli bra också. Det är bara att hugga tag i det, och putsa vidare.

Bara 40 sidor kvar att redigera nu... Fattar ni? 40 sidor. Sedan ska jag släppa totalt. Inget mer redigerande på den här boken, förrän en eventuell redaktör säger till mig vad som ska ändras (givetvis är jag beredd att gå igenom den en gång till, men då vill jag att någon säger till mig vad som ska göras, istället för att jag funderar ut det själv). Efter den här boken ska jag ha roligt med Legacy igen. Inga krav. Bara mysigt putsande. Gud, vad skönt det ska bli!

Vi får väl se hur mycket jag får gjort idag. Rykten säger att vi ska på "tomt-exkursion" idag. Mäta ut vår nya tomt och sätta ut pinnar där huset ska stå. Och så måste jag dammsuga huset... Få någon slags ordning på tvätten... Städa toaletten... *urk*

Fast först är det frukost... Tjingeling!
,

Hej igen!

2008-06-21T22:18:00.004+03:00

– Nog nu, sa Ledaren. – Nu ska du lyssna. Och det är inte svårt alls, för jag har egentligen bara en sak att meddela dig. Sluta genast. Det är det enda du behöver höra. Sluta genast.

– Sluta med vadå? sa jag.

– Spela inte dum. Det vet du bäst själv.

– Det vet väl inte du.

– Det vet jag väl visst det. Är du dum, eller?

Med nageln fick jag tag i skarven på mattknivens ena sida. Jag vickade på fingret, drog den åt mig, men tappade taget. En gång till. Koncentrera dig, Charlie. Den här gången flyttade sig kniven närmare. Darrande i kroppen av ansträngning lyckades jag dra den uppåt, tills mina fingrar kunde sluta sig om skaftet. Jag andades ut, blundade och tryckte den mot handflatan. Bra. Ta tillbaka kontrollen nu. Den här gången visste jag inte om rösten tillhörde mig eller Jelena.

* * *

Nuuuu har jag tid. Eller egentligen inte, eftersom jag faktiskt tänkt få gjort lite redigering innan jag går och lägger mig i kväll -- men jag tänkte att jag skulle uppdatera senaste inlägget med lite mer information (eller åtminstone mer text). Som jag redan nämnt, är det dock inte så mycket att rapportera. Jag försöker ta mig framåt i storyn, och det går ganska bra. Allting flyter på. Det kanske är det som kallas rutin? När man inte stöter på alltför många hinder, och när de man stöter på går att lösa utan alltför mycket huvudvärk och tandagnisslan? Känns lite tråkigt, men bra samtidigt. Jag vill ju få boken klar, för guds skull!

En rolig sak är att jag fick uppslaget till nästa del i serien imorse när jag skulle gå på sommarhusets utedass. Jäpp, så är det. Jag fick en grymt bra idé, som samtidigt innebär en grymt bra konflikt på fler plan än ett för min kära huvudperson. Hon kommer få det riktigt jobbigt, det kan jag garantera! Fast hur jag ska få tid att skriva ännu en bok, det vete tusan... Efter den här väntar Legacy, och den vill jag verkligen få ordning på, nu när jag har ett bra redigeringsverktyg och allting. Äsch, allting har sin tid. Jag är säker på att allt kommer att ordna sig.

Nä, dags att börja jobba!

I'm a bad girl, I am.

2008-06-20T14:41:00.004+03:00

Blåsigt. Midsommarväder, med andra ord. Fast det gör inget: med partytält och i gott sällskap spelar det ingen roll vilket väder det är. Det ska bli kul. Jag har för övrigt blivit en liten partypingla så här på gamla dagar. Var på BBQ med gubbarna på jobbet för två veckor sedan. Kom hem vid fyrasnåret och var inte mänska på två dar efteråt. Det är bara att inse: man är inte gjord för sena utekvällar längre. Men roligt var det!!!

Skrivandet då? Tja, det går långsamt. Men det går. Det måste jag faktiskt säga, att det lilla jag gör, känns riktigt bra...

....

Ummm... Jag får nog återkomma med mer information senare... Måste sluta blogga, ser ni. Maken var nämligen just inne och gav mig Det Onda Ögat, vilket jag tolkar som att det är dags att stänga ner datorn och börja hjälpa till *ahem*.

TTYL

Längtan och impulsköp

2008-06-02T22:29:00.005+03:00

Det var nu allting skulle ställas på sin spets. Jag kände det på mig: ikväll skulle allting avgöras, alla hemligheter komma upp till ytan. Väntan var över. Är du med mig, Jelena? Hon svarade inte, men jag visste ändå att hon var det: kunde känna hennes närvaro som en vindfläkt mot min kind när jag drog upp porten, som ett andetag, en smekning. Jag skulle bara ha önskat att den inte känts fullt så isande. Vad är det du varnar mig för? Vad vill du? Hon svarade inte på det heller. Slipp då. Jag klarade mig utan henne.

I den här värmen blir inte mycket gjort. Små myrsteg, bara. I ett desperat försök att komma någonvart tog jag häromdagen med mig datorn till sommarstugan... Men det funkar ju inte. I alla fall känns det inte så. Sedan fick jag ett ryck häromdagen. Ett sånt där ryck som man får när man håller på med en hobby och plötsligt hittar något som kan underlätta arbetet väsentligt och som man bara vet att man måste ha annars dör man. I det här fallet var det ett redigerarverktyg för engelsk textbearbetning. Så jag slog till. Pang, bara. Nåt ska man unna sig, tycker jag. Verktyget funkar jättebra, och bearbetar min text långt mycket bättre än Word någonsin kunnat. Det bästa är att jag kan redigera vad som helst, var som helst, när som helst. Till och med nu, medan jag skriver här på bloggen. Kul är det också. Jag måste erkänna att jag, på grund av det här inköpet, har vänsterprasslat med Legacy ett par minuter de senaste kvällarna! Fy på mig! Men det är så roligt-- och nu när det har gått en tid hittar jag ju så många töntiga, idiotiska fel att jag bara vill sätta mig och ta tag i det med en gång... Och jag saknar berättelsen, också. Jag vill kämpa med den, göra den rättvisa. Jag vill återknyta kontakten med karaktärerna. Jag vill leka med språket. Mysa ner mig i min älsklingsberättelse. Men det går ju inte. Inte just nu, i alla fall.

Äsch, det är inte så att det inte är roligt att jobba med Och allra minst är hon min. För det är det. Nu har jag ju också fått snits på storyn, och känner en verklig kontakt med den. Men Legacy... Den är speciell. För mig, i alla fall. Nå, var sak har sin tid. Och tills dess... längtar jag.

-------------------

Withered grass crackled under the soles of her feet as Meredith bent down by the stone. The faint sound woke a crow from the nearby shrubbery: with a flapping of dark wings, it fled across the graveyard, passed the chapel tower and continued across the plains behind it, hoarse cawing fading in strength with the increasing distance.

“It’s always tragic to lose young souls in such a fashion,” Father Nicholas said, softly. “A great loss to us all. But as I said... It was His Lord’s wish. He does have a purpose with everything that happens on this earth, and that, I believe, is a great comfort to those who are left to grieve. ‘Blessed are those who mourn, for they will be comforted’, no?”

She didn’t answer. With one finger, she traced the gilded letters on the stone. Isobel, had been her name. Lady Isobel Stanford. She had died at twenty-four, and her husband, Lord Charles Stanford I, had been thirty-five.
Daniel touched the stone also; his cold fingers brushing swiftly past Meredith’s as he did. She had to fight the urge not to take his hand and press it to her, hold him to her. Eight years old. He was the same age Charles had been, when he’d lost his mother.
-------------------

Sax och nyckel!

2008-05-25T22:09:00.003+03:00

Under hela helgen har vi letat efter dotterns gympadojor. Högt och lågt. Ute, inne, under sofforna, på toaletten, i barnens rum, i källaren... De har inte funnits någonstans. Idag blev jag desperat, så jag tänkte: Sax och nyckel!!. Ja, det är en slags magi-grej jag hörde talas om på Mix Megapols morgonprogram. Om man verkligen, verkligen saknar något, så ska man lägga en sax och en nyckel i ett fönster. Sedan ska man gå därifrån och göra något annat, och inom en dag (eller några timmar) så hittar man det man letar efter. Enligt programledarna (Adam och Gry, förstås) så funkar det verkligen. Och nu var jag ju desperat. Så jag stegade iväg mot köket. Rörde min nyckelknippa, men ville hitta en sax först, så jag gick till kökslådan för att gräva upp en. Fann den. Tog den i handen. Vände mig mot fönstret för att lägga den där... Och då fick jag syn på dem. Där, under köksbordet, låg de: dotterns skor. Där vi suttit och ätit middag tidigare samma dag. Där jag nästan garanterat vet att jag letat förut. Där var de. Sammanträffande och naturliga orsaker och allt sånt tråkigt till trots kan jag inte låta bli att säga: tack, gamla konstiga magi! Sax och nyckel. Magi till husbehov -- som funkar!

(ska tilläggas att man tydligen inte ska använda denna trolldom för ofta, för då slutar den fungera. Bara när det verkligen behövs!)

Min melodi

2008-05-24T11:09:00.003+03:00

Ah. Helg. Efter en härligt galen vecka på jobbet. TVÅ (2!) hela studiedagar "on site". Underbart! Kklättra upp flera meter i de mest fantastiska stålkonstruktioner för att titta på tömning och fyllning av reaktorer... Diskutera högtrycksspolning av reaktormassa med förmän och project managers som på något sätt fått för sig att jag besitter all kunskap man kan önska i ämnet (lite har man ju snappat upp, så det gick ganska bra)... Översätta engelska facktermer till svenska och svenska facktermer till engelska... Skoja med galna engelsmän, tyskar och holländare... Kul, kul! Det är underbart roligt att få delta i arbetet på det här sättet. Inte bara sitta på kontoret -- även om det också är kul. Sedan är det ett faktum att jag ääääääälskar att gå omkring i skyddsutrustning! Hjälm, stålhätteskor, overall, handskar, skyddsglasögon... Den här gången fick jag bära munskydd också. Kan man begära mer?

Just nu sitter jag här och smuttar på en slivovice, medan omröstningen i Melodifestivalen är i fuuuull gång. Och jag kan säga att jag inte är ett dugg intresserad över hur det går. Förr var jag det. Då var jag liksom med. Nuförtiden... *bleck*, som man brukar säga på amerikanska om nåt man inte tycker om. Det är inte my cup of tea längre.

Och... Just det... Skrivandet... Mmmmmm.... Tja... Det går. Bara inte så snabbt. Och tråkigt nog utan något att rapportera. Det liksom glider på, utan några större händelser. Hittar jag några fel, så ändrar jag. Jag putsar mest på dialoger eller scenövergångar, men än så länge har det inte varit alltför dramatiskt. Känns skönt. Och slutet på boken är det jag är mest nöjd med teknikmässigt, och det är där jag är nu. Jag räknar inte med alltför stora ingrepp där, vilket möjligtvis betyder att jag snart är klar med den här redigeringsomgången. Hurra!!

Nej, jag får väl följa omröstningseländet nu, då...

En liten reflektion om läten

2008-05-18T23:21:00.004+03:00

Läten. Talläten (alltså inte kroppsläten, för det är ett heeeelt annat (icke desto mindre spännande) ämne). Utfyllnadsläten i tal. Har ni tänkt på att det kan finnas sådana som är signifikativa för en speciell nationalitet? Okay, så ni fattar inte riktigt vad jag menar? Ingen fara: jag ska förklara.

Jag hade inte en aning om det här fenomenet förrän jag läste om det i Diana Gabaldons "Främlingen". Dianas huvudkaraktär Claire noterar där att skottarna har ett läte som är "typiskt skotskt". Det är något sorts djupt hummande som produceras långt ner i halsen: mphmmm, ungefär. Används i diverse sammanhang: som ett medgivande eller bara ett bevis på att skotten faktiskt lyssnar på vad som sägs, ja... när som helst när det känns nödvändigt, i princip. Det är förresten, om vi ska snacka författarteknik, en sådan där liten detalj som ger en extra dimension till den värld Diana skapar med sitt skrivande. Det skapar en helhetsbild som gör karaktärerna mer levande, som gör dem lätta att höra och se framför sig. Och att Diana noterat detta läte som är så speciellt just för skottar, tyckte jag var särskilt imponerande.

För en tid sedan läste jag en bok av en amerikansk "författarkollega" -- en novellsamling som heter Elephant's kiss (som tyvärr inte har getts ut i sådär jättemånga upplagor). I den beskriver hon i jättefina ögonblicksglimtar Sverige och de människor som lever här (hon är gift med en svensk man, förresten). Och där hittar hon faktiskt ett typiskt svenskt ljud, nämligen det där speciella "dra-in-luften-mellan-tänderna-ljudet". Norrlänningarnas "ja", om ni fattar. Typiskt svenskt, menar denna amerikanska författare, därför att det enligt henne inte finns någon annan nationalitet i världen som gör såhär. Kanske har hon rätt. Möjligtvis.

Ända sedan jag läste om dessa båda läten -- det typiskt skotska och det typiskt svenska -- har jag funderat på om det kan gälla för fler nationaliteter. Däremot har jag inte kunnat hitta fler exempel. Förrän nu! För nu har jag fått en tysk chef, och voila -- nu har jag hittat ännu ett typiskt läte! Det tyska lätet. Såvitt jag har förstått (genom noggrann observation *himlar med ögonen*) uppstår det som ett sorts tillägg i slutet på en mening, och oftast då i samband med en fråga. Det låter som ett djupt framstött, samtidigt mjukt uh eller möjligtvis huh. Väldigt snyggt -- och totalt omöjligt att härma. I alla fall för mig. Och det kan förstås bero på att jag är svensk, och på att lätet är något som följer med tyskan. Precis som skotskans Mmphmmm. Eller svenskans indragning av luft mellan tänderna.

Tre exempel. Det bildar nästan ett underlag för en vetenskaplig slutsats.
Och är det inte fascinerande? Människan är fascinerande. Det är bara så.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig. G'natt!

Mitt bloggvärde!

2008-05-18T17:34:00.004+03:00

Har egentligen inte tid att blogga nu, men jag måste nämna att jag uppdaterade ramen med lite skojsigheter från den här sajten.

Tack Sama för tipset!

Här går det undan...

2008-05-15T19:35:00.005+03:00

WAAAAAAAAAAH! Spring, spring... Livet springer iväg från mig... Samtidigt lever man ju mitt i det. Försommar, barn, hem som ser ut som kaos, jobb, storslagna planer... Mannen och jag har blivit tomtägare, ser ni. En vacker, vilsam bit ängsmark. Ett litet, fint paradis. Så småningom blir det kanske ett hus där. Kanske, säger jag, eftersom de närmaste grannarna, som också är markägarens dotter, inte vill höra talas om att något byggs på marken. Man blir häpen när man ser hur vuxna människor agerar ibland. Och då fattar man att verkligheten överträffar dikten. Nå, det blir nog bra. Jag skulle vilja lägga ut bilder, men har tappat bort USB-sladden... Fasen också.

I vilket fall som helst så händer det lite på skrivarfronten också. Inget dramatiskt. Men Och allra minst är hon min formar sig fint i mina händer. Ibland undrar jag vad som händer inne i hjärnan. Hur en scen som man inte sett någon lösning på efter en, två, tre redigeringar, och liksom lämnat som en någorlunda godtagbar nödlösning, plötsligt rätar ut sig och blir solklar. Så har det varit ett par gånger under den här omgången. Jag har hittat lösningar på det mesta som varit lite stolpigt, så nu flyter historien fram. Det kan vara ett resultat av att jag:

1. Blivit mer säker på min egen röst

2. Blivit mer erfaren som författare (vilket låter hemskt pretto. Men det är det inte)

3. Känner att jag äntligen fått en riktning och ett mål med boken.

Ja, det är sant: jag hade inte riktigt den riktningen från början. Jag hade stunder där jag funderade över vad jag ville ha sagt, och där jag inte kunde komma på ett svar. Så är det inte längre: storyn har blivit klar, karaktärerna starka, temat tydligt. Så hundra redigeringsomgångar har tydligen hjälpt.

Naturligtvis är allt det här vad jag känner och anser -- sedan kan andra säkert ha andra synpunkter. But... who cares about the others? Det är bara jag och min bok. Fuck the rest. Nä, jag skojar bara. Eller... Nästan.

En sak på skrivarfronten som är så där.... hårslitande frustrerande är att jag kommit in på en distanskurs på högskolan. Att skriva historiska romaner. Fattar ni, eller? Hur j-a coolt som helst. Dick Harrison är en av föreläsarna. Visst, han är lite torr, men han har en viss underfundig humor som gör hans böcker intressanta, och den research han lägger ner på sina böcker är beundransvärd. Hursomhelst ansökte jag om kursen innan jag fick jobb. Ergo: nu har jag jobb, och nu kan jag inte gå kursen. Å ena sidan älskar jag att jag har jobb, och det är ett bra jobb, men, men... Möjligtvis skulle jag kunna gå kursen och inte ha så höga krav på mig själv -- bara sno åt mig de föreläsningstillfällen jag kan och försöka så gott det går... Problemet är bara att jag alltid har så höga krav på mig själv. Jag kan inte göra något halvdant, för då mår jag dåligt. Och jag gör inget om jag inte brinner för det (det är därför huset alltid är VÄLDIGT ostädat när det är ostädat och VÄLDIGT rent när det (under vissa sällsynta tillfällen) är rent (*he, he*)). Så... Det bidde nog jobbigt med en kurs ovanpå allting annat som händer. Nå, jag får se.

Okay, så hittade jag en till...

2008-05-04T22:05:00.004+03:00

Årets första kajakdag idag. Jajamän. Och det kändes riktigt, riktigt bra. Armarna och ryggen är det för övrigt ingen fara alls med, om jag nu ska analysera mina styrkor och svagheter. Där är jag ganska stark. Det värsta är -- tro det eller ej -- benen. Jag spänner dem på nåt sätt, och blir snabbt trött. Men det ordnar ju upp sig efter ett par kajakturer (jag måste erkänna att jag skrev "omgångar" först, vilket jag efter en stunds eftertanke ändrade till "kajakturer". Nu sitter jag här och funderar på om det kanske bara är jag som har en sådan låg fantasi och om det var överkänsligt av mig att ändra ordet. Och så funderar jag på det intelligenta i att avslöja min tankekedja för alla som läser den här bloggen). Härligt är det i alla fall (och med tanke på föregående parentes blir följaktligen den här meningen helt fel. Fasen också). Naturen är så underbart vacker just nu (det där kan iallafall inte tolkas fel).

Annars har jag hoppat framåt i redigeringen. Nu är jag på sidan 180, vilket känns som en framgång. En annan sak är att en MYCKET intressant titel dök upp medan jag redigerade en av de scener som ligger på de här sidorna. Det var genom en karaktärs tankar som den dök upp -- sådär, bara. Och den kändes faktiskt riktigt klockren med en gång. Underligt nog. Ask, and Thou Shalt Receive... Den tar upp det centrala temat i boken, ligger på flera plan, berör flera karaktärer... Ja, den knyter till och med an till den viktiga symboliska handlingen som sker i slutet. Hör här:

Och allra minst är hon min.

Min man är tveksam. Nämnde att det var en sådan där titel man lätt glömmer, och som man aldrig hittar igen ens om man letar, eftersom man glömmer "och"-et när man googlar efter den. Jag vet inte... Kanske. Själv tycker jag att den har en viss trevlig Elisabeth George-klang. Med lite Håkan Nesser på ett hörn. Den känns rätt, på något sätt. Nå, vi får se. Den läggs till den lilla hög av favorittitlar jag har (nu blir det som bekant tre stycken) så får jag se när jag är klar med redigeringen. Det borde bli snart. Skönt!

Utdrag ur en kapitalists dagbok

2008-05-01T22:06:00.004+03:00

Precis nu tog jag beslutet att slänga en 370 ord lång passus ur Vad-Den-Nu-Heter. Och när jag kollade på sidmätaren insåg jag plötsligt att det hänt en hel del. Jag har inte tänkt på det så mycket förrän nu. Visst har jag sett det, men jag har inte reflekterat över det. Men nu...
Så här är det: jag är på sidan 151. Det är så långt jag har redigerat. Och boken är på 325 sidor. Fattar ni? 325! Vet ni vad den var när jag började? 367!!! På halva boken har jag alltså gjort mig av med 42 sidor text. 42 sidor. Och, det må jag faktiskt påstå, det är först nu allting känns riktigt bra. Och ska jag berätta en annan sak? Det andra, renskrivna utkastet -- det jag vill kalla det första försöket till en riktig bok -- var på 416 sidor! Jag är enormt tacksam mot den man (frilansar som lektör men är egentligen ungdomsboksförfattare) som först läste igenom det här manuskriptet och som faktiskt såg något där, något som var värt att visa en publik -- men som rådde mig att banta ner och redigera boken rejält. De orden har jag burit med mig i mitt skrivande sedan dess. Det är så oerhört viktigt, det här med att redigera och kondensera texten. Det blir så mycket bättre när tar sig tiden.

Det här har jag visserligen tjatat om förut. Men det tåls att upprepas. Det tåls verkligen att upprepas. Med den här omgången redigering tror jag att boken är helt färdig. Det känns så. Den här gången är jag ganska säker. När jag läser texten känns den balanserad och lätt att följa. Dialogerna är upprensade och tillspetsade, motiven uppklarade, alla karaktärer utkristalliserade. Mest nöjd är jag nog ändå med hur jag lyckats "överdriva" allting med utgångspunkt från den berömda konflikten. Allting är konflikt. Rejäl konflikt. Det blir mycket intressantare då. Charlie, huvudkaraktären, är svårare att förstå sig på, mer envis, intensivare och kanske en aning svårare att tycka om. Akshay är lättare att följa, en mjuk men stark motpol. Charlies antagonister är starkare, farligare och oförsonligare. Där är gott om sex, mord, misshandel, humlor och krämig korma. Det blir, tror jag, en riktigt trevlig mix. Jag är supernöjd! Tre års arbete -- and it's finally starting to pay off. Och för första gången känner jag mig ganska avslappnad. Det får gå som det går med den här boken. Allt står inte och faller med den. Jag har faktiskt -- vilket jag för bara några månader sedan inte trodde var möjligt -- ett jättemysigt, roligt, varierande jobb som jag kan luta mig tillbaka mot.

Imorgon ska jag gå på premiär av en ny superbutik i min pyttelilla, men fina stad. Det lär vara ett Ullared i miniatyr. En affär som har allt. Kul med sånt. Kul med satsningar. Särskilt i småstäder.

Sedan har maken och jag nu äntligen spanat in en tomt som vi på allvar tycker är fin och ser potential i. Snyggt läge, plant på ena sidan och sluttning på den andra, där det kanske, kanske växer tallar. Tallar på tomten är nämligen ett ganska viktigt krav från min sida. Nå, vi får se vart det leder. Än så länge är det bara spekulationer och drömmar. Men sånt är ju förstås också trevligt.

Liten update

2008-04-27T22:35:00.008+03:00

Söndag. Regndag. Vilket innebär att det blivit en del gjort idag. Fortsatt redigerande på Vad-det-nu-är-den-heter, alltså... Det går riktigt bra, måste jag säga. Allting framträder skarpt och fint, och det är inte särskilt svårt att få fram det så som jag vill ha det heller. Jag vet inte om det är för att jag har fått lite mer erfarenhet när det gäller det här med redigerande (känns ju troligt) eller om det beror på att storyn fått tid på sig att mogna under månaderna, så att det bara är att lägga dit allting där det ska vara -- eller en kombination av båda. Det går iallafall smidigt. Samtidigt börjar jag nu längta efter att redigera Legacy igen. I fredags såg jag nämligen en film som ett led i min säkerhetsutbildning på jobbet. Filmen, en en-timmes lång föreläsning av en man som varit med om (och på grund av eget säkerhetsslarv skapat) en olycka på ett oljeraffinaderi gav mig en hel del inspiration. Det är hemskt att behöva säga det, eftersom det samtidigt var en av de mest fruktansvärda, skakande och gripande föreläsningar jag någonsin sett, men så är det. Den ilska som den drabbade mannen bar på, det självförakt han visade inför sina egna misstag, den frustration han kände över vad han åsamkat sina nära och kära, samt redogörelsen om hur det är att bli allvarligt brännskadad var jätteintressant att bevittna, om man nu ska tala i författartermer (på mänskligt plan var det förstås mindre trevligt). En del av det han berättade, kan jag ha stor nytta av när jag redigerar Legacy -- särskilt inför scenerna med min antagonist Charles, där jag ser en hel del paralleller.

Samtidigt är jag sugen på att se hur själva storyn har mognat, efter att jag lämnat den ifred under så många veckor. Säkert en hel del. Jag kommer förmodligen att se löjligt mycket som är fel, vilket jag måste säga att jag verkligen ser fram emot. För varje redigeringsomgång, och särskilt för varje växling mellan den engelska och svenska storyn, har jag hittat mer och mer av min egen författarröst. Jag skriver mer och mer som jag tycker att jag vill ha det, inte så som jag tror att andra vill ha det. Jag är mer avslappnad, har mer roligt med texten. Och då fungerar också texten bättre, har jag märkt.

Nä, nu ska jag gå och lägga mig, för jag är supertrött. En sak bara, innan jag går, just med tanke på filmen jag såg i fredags: sätt alltid säkerheten framför allt. Det gäller inte bara er som jobbar på oljeraffinaderi. Det gäller alla. Tänk säkert. Alltid säkert. För olyckor kan faktiskt hända, och då kommer ni att tacka er lyckliga stjärna för att ni bar de där skyddsglasögonen, eller det där bilbältet, eller de där knäskydden, eller vad det nu är. Och, för guds skull: ta hand om er själva, och varandra. Lova mig det.

Genomgång!

2008-04-20T22:32:00.003+03:00

Oj, vad roligt att få så många röster på enkäten! Vad duktiga ni har varit! Tack så jättemycket, allihop -- också för alla kommentarer och tips och förslag.

Resultatet är som följer:

3 röster (18%) på Det rätta skälet

3 röster (18%) på Fånga Humlor

4 röster (25%) på Mord, män och mjuka humlor

6 röster (37%) på Den ryska barnflickan

Intressant. Vi har två favoriter: en som är lite mer humoristisk, och en som är mer traditionell. Känns helt rätt. Det rätta skälet och Fånga humlor, som alltså fått minst röster, ryker. De andra två tänker jag spela på. Jag har funderat mycket på det Ponnymamman sa i sin kommentar till förra inlägget, om att hitta en titel som slår an temat i boken. Det är verkligen så man ska tänka, och jag har väl varit inne på den tankebanan med Mord, män och mjuka humlor... Det är också den mer intressanta titeln, och den som slår an tonen i boken. Men än har jag inte bestämt mig. Jag kanske kommer att spela lite på orden i båda titlarna, möjligtvis ändra om dem. Med tanke på teman, är jag också lite sugen på att använda ordet "främling" eller "främmande" någonstans i titeln, men det är än så länge bara en tanke. Jag är just nu nöjd med att veta att jag har två titlar att jobba med. Känns riktigt bra. Och det känns riktigt bra och exklusivt att ha fått sån storartad hjälp. Tack igen, allihop!

Enkätdags!

2008-04-12T11:44:00.003+03:00

Enkätdags, då. Vilken titel skulle locka er på hyllan? Tänk er att ni går i bokhandeln och ska shoppa lite goda böcker. Det är sommar, ni behöver något lättsamt, roligt och underhållande -- en stunds mysig, spännande läsupplevelse. Ni ser er om... och era ögon fastnar på en hylla med en bok på display. Boken har ett snyggt, stylish omslag. Kanske i klara, fruktiga färger; som en vitamininjektion. Lockande. Ni tar upp den: den är tung och härligt tjock. På baksidan läser ni:

Charlie Nordberg trodde hennes sommar skulle bli dödligt tråkig. Istället blev den dödligt farlig.

Okay, det där var bara ett skämt... Men nu har ni i alla fall läst om boken på baksidan och tycker att innehållet låter intressant. En ny deckarserie om en halvsvensk ung tjej. Och mordäventyr på engelska ostkusten... Hur fel kan det bli? Skriven av Linda G... nånting... Från svenska västkusten. Ja, men är inte det därifrån Camilla Läckberg kommer? Jo, så är det ju. Då måste ju Lindas bok också vara bra. Nu hänger allt på titeln. Är titeln spännande, så slår ni till! Ni vänder på boken och läser.... Ja, vad läser ni? Vad står det?

Till höger ser ni enkäten med tänkbara alternativ. Delta GÄRNA. Det vore jätteroligt att se vad ni tycker. Alla röster är, som ni nog vet, anonyma.

(Förutsatt att folk har röstat) ska jag sedan gå igenom och ta ställning till resultatet. Sedan -- kanske, kanske -- har vi äntligen en titel till min bok.

Så kom igen nu -- rösta på!

Da flu & da book

2008-04-12T11:12:00.003+03:00

*host, host*

Ja, nu har man överlevt en släng av flunsan. Eller man är åtminstone på bättringsvägen. Hostan är fortfarande riktigt dålig, och riktigt jobbig, men... ingen feber. Man får vara tacksam för det. Nu är det mannen som är sjuk, medan barnen håller på att tillfriskna från sin släng av sleven. Fast de hade maginfluensa istället. Vi har varit sjuka en vecka, och huset är en katastrof. Det ligger ett berg med tvätt i tvättstugan, på golven virvlar dammråttorna, det ligger saker överallt... Men det blir ju så. Jag ska ta tag i det. Senare idag.

Jag har varit så trött varje kväll (jag har jobbat i två dagar också), att jag inte orkat skriva så mycket heller. Lite grann har det blivit, och det går framåt. Igår drog jag fram det allra, allra första utkastet till boken, som på den tiden hette "Ringar på vatten" (tills min man påpekade att det var titeln till en populär erotisk novell. Hur han nu kunde veta det *höh, höh, snörvel*) och läste igenom valda delar. Riktigt pinsamt, faktiskt. Rysansvärt pinsamt. Hade jag varit redaktör, hade jag sågat mig själv längsmed fotknölarna. Men vad jag ändå har att säga om det, så är det ändå ett utkast: ett helt utkast. Och från det utkastet till dagens, har det utvecklats en hel del. Det är kul att se. It's so worth it, liksom.

Just nu måste jag verkligen säga att jag hittat Charlies röst. Jag har varit lite feg tidigare, och inte riktigt vågat satsa. Nu gör jag det i fulla mått. Jag har riktigt kul. Det är det här skrivandet går ut på: att njuta av texten och bara ha kul.

Hum, hum, humlor...

2008-04-02T22:22:00.004+03:00

Inget genombrott på titelfronten ännu. Inget genombrott någonstans alls (förutom möjligen på mitt nya jobb, där förberedelserna inför månadsrapporten redan är klara). Jag är lite för trött för att redigera just nu, känner jag. Jag har dragit ut hela boken på papper, och gått hårt åt med rödpennan. Problemet är att jag kanske använder rödpennan lite väl flitigt, och det tror jag beror på att jag är lite väl svag när jag är trött: allting ser liksom halvkasst ut. Nå, jag hade tänkt hinna med en kvart innan jag lägger mig idag, iallafall. Titeljagandet har väl gått sådär... Sama kickade ju igång mig på den något underliga titeln "Mord, män och mjuka humlor". Det var ju bara något jag slängde ur mig för att ha ett exempel, men hey, det är inte helt fel, alltså. Titeln ligger faktiskt ganska gott i munnen. Visserligen, som Sama också kommenterade på förra inlägget, kanske normalt folk inte associerar just humlor till något som är mjukt. Tro mig -- man får faktiskt en förklaring i boken, men för de som ser titeln... Det kanske blir lite väl underligt? Annars har jag börjat gilla titeln mer och mer. Det kan ju vara så att takten (ja, sjung orden ett par gånger, så känner ni den. Mord, män och mjuka humlor. Mord, män och mjuka humlor. Mord, män...) lockar folk. Det är ju tre-tal med på ett hörn också -- det är något som folk instinktivt uppfattar som trevligt.

Ja, det är något att fundera på... Kanske jag kan ändra ordet "mjuka" till något annat. "Humlor" tycker jag ska vara kvar -- det är en bra metafor och ser lagom tokigt ut. Ett tag var jag faktiskt inne på "Fånga humlor", men man får ju onekligen underliga associationer till en sådan titel. Boken är ju inte direkt en vetenskaplig studie på randiga insekter.

Nåja... Nu måste jag putsa på slagsmålsscenen i kapitel 8 (en annan grej jag roat mig med inför den här redigeringsrundan är att lägga till underfundiga kapiteltitlar, vilket faktiskt har gett boken ett rejält lyft, rent stilmässigt). Sedan läggdags. Förhoppningsvis sover lilltjejen bättre inatt, så att jag och maken slipper springa nattliga vändor till hennes rum. Fingers crossed...

Titlar -- ett sånt påhitt

2008-03-30T09:18:00.013+03:00

Finns det en kurs i att få till bra titlar? Kommer det naturligt för alla? Det är så viktigt -- en slarvig titel jagar i alla fall bort mig. Det finns uppenbarligen (har jag märkt medan jag undersökt saken) ett antal sätt att sätta sina titlar. Helst ska de fånga tonen i boken -- det är det ultimata.

Efter att ha analyserat deckargenrens alla titelkombinationer, kommer här några recept:

Tvåordskombinationen. Här kan vi leka i all evighet. Iskallt mord. Iskallt begär. Farligt byte. Hett byte. Vanligtvis består titeln av klichéartade ord som, i mitt tycke, lovar ett inte alltför djupt innehåll. I Janet Evanovich's fall används dessa titlar (de svenska) för att sätta tonen för en hel serie, och ordet "byte" är med för varje bok -- vilket skulle indikera vilket yrke hon har (hon är en sorts prisjägare). Man väntar sig lagom lättsam underhållning, inte alltför mycket hjärngympa och kanske lite sex -- och det är vad man får. Men de som satte titlarna för den svenska marknaden bet sig antagligen lite i svansen: Janet Evanovich slutar ju aldrig producera böckerna om deckaren Stephanie Plum, vilket gör att man nu börjat pröva mer eller mindre desperata kombinationer med ordet "byte". Eller vad säger ni om: Explosivt byte. Fångat byte. Skuggat byte. De engelska versionerna ger ett bättre intryck. Första boken heter One for the money, tvåan Two for the Dough, trean Three to get Deadly osv. Ni ser mönstret, förstås? I mitt tycke är det här ett roligare sätt att presentera sin serie än två-ordskombinationen. Nåja... Vidare:

Vi har också Det Kärnfulla sättet. Stenhuggaren, Predikanten, Isprinsessan, Tyskungen... Alla Läckbergs. Paradiset, Sprängaren av Marklund. Det är kort och drivande, fångar ens uppmärksamhet, ger en fingervisning om vad boken handlar om, ganska fantasirikt. Påminner om Minette Walters: Blomsterkronan, Skulptrisen, Bränningen, Eldstungan. Ett enda ord i bestämd form. Man kan förstås också använda ett kort ord i obestämd form: Paranoia (Joseph Finder) eller Arabesk (Barbara Nadel).

Sedan har vi Det traditionella sättet, där titlarna gärna beskriver kärnfenomenet i boken: Pappas lilla flicka, För hennes eget bästa, I fiendens närvaro (alla av Elisabeth George). Allt som återstår, Offer utan namn, Sista utvägen (Patricia Cornwall), eller svenska Spåren på bryggan (Lars Rambe) och Flickan som lekte med elden (Stieg Larsson) De här titlarna känns, som sagt var, ganska traditionella. Vi hittar dem hos Agatha Christie, PD James, Sir Arthur Conan Doyle. Det är eleganta och välgenomtänkta titlar. Samtidigt är de lite provocerande, tankeväckande. Man får också lätt bilder och uppfattningar av innehållet, vilket väcker ens nyfikenhet.

Ett annat sätt är Det humoristiska. Här sätter vi Håkan Nesser med sin Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Inget i titeln antyder att det här är en deckare, och titeln är alldeles för lång för att vara i närheten av kärnfull. Ändå väcker den intresse, och tar upp något som återspeglas i boken. Titeln ger också en fingervisning om den varma humor som finns i boken. Kärlek, vänskap och choklad av Alexander McCall Smith kan vara en sådan titel också. Känns inte alls som en deckare, men humorn och värmen är där.

Sist, och kanske minst, eftersom jag just nu inte hittat något bra exempel på det, även om jag sett att används, är Motsats-sättet. Man blandar något positivt med något mörkt och fasansfullt för att skapa en chockeffekt. Eller, för den delen, tar ett mjukt ord och använder det tillsammans med ett mörkt, lite hotfullt omslag. Ta Honungsfällan av Unni Lindell, till exempel.

Allt det här kan kombineras i all oändlighet. Det är inte lätt... Intressant är det däremot. Det är vad jag har att spela med, när jag ska leta titel för min bok. Titeln just nu, Det rätta skälet, var en nödlösning redan när jag hittade på den, och är inte bättre nu. Det är en tungrodd titel som inte ligger alls bra i munnen. För många t-möten, osnyggt komponerad. Den måste sålunda bort. Så.... vad är det jag vill förmedla med min bok? Ska jag analysera den, så är den mer underhållande och lättsam än djup och psykologisk. Ingen Janet Evanovich, men mer henne än Åsa Larsson. Min bok är inte skriven på ett "svenskt sätt": tonen och språkrytmen är engelsk, fast den är på svenska. Jag skulle således vilja hitta en väg mellan det traditionella och det humoristiska sättet.
Men det skadar aldrig att gå igenom alla varianter, för att hitta den bästa, så det tycker jag att vi gör nu:

Tvåordskombinationen är så löjlig att jag inte ens vill prova mig fram där. Det finns oändliga kombinationer av ord, och alla är väl inte riktigt så klichéartade, men... Usch... Vad kan man tänka sig för min del? Utan förskoning? Farlig sommar? Desperat handling? Förlagt mord? Hahahahahaaa! Ja, herregud... Finns det inte redan hundra böcker med de titlarna? Nej, det är inget för mig.

Det kärnfulla sättet kan man få fram en del bra titlar med. Frågan är vad man ska hitta på för min bok... Barnflickan? Sommarmord? Dagboken?

Man kan förstås bygga vidare på de här titlarna och med hjälp av det traditionella sättet få fram en del bra titlar: Sanningen om Jelena. Den ryska barnflickan. Här kan man faktiskt ha jätteroligt... Man kan i princip hitta på vad som helst. Den sena resenären (som är ord ur en dikt som figurerar i boken)... Den ensamma flickan... Den ryska duvan... Flickan på fotot...

Det humoristiska... Vad kan man tänka sig där? Mord, män och mjuka humlor? Äsch, jag har ingen aning... Den titeln funkar kanske för Motsats-sättet också.

Fasen, vad svårt. Några förslag? Utan att ni har en aning om vad boken handlar om? Nej, det kanske är svårt. Nå, lite kort kan jag väl säga att boken handlar om en ung, lite näsvis dam, Charlie, som påtar sig att vakta ett hus på kusten över sommaren. Huset har tillhört en gammal detektiv, och när hon snokar omkring i hans gamla gömmor hittar hon ett gammalt foto taget på bårhuset. Flickan på fotot visar sig snart vara en ryska som jobbade som barnflicka hos stadens store man, och vars kropp en dag flöt upp på en strand utanför staden. Charlie blir självklart nyfiken och bestämmer sig för att ta reda på mer. Via olika, mer eller mindre lagliga sätt, rullar hon upp Jelenas gruvliga hemligheter, vilket får folk i den lilla byn att vakna upp och protestera. Och i bakgrunden lurar mördaren, som känner sig alltmer hotad och desperat för varje ny sanning som kommer upp till ytan...

Nåt sånt.
Hursomhelst så har jag en bok. Men ingen titel. Vad f-n ska den heta??

Skrivsidan uppdaterad

2008-03-29T11:16:00.003+02:00

Äntligen är skrivsidan uppdaterad, den här gången med ett litet uppmuntrande tips om hur man löser skrivkramp! Håll till godo!

Se upp i backen!!

2008-03-25T22:24:00.005+02:00

Har jag verkligen inte skrivit något inlägg sen jag städade datorn? Nej, tydligen inte. Det är väl inte så konstigt, i och för sig, för nu är jag faktiskt på sluttampen med Det rätta skälet (som inte ska heta så, utan istället ska döpas om till....[...]... Eller kanske.... [...]... Eller kanske hellre... [...]... Fasen också. Titlar som är så viktiga -- och så är de svårare att få till än själva boken!!) och är ganska fokuserad på den saken. Jag är nöjd på hur jag lyckats få ihop allting den här gången. De väldigt få luckor eller nödlösningar som fanns, är nu garanterat borta. Dialogerna är tajtare, karaktärerna utmejslade... Jag vet inte säkert hur många sidor jag bantat bort, men det är nog strax över tjugo -- och betänk då att det här är från en roman jag faktiskt ansåg mig vara färdig med för ett år sedan. Usch, så mycket man lär sig på ett år. Tillräckligt mycket för att inse att boken förmodligen inte är färdig nu heller -- men den är i alla fall så färdig den kan bli. Så här nöjd som jag är nu, har jag aldrig varit med den. Allting, och nu menar jag faktiskt allting, ligger fint på plats, precis så som jag vill ha det. De fel som nu finns, är ytterst små och kosmetiska. Annars känns allting komplett. Och just det där, mina vänner, är tillfredsställelse i sin yppersta form (i alla fall när man talar i typ... författartermer *host, ahem*).

Det är lite mackel att få ihop dagarna så att de innehåller något för alla, det måste jag erkänna.
Idag är jag däremot ganska nöjd: jag har hunnit förvärvsarbeta, mysa med ungarna, städa källaren, byta sängkläder, tvätta kläder, träna, duscha, ge ungarna kvällsmat, käka middag själv, ha en timmes tv-stund, och nu sitter jag här och bloggar, vilket jag snart måste sluta med om jag ska hinna skriva lite på romanen innan jag går och lägger mig... Fast innan dess måste jag nog hänga upp tvätten också... Just det, ja... Nå, hur som helst, så går det kaempegrejt, som ni hör. Det är trevligt att vara högeffektiv. Det går ju faktiskt att få ihop allting på ett ganska tillfredsställande sätt.

Nej, nu kan jag inte sitta här. Det är dags att skriva lite skönlitterärt!

Den snabba datorn!

2008-03-18T18:53:00.003+02:00

Ha! Vårstädade min laptop idag. Oj, vad mycket sk*t som låg där. Sånt man (av förståeliga skäl) inte ser eller tänker på, som bara ligger och tar plats på hårddisken.
Och oj, vad allting funkar snabbare nu. Oj, oj, oj vad nöjd jag är.

Det får minsann bli en upprensning på den stationära datorn också!

Skrivandet då? Ehmm... Mm... Jag redigerade lite igår, som vanligt. Men inte särskilt länge. Det får bli en stund ikväll, istället.

Igång med skrivandet

2008-03-15T14:20:00.005+02:00

Idag flög djävulen i mig: jag letade upp en lämplig agent via Writersmarket.com och skickade en query på Legacy. Bara på skoj. Numera använder jag en ny query som är fasaväckande kort (med tanke på att boken är fasaväckande lång). Den är dock en sorts blandning mellan den lugna, men långa queryn och den mer slagkraftiga, vilket gör att jag känner mig ganska nöjd med den. Annars har jag inte rört storyn alls på ett tag, och jag vet att det finns en hel del redigering kvar att göra innan den kommer att kännas klar. Men vi får se. Det är inte fel att få ut en fot igen, efter det långa uppehållet. Så att jag inte förlorar fokus. Livet har visserligen förändrats och jag gillar den nya riktningen -- men mitt urprungliga mål kvarstår. Självklart. Det skulle ju vara f-n om jag kämpat livet ur mig för att skriva två enorma böcker, och ger upp innan jag ens börjat på allvar med att få ut åtminstone en av dem.
Det rätta skälet hade jag ju mina tvivel om, eftersom någonting i storyn inte kändes riktigt rätt. Nu vet jag vad som var fel -- tonfallet. Eller berättarrösten, snarare. Jag har haft problem med huvudpersonen Charlie. Precis som Legacys huvudperson Meredith, har Charlie tagit enormt lång tid på sig att komma fram. Med den senaste redigeringen (den jag gjorde innan den jag gör nu) kom jag väl ganska nära, men hon är fortfarande alldeles för allvarlig och reflekterande på sina ställen, vilket inte är hennes stil. Visst är det så att Charlie (precis som de flesta av mina karaktärer) måste reflektera över det hon varit med om och lära sig av det, men jag tror att jag får göra det på ett mer lättare sätt än vad som nu är fallet. Som jämvikt till hennes något lättsinniga attityd finns ju hennes "sidekick" Akshay, som jag faktiskt kan bli hur djup som helst med, men jag märker att även hans scener behöver lite polering för att få fram den riktiga rösten.

Charlie är förresten skriven ur första persons POV, medan Akshay är skriven ur tredje persons POV, vilket jag tycker lättar upp storyn en hel del. Det bli ju lätt så, tycker åtminstone jag, att en bok skriven ur första person blir en aning statisk. Det är ett jättebra POV för nybörjarförfattaren (man lär sig att hantera POV på det viset) men nackdelen är att man sitter liksom fast inne i någons huvud, vilket både för författare och läsare faktiskt kan kännas lite väl begränsat. Charlie är också väldigt bra på att förneka saker för sig själv -- och gärna då också för läsaren -- så Akshay hjälper till att berätta där hon inte vill eller kan. Utan honom, kan tilläggas, blir det liksom inget riktigt slut heller, så han är viktig. Jag är nöjd med det här sättet att skriva -- eller rättare sagt, jag älskar det.

Just nu redigerar jag en scen där Akshay ska rengöra och lägga om ett huggsår. Jag hade tänkt få det där att bli ganska sensuellt, samtidigt som Akshay ska göra en analys av händelseförloppet som föregått såret. Samtidigt ska han vara lite arg och orolig. Inte helt enkelt, så där kommer jag väl att fastna ett tag, kan jag tänka. För jag vill ha det perfekt: jag unnar mig perfektion.

Men nu har jag fått mitt kaffe och laddat min MP3, så nu ska jag faktiskt dammsuga. Oh joy.

Livet i stort och smått

2008-03-12T22:09:00.004+02:00

Så var man delaktig i arbetslivet då. En helt ny upplevelse. Och jag måste säga att det är fantastiskt skönt att få använda hjärnan på lite andra sätt än man gjort under det här dryga halvåret man gått hemma. Det är grymt jobbigt att plötsligt börja gymnastisera den andra delen av hjärnan, den mer strukturerade och analytiska, och sätta sig in i rutiner och göromål som man aldrig hört talas om förut -- men det är kul. Det är lite som att gräva sig ner i en god fruktsallad. Det är fräscht, nyttigt och intressant.
Det hjälper till att branschen är såpass fascinerande. Den är riktigt, riktigt (och nu överdriver jag verkligen inte) tuff. Svåra arbetsförhållanden (klaustrofobi får man inte lida av. Speciellt inte klaustrofobi i utrymmen där det inte finns någon syre alls), långa timmar, mycket resande... Männen som jobbar "på golvet" är beundransvärda, det måste jag säga, och då blir det ju roligt för mig att få vara en del av det.

Nåja. Nog tjötat om det. Det här är en skrivarblogg, eller hur? Tyvärr blir det ju inte så mycket skrivande just nu. Jag sitter här med Det rätta skälet och har en speciell scen att kämpa med. Problemet är att jag inte kämpar alls. Jag stirrar bara på den och har ingen aning om hur jag ska få den att bli snygg. Äsch, den är förmodligen inte svårare än något annat (vilket i och för sig är ganska frustrerande att veta)... Men just nu... Nej, det går inte. Ge mig en vecka, eller en helg, så kan jag nog ta itu med det. Annars är jag ju glad över hur boken tagit sig så långt. Den känns rolig och lätt, vilket är meningen. jag har lyckats få fram en ny udd och vridit om allting ytterligare ett varv -- både karaktärer och handling -- vilket gör att den känns lite mer intressant. Verklighetsflykt, det är vad den är. En skön bok att glida in i. Det är den enda ambitionen jag haft. Det ska vara som... Äsch, låt mig illustrera hur jag vill att det ska vara:

När jag var sjutton år, hamnade jag i en liten håla som heter Peterhead, som ligger jäkligt långt norrut i Skottland på östra sidan. Hur jag hamnade där är en lång historia och ganska irrelevant. Det viktiga är att jag blev servitris på ett hotell. Där fick jag (och min kompis, men det är irrelevant) jobba över sextio timmar i veckan för en LÖJLIGT låg, fast lön. Vi bodde strax utanför hotellet: jag och min kompis delade ett litet rum (där den tidigare ägaren mördats (fast inte i rummet, som tur var)), i ett litet, dragigt, mögligt hus som vi delade med en knarkande psykopat och hans kuvade flickvän, en hetlevrad, manlig kokerska samt en lång, tystlåten, butter kock. Även om det var en fantastisk tid, så var det också riktigt jävligt ibland, faktiskt. På alla fronter, liksom. På vintern drev alla vindar i hela Skottland genom vårat otäta fönster, vilket gjorde att man fick ha både jacka och vantar på sig när man vistades i rummet. En speciellt blåsig dag, när det var löning, tog jag mig ner till byn Peterhead (till fots, då. Vilket tog ungefär en timme) och gick in i Menzies, som är (eller var?) Englands svar på... Wettergrens, kanske? Där köpte jag den bok jag suktat efter hela sommaren och hösten: en tjock, tjock pocketutgåva av Diana Gabaldons "Drums of Autumn". Först nu hade jag råd, så nu köpte jag den.Äntligen! Jag gick hem... Det var eftermiddag, och jag var ledig, men min kompis hade kvällsskiftet, så jag var ensam i rummet. Jag satte mig alldeles intill elementet, iklädd fingervantar, halsduk och täckjacka... Öppnade boken (ni vet... man bryter liksom ryggen, och så knastrar det sådär nytt och luktar så där fräscht och gott från sidorna).... Och sedan försvann jag in i den. Jag menar det. Ingenting betydde något. Jag frös inte, jag kände ingen hunger (tro mig, man var jämt hungrig), jag kände inte lukten av den mögliga, jävligt äckliga heltäckningsmattan, ingenting. Det var bara jag och min bok. Min stund. Vilken känsla!

Så ska en bok vara. Så vill jag att mina böcker ska vara.

Det spelar ingen roll om det är finkultur, eller om författaren vunnit priser eller vad det än är. Det spelar ingen roll om andra skrivit samma sak hundra gånger förut -- för hur många varianter finns det inte på Romeo och Julia egentligen? Det är förmågan att göra sin egen story, förmågan att förflytta läsaren genom tid och rum, att få läsaren att glömma sin omgivning för en stund med en historia som är fantastisk, eller roande, eller oroande, eller hemsk eller allt på en gång... Det är det som betyder något. Förmågan att förtrolla. Det är det jag strävar efter.

Diana Gabaldon är givetvis inte alla jag har upplevt det här genom. När jag åkte till Tyskland med buss flög tiden fram därför att jag inte kunde lägga ner Church Norris Mailers bok "Cherrys värld". Jag fullkomligt drunkade i Roald Dahls böcker när jag var mindre. Och Ole Lund Kirkegaard -- kommer ni ihåg honom? Herregud, vilka roliga böcker.
Så vill jag kunna skriva. Så att mina läsare får en liten, liten gyllene, alldeles varm och skön stund. För det är det man har böcker till, tycker jag.

Gonatt på er nu!

Tankar

2008-03-08T11:41:00.004+02:00

Jag har vilat lite från bloggen, därför att jag velat se var saker och ting varit på väg. Nu vet jag, så nu är jag tillbaka. Med nytt jobb, till råga på allt. Och vet ni vad? Det känns som ett alldeles perfekt jobb för mig. Jag hade inte ens sökt det: det liksom föll ner i knäet på mig. Man får tacka och ta emot. Tack, tack.

Nu när jag har säkrat min överlevnad, känns det mycket roligare att skriva. Mindre frenetiskt, liksom. Jag kan på något vis ta ut svängarna och njuta av det jag skriver, utan att fundera så mycket på att jag måste göra något bra av det, eller att jag måste hinna klart tills... vad det nu är för luddigt mål jag satt upp. Vem bryr sig, liksom? Que sera, sera.
Och just därför blir det ju så mycket bättre. Eller så är det helt enkelt så att övning ger färdighet. Eller så beror det på något annat. Summa summarum är det fortfarande kul att redigera Det rätta skälet. Jag har till och med hittat en del "aha"-upplevelser -- sammanhang som jag inte förstått förut, men som nu faktiskt är ganska tydliga. Varför har jag inte tänkt på det förut? Därför, kära vänner, att skrivandet är en process.

Jag jobbar inte utifrån synopsis eller outline. Jag har vanligtvis ingen aning om hur berättelsen ska se ut innan jag sätter igång att skriva den, och har egentligen bara en liten aning om det när jag är klar med råmanuset. Jag tror att det är därför det tar så lång tid för mig att få mina berättelser som jag vill ha dem. Okay, jag måste väl säga att Legacy var väl någotsånär klar redan i råmanusversionen (övning ger tydligen färdighet). Det rätta skälet däremot, var en ren katastrof. Och nu överdriver jag inte.

Tänk på det: råmanuset får spreta åt alla möjliga håll och vara hur konstigt som helst. Det behöver inte vara en färdig berättelse, och du behöver inte ha arbetat efter synopsis för att få en färdig bok. Du kan ha scener som inte passar in, karaktärer som är töntiga och fel, motiv som inte stämmer, planteringar som fattas, fel i POV, fel ordning på scenerna, lösa trådar. Det gör inget! För varje redigering kommer allt det här att rätta till sig. Det kan visserligen ge en viss känsla av förlamande panik när man blickar över sitt råmanus och inser att allt är fel -- men så länge man är beredd att arbeta för att få det bra, finns det egentligen ingen orsak att oroa sig. Det är ju alltid, alltid du som har kontrollen!

Känns skönt att ha kommit till den insikten, efter alla dessa år!

Förresten, så tänkte jag lägga in ännu ett smakprov på min andra blogg. Ännu en middag! Jag älskar ju middagsscener. Det finns inget roligare ställe att skapa dialoger på (och jag älskar som bekant dialoger också).

Dubbeljobb -- dubbelt kul!

2008-03-02T10:13:00.004+02:00

Det är faktiskt skönt att dubbeljobba med romanerna. Särskilt som en är på svenska, och den andra på engelska. Det är ju så att man förbrukar en hel massa energi när man skriver eller redigerar. Man öser ur, öser ur, öser ur. Ofta är det inget problem. Jag tycker inte det: eftersom jag skrivit kreativt nästan varenda dag i minst tre år, så har jag lärt mig hur jag ska tackla den saken. Ofta får man också lika mycket tillbaka -- när man tycker något är roligt, har man en otrolig förmåga att hämta nya krafter.
Men ibland tryter de, förstås. Att dubbeljobba är ett perfekt sätt att få kraft till båda projekt. Det är liksom en känsla av att när man blir lite trött på den ena, så finns den andra där att återvända till. Jag är faktiskt -- hurra! -- lika kär i båda just nu. De är väldigt olika (vilket kanske är en orsak till att jag under en period favoriserat den ena framför den andra? För att den nya stilen kändes fräschare?): Legacy är tung och svår, nästan utan humor annat än i små glimtar, och mycket karaktärsdriven. Det rätta skälet (usch, jag gillar faktiskt inte det namnet...) är lättare, med starkt driv och humor. Ganska mycket mer handlingsdriven.
Men de är båda produkter av mig själv.

Och Det rätta skälet... Jag gillar den nu. Den känns skön. Inte perfekt, men med några små justeringar kommer jag nu närmare vad jag velat ha från första början. Jag ökar... vad heter det på svenska? Tension? Spänning? Inte samma sak... Hursomhelst, så jobbar jag med att skruva upp tension på väl valda platser, samt förstärka alla konflikter (både yttre och inre). Jag har varit en aning för realistisk på en del platser. Det funkar givetvis inte. Överdriv. Skruva upp det, så att karaktärerna inte har några val, utan drivs framåt i berättelsen. Det är det här som gör skillnaden mellan en ganska sval, oengagerad berättelse, och en som folk vill läsa. Det vet jag nu, och därför är det ganska lätt att fixa till. Det är riktigt skönt att ha den kontrollen. Jag fixar även dialogerna -- lättar upp och kortar in. På det här sättet har jag nu krympt berättelsen med... hmmm... Vad kan det vara nu? Fem sidor? Och fler blir det säkert.

Legacy... Tja... Nu vilar den till sig. Jag får fortfarande hjälp med språket, men det går långsamt, så jag vet inte hur länge till det kommer att fortgå. De första kapitlen är i alla fall tillfixade och grammatiskt korrekta, vilket egentligen är vad som behövs för att locka en agent. Däremot väntar jag lite med agentletandet där, tills hela boken är färdigredigerad. Jag längtar tillbaka litegrann, men just nu lägger jag all energi på Det rätta skälet. Känns som en bra strategi. När jag återvänder till Legacy kommer jag ha nya fräscha perspektiv, ännu mer kunskap, och all energi jag kan behöva.

Helgens flyt: Brother-skrivaren fungerade inte (inget svart bläck). Vi tog den till Elgiganten. De bytte ut den till ny vara. Tyvärr hade de inte samma vara inne, så vi fick en annan, likvärdig produkt. En Epson, som är liiiiite bättre, liiiiiite snabbare. Tack, Elgiganten. Och visst blir man glad när servicen faktiskt fungerar? Inget krångel, liksom. Så nu är jag livsfarlig -- armed with a new skrivare! Bara så ni vet.

Lite om inget

2008-02-24T18:58:00.006+02:00

Jag trodde faktiskt på fullaste allvar att jag skulle klara en dag på en kopp kaffe. Tji fick jag. Klockan halv fem blev jag tvungen att, darrig och med sprängande huvudvärk, släpa mig till kaffebryggaren, och göra mig en kopp. "Det ligger liksom i din personlighet," sa min man lite hjälpsamt. "Du blir lätt beroende av saker." Jo tack. Men så länge det bara är kaffe, kan jag leva med det. Nu mår jag bra igen. Ingen huvudvärk.

Jag mår ganska fint annars också. Känner mig stark. Inte kreativ direkt, om det inte är kreativt att sitta och pyssla med saker man redan skrivit, förstås. För tillfället har jag emellertid inte direkt behov av att skapa från scratch, så det här pysslandet passar perfekt. Och jag pysslar just nu med Det rätta skälet, förstås. Vilket skönt litet avbräck det är! Storyn är ganska lättsam, så jag slipper vända min egen själ ut och in för att få någon som helst kontakt med karaktärerna. Språket är gudomligt svenskt. Ibland, måste jag erkänna, får jag fundera på hur jag skulle formulera mig på engelska, och så översätta det till svenska innan jag skriver ner det, men annars känns det så lyxigt att slippa krångla till det. För tillfället i alla fall. Annars gillar jag att skriva på engelska, och tycker faktiskt att det är ett roligare språk, som sådant. Hursomhelst har jag, ur Det rätta skälet tagit bort en scen som inte hade någon bra konflikt, samt lagt till en som jag en gång tagit bort, men som jag nu insett måste dit. Jag vet hur jag vill ha allt, så det går ganska fort, vilket är tur, för jag vill egentligen inte fastna på den här berättelsen igen.

Skamligt lite har jag att rapportera om, som ni ser. Det beror ju på det här kreativa viloläget jag är i just nu: jag känner liksom inte att jag har något att bidra med på skrivarfronten. Ändå brinner jag av iver att skriva nåt. Vad som helst. Kom igen -- finns det nåt jag inte talat om? Eller nåt jag skulle kunna tala mer om? Är det något ni vill veta? Om mitt skrivande, eller... Ja, vad som helst, egentligen. Skriv gärna en rad om vad ni vill se. Om ni inte vill lämna som kommentar, kan ni mejla.

Guldkorn i vardagen

2008-02-22T14:52:00.006+02:00

Ha ha ha! Regnet öser ner utanför fönstret, vinden piskar... Men jag har redan varit på en längre promenad med ungarna -- innan regnet -- och sitter nu här och myser med en god kopp kaffe. Världens mysigaste kaffekopp har jag också, som dessutom bara kostade typ femton spänn på Göfab. Ibland hittar man små guldkorn.
Som innan lunchen idag, när jag skulle rengöra en glasvas i vilken det stått en ros som numera vissnat. Glasvasen grävde jag en gång fram ur min farmors skafferi när vi rensade ut hennes och farfars lägenhet strax efter att hon gått bort. Ingen ville ha vasen, men jag har ju som bekant en ganska pervers läggning när det gäller Allt Som Är I Glas, så jag blev kär i den och tog följaktligen med den hem.
Den är i grönt glas, klassiskt formad: smal... är det tulpanformade de kallas? Med bred, enkel fot. Själva vasen är liksom räfflad, med tunna, tunna vridna linjer uppifrån och ner, och runt dess "stam" lindar sig en glassträng, som en liten orm.
Jag trodde vasen var gjord i billigt pressglas, därför att glaskvaliteten inte verkade vara den bästa: allt var så mjölkigt och fult. Idag, när jag diskade ur den, upptäckte jag dock att om jag skrapade lite på foten (vasens fot) så blev glaset alldeles klart. Så jag tog fram fönsterputs, och gnuggade hårt. Voilá! Vasen, som var ganska alldaglig innan, blev plötsligt gnistrande vacker!! Jag tror inte det är pressglas, längre: det finns faktiskt inga skarvar, och glaset är så otroligt klart och fint att det måste röra sig om bättre kvalitet (även om det inte är kristall). Dessutom ser glassträngen om "stammen" ut att vara ditsatt för hand -- sånt där kan väl inte maskiner göra? Den är antagligen inte märkvärdig, men jag tror faktiskt att vasen är ganska gammal. Det är lite spännande att tänka på. Grönt glas... Och ganska avancerad form fastän den är omärkt... Nåja, vacker är den, i alla fall (tycker jag, åtminstone), och den förtjänar att bli beundrad. Så nu har jag ställt fram den, så att folk kan få njuta av den.

Apropå gamla saker, har jag nu börjat gå igenom Det rätta skälet igen. Jag vet inte varför jag behandlat den så styvmoderligt tidigare... Nu när jag bekantar mig med historien igen, upptäcker jag ju att jag faktiskt gillar den. Den är liksom... go. Och lätt är det att redigera nu också: vilken ynnest att få skriva på svenska, för en gångs skull. Det tar inte lång tid att fixa till sådant som jag förut inte sett någon lösning på, och jag har plötsligt järnkoll på hur jag vill att alla karaktärer ska framstå. Skönt!

Hjälpen är nära!

2008-02-18T10:49:00.006+02:00

Kreativt sett, går allt åt skogen. Jag får inget nytt gjort, och allting har stannat av. Ingenting är som det var och fokus ligger nu på annat. Man kan säga att målet är kvar, långt borta vid horisonten -- men jag har blivit lite närsynt. Min blick är numera riktad på ett delmål som ligger lite närmare. Men det gör absolut ingenting. Det här delmålet är viktigt: att göra Legacy så j-a mycket bättre det bara går. Så småningom ska jag höja huvudet och rikta blicken mot huvudmålet igen. Det går bara inte så fort som jag tänkt mig (det har mitt skrivande aldrig gjort, i och för sig... Jag borde följaktligen ha vant mig vid det här laget).

Jag får nu, som nämnt, hjälp. Riktig hjälp. Den här killen som tagit sig an att hjälpa mig med Legacy, har nu läst igenom första delen, och nu har jag fått hans förslag på ändringar på de första kapitlen. Och han är grym. På ett bra sätt, alltså. Han jagar allt, allt. Underliga meningar skriver han om, han flyttar meningar, rättar stavfel och grammatik, påpekar oegentligheter och dips eller svagheter i storyn, rensar upp... Allting som, antar jag, en lektör skulle ha gjort. Och jag gör samma sak med hans story. Jag kan naturligtvis inte gå in på grammatiska fel och stavfel på samma sätt, men han brister å andra sidan mer på den tekniska biten, och det där är ju isåfall min styrka. Vi drar ungefär likvärdig börda. Enda grejen är, att hans roman inte är färdigskriven, så jag måste hjälpa honom att "bygga den", medan han har min färdiga roman att jobba med. Vi kompletterar varandra bra i stilar också: han är fåordig och har stuns och driv i meningarna, men är kanske lite för fåordig på sina ställen. Jag är ordrik, med lite sirlig stil, som ibland är lite väl invecklad och mångordig. Jag hjälper honom att utveckla sin text, medan han hjälper mig att dra ner på min. Visst ligger en del av skillnaden i att min roman är karaktärsdriven, medan hans är handlingsdriven, men det är aldrig fel att ha lite av varje, eller hur?

Det känns på det hela taget väldigt bra att få riktig, så-nära-man-kan-komma professionell hjälp. Och att samtidigt få ge tillbaka. Det är en bra erfarenhet, det här lektörsjobbet. Början på en ny karriär, kanske? ;-b

En ny vändning

2008-02-13T13:45:00.002+02:00

Arbetet fortsätter. Fast nu på ett annat sätt. Allting har liksom tagit en annan riktning under de senaste dagarna, och... tja... Det är väl bara att hänga på.

Det tog inte sådär jättelång tid förrän jag fick mig några vänner genom urbis.com. Jag vet inte... likasinnade dras väl till varandra, eller nåt sånt. En ville att jag skulle ta en titt på någon länk hon hade till en skrivarsida... Vet inte vad det handlar om, för den funkade inte, och hon har inte hört av sig ännu (urbis.com ligger nere, av någon anledning). Men det hela är såklart intressant: alla författarkontakter i utlandet är bra.

Sedan etablerade jag kontakt med en snubbe som erbjöd sig att läsa min roman och ge sina synpunkter på den, i utbyte mot att jag läste hans. Precis vad jag önskat mig: någon som redigerar min engelska och eventuella svengelska uttal!! Dessutom är det ett extra plus att det är en han, och inte en hon: hur funkar min story på män? Så det kunde jag ju inte tacka nej till. Känns lite halvkul att slänga en fyrahundrasidors bok i knäet på honom, medan han bara har ett par hundra sidor... Men det var hans idé, så han får skylla sig själv. Dessutom verkar han tycka det är kul. Jag, å min sida, tycker det är lika kul. Det här med redigerande av annans text är förbannat roligt, faktiskt. Givande och stimulerande. Inte för att jag är någon expert, men jag tror jag har ganska bra grepp på en del saker, så som sammansättning, textflöde, dialog, karaktärsbeskrivningar... Man ser det på ett helt annat sätt när man går igenom andra människors text, och det kan man sedan applicera på sitt eget skrivande. Men det är ett digert jobb, det är det ju. Tar en hel del energi (för att inte nämna tid). Nåja, betalningen är ju att min egen bok får sig en omgång, och det var ju precis det jag ville!

Musings in the night

2008-02-10T23:07:00.000+02:00

Det är sent, och jag ser lite dubbelt, känner jag. Men jag vill ändå säga hej, så nu gör jag det: hej!

Idag fyllde pojken år (hela fem stycken) så det har varit fullt upp med kalasförberedelser och kalas den sista tiden. Inte mycket tid till skrivande, vilket är synd, för jag längtar verkligen efter det. Jag vill sätta mig och ta kontakt med karaktärerna i Legacy igen, börja bearbeta boken och få vara en stund i den världen. Nu trillar ju kommentarer in titt som tätt på urbis.com, också, vilket gör att man blir väldigt peppad att fortsätta. Det är coolt att få en läsekrets utöver sin vanliga, trygga -- och ännu mer coolt när denna läsekrets faktiskt uppskattar det man skrivit och faktiskt vill läsa mer. Utan att vara pressade till det genom vänskaps- eller släktband ska tilläggas (fast det kanske är underförstått). Att få vara anonym när man blir recenserad är också jätteskönt: för de flesta (om det är för dem, som det är för mig) så är det så att man får en radda med text-titlar att välja mellan, som man ska recensera eller kommentera. Man får reda på hur långa de är och hur många poäng man kan tjäna -- inget mer. När man sedan valt sin text och ska läsa, får man inga andra detaljer om författaren annat än hur gammal denne är, och eventuellt dennes egna kommentarer till texten. Den jättenitiske kan väl kanske kolla upp texten simultant med recenserandet genom att öppna ett annat fönster och söka på text-titeln, men det tror jag knappast någon gör. I en del fall får jag förstås recensioner av personer, därför att de fått en av mig... Men i de flesta fall är jag faktiskt anonym, och min text bedöms utifrån det. Jättebra, tycker jag!

De flesta är, måste jag nu säga, positiva angående själva scenen (rättare sagt alla, hittills). Det man kommenterar på är faktiskt fel och underligheter som gömt sig i språket. Det är ju inte så konstigt att sådana finns (eftersom jag är ganska jättesvensk (med undantag för en del vallon-gener)) men man blir lätt lite matt när man tänker på att trots allt jobb jag lagt ner på att gå igenom varenda litet ord så finns det fortfarande en massa fel. Retsamt. Fast det där måste jag ju bara acceptera. Jag har inte råd att skaffa professionell hjälp att fixa till hela boken, och inte heller känner jag att jag kan belasta mina amerikanska vänner (även om en av dem verkligen är redaktör) att gratis gå igenom eländet. Så jag får helt enkelt ta det som det är. Det är bara att bita i det sura äpplet, se sanningen i vitögat: jag inte är felfri (det svider, må ni tro...), min engelska är inte perfekt och faktiskt inte min bok heller.

Nu får jag ju i alla fall hjälp med de första avsnitten. Och hej, vad många parenteser det blev i det här inlägget! Nej, dags att gå och kaznurfla!

Det är dejligt!

2008-02-08T10:33:00.000+02:00

Back again! NU, ser ni, go vänner, har jag varit i Danmark. På badhotellet, närmare bestämt. Jag och hela famljen. Och det har varit underbart! Inte bara för att man har fått bada, utan för att man för ett par dagar har skiftat fokus till att enbart gälla familjen -- och främst då barnen. Dessutom är det ju skitkul att faktiskt få leka med badleksakerna och piratskepp och allt vad det är utan att skämmas det minsta. För som förälder får man ju det! Det får man kanske annars också, men det ser ju onekligen lite bättre ut om det finns barn i närheten som man kan skylla sitt beteende på. God mat, roliga affärer, fina miljöer och en och annan klumpfisk... Mycket, mycket trevlig semester, med andra ord!

Allt det här betyder att jag inte varit särskilt kreativ. Eller så har jag det, genom att tillåta mig lite vila och distans från skrivandet. Jag köpte en fin, fin anteckningsbok i klatschiga färger (med hårda pärmar klädda i tyg) och några goa gel-pennor. Inte för att jag vet vad jag ska ha det här till, annat än att det kan vara bra att försöka hålla koll både på ansökningar till agenter och ansökningar till jobb... Men det kändes kreativt, och det är huvudsaken. Antar att det är lite det Julia Cameron talar om i sin bok "Konsten att vara kreativ" -- den där kreativa belöningen man ska unna sig själv med jämna mellanrum. Då blir man glad, och då gör man bättre ifrån sig! Annars har jag inte direkt vilat från Legacy: efter ett tips från författarcoachen har jag skapat ett konto på urbis.com, och nu fått lite feedback på första kapitlet i Legacy. Jag blev lite förvånad över första recensionen -- han jämförde mig med Ken Follet. Nu har jag inte läst något av just den författaren, och det spelar kanske ingen roll. Det intressanta är att jag blivit jämförd med en manlig författare. Det kan ha sin förklaring i det som samma "recensent" säger: att jag inte går ner djupt i POV, att det är lite avskalat och rakt på sak. Det är faktiskt ganska medvetet gjort, för att jag ville ha action och framåtrörelse i just det här kapitlet. I efterföljande kapitel dyker jag lite djupare ner i Meredith's POV. Eller så kan det vara språket som gör att det känns manligt: om man jämför med en infödd engelsman är mitt språk ganska enkelt. Och kanske, kanske är jag lite skandinaviskt korthuggen i mitt sätt att uttrycka mig. Sånt märks ju också.

Nä... Vad säger ni? Är det inte på tiden att jag faktiskt postar det här kapitlet på min blogg? Jo, jag tycker det. Så här kommer det!
Drar det in er? Vill ni läsa vidare? Är det något som fattas? Vad får ni för känsla? Är det manligt skrivet, eller kvinnligt? Om ni vill kan ni kommentera: antingen här på bloggen, eller så kan ni leta upp mig på urbis.com (fast där tror jag ni måste registrera er). Eller, för all del, så kan ni mejla mig.

-------------------------------
Legacy, 2008, copyright Linda Govik

September 12th 1797

Over and over again, it banged against the window of the small room; the insect, the large fly. Since it was late in the year, and autumn was inevitably moving closer, it was slow in its movements and its buzzing a low, tired humming. Even so, its perseverance was tireless; its efforts to get out unflagging. Buzzing, it made its way over the sash bar, further onto the glass, where it fell and started over; a painstaking climb that lead nowhere.

The man took a step toward it. He stood before it for a short while, studying the insect with intense interest before he put his thumb over its fat little body and pressed down. The initial, aggravated buzzing was followed by a silence that left only the faint sound of laughter and the clinking of glasses from the downstairs salon to disturb the stillness of the room. The man brushed his hands against each other, and turned to the room once again. At the sight of the bed – or rather, what was in it, his features brightened some. Two steps, and he was there, squatting beside it to study her. She pulled the thin cover to her chin, and stared into his eyes; trapped by them, caught in their world of frost.

"How are you doing?”

She didn’t answer, but it didn’t seem as though he’d expected it.

“You will be fine,” he concluded, and straightened up. “You’re just exhausted. I told you that you would be, hm? Told you there was no way you could win. But you wouldn’t listen, and now you’re paying the price.” He shrugged; dismissed the subject with a firm shake of his shoulders. “I’ll be going downstairs for a while: use that time to get some rest. I’ll bring something with me when I get back. Is there anything you want?”

She shook her head.

“I’ll bring you some cognac. Just remember to rest, hm? And do wash up for a bit as well.” He moved across the room to the door, steps brisk and back straight; a proud man, full of confidence. “Don’t worry, angel. I’ll be right back.”

* * *

With the door slammed shut behind him, and knowing he was gone – at least for a while – Meredith Bradley dared to move. She pushed the cover to the side, sat up and pushed her legs over the edge of the bed; careful not to make any sudden movements that would enhance the pain, clenching her teeth when it still pierced her body as she rose to her feet. Each step across the floor cut through her body so viciously it almost made her scream, but somehow she made it to the large commode beside the door. She closed her eyes when she could grip the edges of the washing basin on its top, and had to rest there for a while, forehead leaned against the sharp edge, before being able to continue.

From the jug, she poured a rich amount of water into the washing basin, and tried to wash up the best she knew how to. When done, she soaked the delicate lace trimmed washing cloth, and pressed it firmly against her eyes. The soothing coldness helped to wake her up; slowly, the numbness of her soul folded and all her senses returned with cutting sharpness. She smelled the blood and sweat from her own body, felt the taste of blood, like silver, in her mouth. There was a faint, rhythmic thudding against the wall in the room next door, moaning and groaning; sounds she now knew all too well. She pressed her hands to her ears and folded over slightly from the overwhealming urge to vomit. No more. Never again.
But what was the point in trying to fool herself – when she knew all too well there was no reason why it wouldn’t happen again? What was going on behind the wall, was her job now, too. It had been decided for her by others, and so it must be.
It was certainly nothing she’d known as she’d woken this morning, and it made her slightly bitter to know how she’d gone about her day, thinking she was Meredith Bradley, barmaid at The Golden Horse, without knowing or even suspecting how drastically all that was to change that very same evening. Well, some things were still the same: she was still Meredith Bradley, thank God for that. Meredith Bradley just wasn’t a barmaid anymore. One day, and one decision, was what it had taken for her whole world to change.

Was this going to be her life from now on? Would she have to suffer this foulness everyday for the rest of her life? Be pushed into rooms with strangers who wanted to… do things? Was that really what Derek wanted from her? Yes. She knew it was. This was, she gathered, what he’d had in mind for her since the day she was born. After all, the daughter of a whore, could never be anything but a whore, herself.

She got dressed. Her clothes were torn, but not too badly, and if she pulled the shawl over her shoulders and tied it properly over her chest, the big tear from the neckline to the sleeve was barely detectable. With her shoes in one hand, she went to the window, leaned forward, pressed her nose against the glass. The night was very dark, sky lit only by the sporadically placed gas lights along High Street some blocks away, and the autumn chill kept people cowering inside their houses, leaving only a deserted world; perfect to disappear into.
A quick glance over her shoulder confirmed that she was still alone, and no sounds indicated the man’s return. He was probably socialising in the bar; taking his time, enjoying his cognac. Knowing she would be there when he returned. Or maybe not.

The window swung out into the dark. Her shoes went down first; she saw them drop to the ground, and cringed at the thud when they landed on the trampled dirt. The house was only three stories high – but quite enough to cause injuries, if one should happen to fall. Her mouth was dry, her legs shaking, when she pushed herself out onto the small ledge that ran along the house façade. Carefully, she glided out, back against the cold wall, staring at the abyss far below her feet. A sudden gush of air gripped of her skirt as it swished passed, into the alley. She dug her fingers into the wall, and closed her eyes. What was she doing? What you must. Of course.
Eyes still closed – it felt safer that way – she slid her feet along the very thin ledge; one small, nerve wrenching step at a time. Her plan was to get to the other side of the house, where another, lower house took over and offered a safe way down to the ground. But it was discouragingly far away… I’ll never get there in time. Faster – she had to move faster.
The moment the thought had entered her mind, her arm was yanked back by a brutal hand.

“What the hell are you doing?” His voice was hoarse with rage. He tugged at her, forced her back. “Get back this instant!”

“No! Let go…”

“Hardly. You’re getting back in here now. What do you think will happen if you fall? You’ll hurt yourself. Do you want to get hurt, girl?”

The absurdity of what he was saying made her laugh – but the laugh turned into a sob, and was followed by a flood of tears that made the sight of his face go blurry. She was now more hanging, than standing up: he had a firm hold of her arm, and had started to haul her in. She let him. Met his eyes, those horrible, jackdaw eyes, and knew that once she was inside the room, his revenge would be relentless, his punishment cruel and without pity. I’d rather die.
She placed her foot on the ledge and pushed back. He didn’t let go, his only reaction a faint, disapproving grunt and a tightening of his grip. She swung her arm back, and took a strike at his face. Her nails were sharp and long: they dug into his cheek, and tore through the pale golden skin all the way down to his neck. He cried out and jerked back, and, as she kicked back against the window frame, finally lost his grip around her arm.

* * *

The fall didn’t last longer than the time between one panicked breath and the next: only a fraction of a second after he’d let go, she landed on hard trampled soil; on her feet. There was a loud snapping noise from somewhere inside her foot, a noise that seemed to spread through her body, into her head – and when reaching it, the pain followed. It shot through her with excruciating strength, a red glowing fire that made her fall down on her side and curl up into a ball, hands pressed against her ankle and teeth clenched to keep from screaming.
In the sudden, biding stillness she heard his voice. Born with the breeze it was strangely clear, and it was trembling with rage.

“She jumped. I couldn't see where she went. Too damn dark.” He swore, low and intense. “Jesus, I'm bleeding. I want that girl back here!”

“Yes... Of course, milord.” The other voice was all too familiar. It was Derek’s. “Wretched child. I don’t know what’s gotten into her. Jump from a window?” His sigh, tinged with dismal over her behaviour, wafted to the ground like a black, tarnished feather. “Ungrateful, that's what she is. Always been quite the daydreamer... like her mother, mind. But I never thought she’d...” He paused, and sighed again. “I’m dreadfully sorry, milord. And I will of course repay some of what you gave, and I hope you will accept a bottle of cognac on the house… It’s the least I can do.”

“Yes, I rather think it is.” His voice grew muffled as he turned from the window. “Get on with it, then. I haven’t got all night.”

Meredith got up, on one leg, using the wall to steady herself. Pain made her empty her stomach fiercely against the house wall. Panting and sobbing she then stood there, unable to move, choking on bile from a still cramping, but now empty stomach, her world disappeared and reappeared with every panicked heartbeat. To calm herself, she closed her eyes, and breathed through her nose. In, and out. In, and out. It helped some: her world grew clearer, more distinct. With her hand pressed against the wall, she took one pained step toward the opening out to the street – but stopped, as door to the house opened. Warm, soft light flowed over the ground, into the alley, reached all the way to where she was standing, and made her lift her head. Staring at it, she knew that the silhouette that filled the doorway, the rectangle of light, must be Derek.

There was a shout from above her head.

“I can’t see her... Perhaps she’s gone?”

The silhoutte that was Derek answered. “No, milord.” His voice was calm, friendly almost. “She’s right here.” He raised it some; called out to her. “You’ll be just fine, Meredith. Stay where you are. I’ll get you.”

And that’s when she ran.

* * *

I must be quiet. Can’t let them hear me. But her sobbing, violent and loud, each breath a strained wail, was nothing she could control, nothing she had power to do anything about, and they echoed through the empty streets, filling each alley with the lamented sound. Limping, dragging herself along the houses, she made it forward – but not very fast. Derek would be right behind her, and he would soon catch up, and bring her back.
Hide. Find somewhere and hide.
One of the houses lining the street provided the refuge she needed: a door to an entrance hall that had been pulled open. As she slid into its dark inner, a cat, clearly upset by her presence, darted past her out into the street, slick shadow. Take my place, little cat. Make him think you’re me. Having shut the door firmly, she limped to the enormous staircase that swung itself so grandiosely to the above apartments. She slumped to the floor beside it, and curled up, hid her face against her arms to protect herself from the rippling waves of pain. Or was it perhaps to escape the torturous buzzing in her head? As it grew stronger with her every heartbeat, a constant, aggrevated sound, as if from the tiny wings of a fly, she moaned slowly, but was unable to escape it. She couldn’t tell when or how it faded – but it did. The darkness that wrapped itself around her, cloaked everything in woollen, grateful silence, and as her conscience slipped away, her whole world soon grew very quiet, and very black.

~~~~~~

Njutningsbart tidsfördriv

2008-01-31T22:06:00.001+02:00

Jo... Vad jag inte nämnde i mitt förra inlägg, var varför jag älskar Google Earth. Så nu ska jag berätta det. Jag älskar Google Earth, därför att medan jag redigerar Legacy, så kan jag, så fort jag stöter på ett namn på en plats, sätta ett litet häftstift på kartan och skribbla dit en liten notering om vad det är som sker just på den platsen. Himla bra! Då har jag lite koll på var alla har varit, och var allting ligger, jag kan beräkna avstånd och besöka platser för att se var allt ligger, så att det blir korrekt. Det finns till exempel en passage där Sebastian besöker Hexham Old Gaol, och sedan sitter på ett inn och tittar ut över kyrkan. Nu vet jag exakt var fängelset ligger, hur det ser ut (det visste jag i och för sig redan innan), hur kyrkan ser ut, var den ligger i förhållande till fängelset och vilka gator han måste ha gått på för att ha kommit dit. Utan ansträngning! Och eftersom det finns så bra dokumentation över fängelset, så vet jag exakt hur det såg ut därinne... Så den scenen är antagligen en av de absolut mest exakta jag har.

***

Even with the first sharp rays of a March sun stinging the lead roof of Hexham Gaol, the rooms within the building were still damp and raw, bearing with it a strong smell of hay that had been spread on the floor, and was now rotting in the humid air.

“Bloody stone walls,” the guard gruffed as he lead Sebastian through the entrance vaults, and into the first hall. “Keeps the chill in and the warmth out. Messes with your health for quite a bit, let me tell you, milord.” He placed a grim finger to his one nostril, and blew hard, elegantly sending a green and most certainly unhealthy looking phlegm through the other one. It landed on the floor between dirty straws of hay and old, dried mud; glistened in the cold light from the arched window behind Sebastian’s back. They looked at it for a short second, the guard with a profound, philosophical look on his face. Then, he gave a short shrug, reached for his key chain, and chose the biggest one on it. “But one shouldn’t complain, eh? T’is a job. Keeps you fed.”

Sebastian noticed the quick glance that followed. True: he’d never had to work to get fed. But he knew what it was like to starve – had been forced to it occasionally. Nothing tore at your guts more than the craving for food. That’s wrong, and you know it. The voice in his head was mocking, made him raise his head and draw a deep breath through his nose. Yes, he knew. Knew painfully well. After all, that was why he was there, at the gaol. To find out. To perhaps – hopefully – put a stop to the unbearable tearing in his guts.

He waited for the guard to open the vaulted door. It was an old lock, and the man struggled, and swore profusely when it wouldn’t yield. As it swung open, the man straightened his back, and sent Sebastian an apologetic look.

“Pardon me language, captain.”

“That’s quite all right.”

“No, no... T’is not. Fine company like this, and all. I should know to behave properly, shouldn’t I?” As if sensing the tensed apprehension in Sebastian, he fell silent, moved aside, and made an inappropriately inviting gesture toward the room inside. “We brought him up from the dungeons, captain. For your convenience, of course.”

“I’m grateful for that.”

He meant it: the trapdoors through which they threw the prisoners were horrifyingly narrow – and not even the lid that covered them could damper the stench of faeces that arouse from their pitiful depths. He had little desire to head down there.

***

Sedan har jag en del scener från Fontainebleau i Frankrike också som väl är ganska korrekta (eller mycket, snarare). Jag hade redan en del material innan jag väl tog mig för att installera Google Earth men det känns dock fint att få en bra fågelvy över slottet, kunna zooma in eller ut och få sig en riktig god överblick över stället, med fotografier som komplement. Smart, smart! Internet är bra när man gör research. Man kanske inte ska förlita sig på det helt, men det är bra till mycket.

Ja... Det här är väl inte allt jag gjort på sistone, kollat platser på Google... Jag har skrivit om en bröllopsmiddag för att få lite mer framåtdriv i scenen (det där med att lägga till dialoger är ju som sagt oslagbart), och sedan putsat och filat och kollat över ord och grammatik -- ungefär som vanligt, med andra ord. Sedan har jag skickat ut en del queries. Det känns skönt att vara igång med det igen, också. Det är liksom bara att kämpa på!

Min nya kärlek...

2008-01-30T11:39:00.000+02:00

Jag säger bara en sak:

Google Earth

Sånt man tänker på ibland...

2008-01-29T22:03:00.001+02:00

Ibland... Ibland... Ibland snuddar mina tankar på att börja skriva på nåt nytt. Bara som en kul grej. Det behöver inte bli en bok till (herregud nej)(fast nuförtiden verkar det svårt att undvika) och på intet sätt vara något allvarligt... Bara nåt litet. Jag gillar historia, så det kommer jag nog att fortsätta med. Historisk fiktion. Jag gillar Ostindiska kompaniet och dess historia, och så har jag nyligen också fastnat för våra djärva Karoliner, vars stridskonst verkar ha varit något i... *ahem*... hästväg. Snabba attacker utan att skjuta: bara rätt på i täta led, med värjorna dragna. Sammanbitet: de fick tydligen inte ta till reträtt; bara attackera, eller falla. Det där är intressant. Och så politiken under stormaktstiden... Suveränt intressant. Så där har jag en del att mysa med, om jag nu skulle vilja.
Sedan blev jag inspirerad av något när jag var i Towern, i London och såg inskriptionerna på väggarna i Beauchamp Tower: de som gjorts av dödsdömda fångar. Så här är det nämligen: de flesta hade nogsamt präntat in gudsord och sina egna namn på de här stenväggarna. Men inte alla! Det var en man som hade skrivit något i stil med "När du är som mest framgångsrik, minns då dina dåliga dagar". Och just det där... Det fascinerade mig. Jag menar... Här satt då den här mannen, instängd i ett fuktigt torn, dömd att avrättas vilken dag som helst... Och detta var det budskap han tyckte var allra viktigast att få ut innan han dog. Man får lite rysningar av att tänka på det. Vad hade han gått igenom, för att inse en sådan sak? Hur hade han nått sin insikt? Varför? Och vem var han? Ja, jag har faktiskt ingen aning, för idiot som jag är skrev jag inte upp hans namn. Jag har ett foto...

.. men jag tror baske mig inte att det var han som skrev meddelandet på väggen. Annars har jag för mig att han faktiskt hette Thomas (de flesta verkar ha hetat Thomas på den tiden), men jag vet inte säkert. Synd. Jag skulle ha vilja vetat mer om honom. Han -- vem han nu än var -- inspirerar.

Åååh, förresten... Medan jag ändå är inne på London (gud, vad jag älskar den staden, förresten) så måste jag bara visa det här:

On the 21st of December, the Secretary at War sent a message to commanding officers of the British army, ordering them to congregate at the War Office in Whitehall. Among these, was Charles.

Ja... Det var ju utanför just det här huset jag stannade till och bara var tvungen att plåta. Kalla det research. Nu vet jag ju hur det såg ut. I och för sig kretsar historien aldrig riktigt om hans förehavanden där, men det känns ändå kul när man sett det hela på plats.

Nå... Tillbaka till mina funderingar. Jag skulle kanske vilja skriva på något nytt. Kanske. Det är bara det att det inte är så smart. Jag vet att det inte går. Jag kan inte hålla på att trycka ur mig romaner på löpande band, och aldrig få någon payback för det -- det går liksom inte, för tyvärr är ju livet så inrättat, att man måste leva också. Tjäna pengar och sånt tråkigt profant. Så fler projekt av Legacy-dignitet... Njaaaaeeee.... Men visst vore det kul! Aaaah.... Drömmar....